vi hamnade på medicin , han fick röntga lungorna för man kan tydligen få vätska där eller en propp, men det var inget, att han har ont är för levern är större pga cancern och när han andas så stöter diafragman i levern och då gör det ont.(så kunde det vara) han blev rådd att ta sina värktabletter som han ska, han tar dom bara när han tycker det gör för ont, om han bara tar dom som han tycker så blir ju föjden att smärtan kommer tillbaka med full kraft, så för att förhindra det ska han äta tabletterna kontinuerligt och öka dosen om han behöver. Läkaren på medicin ringde till onkologen också för att försöka skynda på dom lite, eftersom vi har det så jobbigt med hans smärta , allas oro och ångest. Den han pratade med där skulle ta upp det på deras morgonmöte och det lät inte helt omöjligt att få komma tidigare enligt medläkaren, hoppas han får komma tidigare så cellgiftsbehandlingen kan sätta igång. När vi kom hem var min mamma här, jag hade inte ringt henne för vi är så van sen vi bodde i H-sand att vi inte har nån hjälp med barnvakt att jag helt glömde bort att vi har anhöriga här, jag hade lämnat Victoria som barnvakt åt Elina och det är ju inget fel med det , hon är ju 13 år, men skönt för barnen att hon kom och skönt för oss, dom hade ätit middag när vi kom hem. Nu har Roger tagit sina värktabletter och det är lungt här.
