Det här var väl inte superkul, men jag drog lite på munnen åt min man inatt. Han snarkade som en galning och jag hade puttat lite försiktigt på honom ett antal gånger utan förbättring. Till slut fick jag nog och sa med barsk röst:
- D, måste du tvunget ligga på rygg, du snarkar som värsta sågverket!?
Varpå D öppnar ett öga och tittar helt förvirrat på mig. Efter en stund säger han:
- Nä, jag kan ligga på mage... zzz (han gjorde ingen ansats till att vända sig)
- Ah, men vänd dig då!
- zzz... öh... va?
- Lägg dig på mage!!!
- zzz... jag gör ju det... förresten har jag ont i huvet, kan du va tyst... zzz...
Då gav jag upp och gick upp och klädde på mig.