Skulle ni gjort abort eller behållit barnet?

Vi var i samma situation för ett drygt år sedan men abort var inget alternativ. Visst var det en chansning, men för oss var inte "fel tidpunkt" en acceptabel anledning till abort. Det slutade senare med ett MA, men då hade vi vant oss vid tanken på att få barn så vi började försöka igen direkt

jag tycker att du ska strunta i att vaenta po den raetta tidpunkten, for den finns helt enkelt inte!

oro som du har, har ALLA blivande mammor mer eller mindre, vare sig de befinner sig i ett tryggt forhollande eller mindre tryggt. tyvaerr finns det aldrig nogra garantier, aeven naer allt e planerat till 100.

det e bara min lilla osikt iallafall... och som jag gott fick laera mig naer jag blev oplanerat gravid! kan bara saega att bebisen har staerkt mitt forhollande till den blivande pappan, kan t om saega att vi inte hade hittat tillbaka till varann om det inte hade varit for bebbe

jag blev gravid efter att ha träffat min sambo i 1.5 månader trots en del problem har vi nu en son som är 5 månader och bor ihop

kram J

Jag och min man hade varit tillsammans i lite mer än ett år när vi fick veta att vi väntade barn, vi gick fortfarande i skolan,och han skulle in i lumpen 10 månader. Vi var väldigt tveksamma först, mest jag då det betydde att jag inte kunde ta det jobb jag hade fått som hästskötare utomlands. Men vi valde att vi ville ha barnet och vi har aldrig ångrat oss, visst det har varit kämpigt då vi in te kände varndra jätte bra innan, men vi har båda växt som människor och vi har nu vart tillsammans i 6 år, förlovade i 5 år och gifta i 6 månader, har två barn och väntar nummer 3.

Lycka till med erat val, ni har ju ändå valt at ni vill leva tillsammans redan, och så har ni ju en tid att lära känna varandra på innan babbben kommer, men om ni inte alls känner er mogna för att skaffa barn ännu så ska nin inte göra det....

Jag skulle inte gjort abort i er situation.
En bra sak att göra är ju att gå på
magkänslan. Måste ju kännas okej att
göra en abort om de nu är så de blir.

Jag och min pojkvän hade bara varit tillsammans i ett
halv år då jag blev gravid. Flyttade ihop i samma veva.
Hade inte en tanke på att göra abort trots att jag
går skola och så.

Jag skulle inte göra abort! Ni borde prata om det riktigt ordentligt och försöka komma fram till vad som är bäst för er! Det finns ingen annan som kan fatta ett sådant beslut åt er.

Runt 30 hade jag inte gjort abort... Själv är jag 34 och väntar mitt första barn. Visst hade det varit ok att vänta några år för er, men abort? HAr inget emot aborter, men tycker er ålder talar mot det. Till syvende och sist är det ändå du som måste ta beslutet...

Jag skulle precis skriva det Vigdis skrev. Så jag skriver bara *håller med Vigdis*.

Men känns det helt fel, då ska ni ju inte behålla det såklart.

hmm 5 nov har ni bestämmt er ännu ?

TS...kan du inte svara oss andra om du har bestämt dig!? Som sagt, du skrev den 5 nov. och det är ju ett tag sen. Ditt beslut är förmodligen redan taget.... Jag har inte läst hela tråden...kanske har du svarat redan?

Ja, det finns aldrig några garantier på om ett förhållande ska hålla eller ej, med eller utan barn, inte ens om man varit tillsammans länge och känner varandra väl, eller hur?
Det är lätt att komma med åsikter när man själv inte sitter där, men det alltid ens eget beslut och ansvar hur svårt det än kan vara och vilket det än blir och jag hoppas att ni har vid det här laget fattat ett sådant och att det känns rätt! Lycka till!

Jag blev gravid efter att vi hade varit tillsammans i 3 månader..Nu har vi varit tillsammans i 5.5år och har nu 2 barn 4.5 år och 6v gamla..så nog tror jag att det kan fungera.

TS här! Vi har bestämt att vi behåller barnet! Jag är nu i v.19.
Vi har köpt en bostadsrätt tillsammans och flyttar ihop om några veckor.
Tack för alla svar! Fortsätt gärna att skriva in om hur ni andra hade det och hur det blev för det är alltid intressant.

Grattis!!!!

TS..Ett stort grattis!!! Vad glad jag blir för eran skull!

nej... ja hade aldrig gjort de om ja va du...

GRATTIS!

Två solskensberättelser som ni kan ta med er på vägen, jag och mitt barns pappa hade varit tillsammans i 9 månader när gravtestet visade positivt, panik uppstod eftersom det var sån kort tid men beslut togs att behålla graviditeten och idag 3 år senare har vi en energisk 2,5åring jag inte förstår hur ajg klarat mig utan, gifta sen ett år tillbaka och syskon på väg i april.

När jag väntade sonen kom svåger och berättar att han och hans tjej just testat positivt med bf 6 veckor efter oss. Kruxet var att de testade positivt en månad efter att de träffades första gången. Idag bor de i radhus och syskon är beräknad 6 dagar efter mig.

Det _är_ jobbigt att lära känna varandra samtidigt som man ska lära känna sin nya roll som förälder men det går så bestäm er för att det _ska_ fungera.

Än en gång, grattis till ert beslut!

Hej! Jag är glad för er skull och för ert beslut. Jag och min sambo blev gravida precis när vi träffats och vi strulade mycket, jag gjorde abort och har alltid ångrat det. Det var tre år sen och sen har vi istället haft svårt att bli gravida, så det har varit tufft att leva med det beslutet. Så jag är glad att ni kom fram till att behålla det. Tänk istället på att ni blir en familj!

Lycka till!

Hej!

Först o främst vill jag gratulera till det kommande barnet..du är ju redan halvvägs i graviditeten. GRATTIS!

Jag och min sambo träffades på nätet april-01, och juni -01 träffades vi IRL för första gången..han bodde i Stockholm o jag i Umeå....vi träffades några gånger under sommaren, han åkte upp o jag åkte ner..sen bestämde vi att jag skulle flytta ner till honom på hösten-01.
I augusti-01 slog det mig att min mens inte hade dykt upp.....så jag gick o köpte ett grav.test som visade det starkaste strecket jag sett..

Jag var gravid..men en kille som jag bara känt några månader..o vi hade aldrig bott ihop eller umgåtts långa stunder..kände vi varandra så bra igentligen..? Vi pratade mycket om barnet..tror det tog 2v innan vo bestämde till 110% att "SJÄLVKLART skulle vi behålla barnet!"

Vårat resonemang?? Enda anledningen till att _INTE_ behålla barnet var att vi inte känt varandra så länge, inte ens bott ihop innan..Men det var den sämsta anledningen tyckte vi..
Vad finns det för garanti att ett par som varit ihop 10 år o gifta i 5 år klarar av förändringen när ett barn kommer..? Då är man så van vid det barnfria livet, man kan mest bara tänka på sig själv..
För våran del så vet vi inget annat liv tillsamans än det liv som innehåller barn..
Våran BM på MVC tyckte vi resonerade klokt o tyckte åxo att vi gjort rätt val..

I april-02 föddes så våran son...en underbar liten gosse, välskapt och världens underbaraste (förstås)
Och i september-04 fick vi vårat andra barn...och vi är fortfarande lika lyckliga som den allra första dagen vi träffades..om inte lyckligare nu med två underbara gossar som berikar våra liv med så mycket glädje och kärlek.

Så..kontentan av det hela är att JA, jag skulle behålla barnet om jag var du...vilket du åxo har gjort..hihi


GRATTIS än en gång!

/Bettan

Du ska se att de kommer gå strålande! Jag blev gravid efter 6 månader och i maj firar vi vår 2 bröllopsdag och är inne på vårat 7:e år tillsammans så visst kan de funka aldeles ypperligt ändå!

kram o lycka till...