candyheart
Så kände jag det också mer eller mindre efter snittet med min son. Jag var även deppad länge över att jag inte fick se honom komma till världen och att jag missade hans första timmar pga av att jag blev sövd. Tre timmar efter snittet fick jag äntligen hålla honom i min famn. Jag förstår att du känner dig snuvad på din förlossning i och med att du hade kommit så långt. Och att alla säger att det var ett helvete att krysta ut bebisen kan jag hålla med om, men vad hjälper det dig, du ville känna den smärtan. Du ville ju faktiskt krysta ut din bebis till världen. Innan Annie blev född var jag livrädd för ett snitt till, ville verkligen föda vaginalt och känna på hur det är. Varför jag inte ville bli snittad igen var för att jag var rädd för att missa hennes ankomst och första timmar i världen. Du ska inte känna dig världelös alls, utan känna dig glad över att det finns utvägar om förlossningen inte fortlöper normalt. Du har också fött barn fast hon kom ut på ett annat vis. Du har ju nästan gjort två saker i en förlossning, först ligga med värkar och nästan öppnat dig helt, och sen bli snittad!! Hur många orkar med det? Nej känn dig stolt! Och ska jag vara ärlig så väljer jag hellre en vaginal förlossnig än snitt, fast det gör så J*VLA ONT, och det är värkarna det! Och dom har ju du också känt av!
.