min sambo lever ihop med datorn.

Det är ju bra att det funkar för en del.
Och jag delar oxå dataintresset, men föredrar umgänget framför datorn.
Och det är så gott som icke existerande.
I stora drag äter vi tillsammans och sover tillsammans.
Det gör även lite ont att känna att det påverkar minsta dottern oxå.
Som han/hon nog upplever som lite "jobbig" just för att hon söker kontakt.
För att störa i datandet är som jag tidigare nämnde att räkna med en halv sur ton.
Ordet vänta är nog det mest använda ordet hos oss just nu.
Om någon vill något så får man "vänta" för han/hon har ju något viktigt på gång. (och har så haft i 10-12timmar).

Det är jobbigt och komma hem och höra att dottern varit "jobbig" och inse att det varit "jobbigt" för att hon har velat vara aktiv med sambon.
Visst leks det stundvis det skall jag inte förneka.
Men det handlar om tillfälliga avbräck på 5-10minuter nu och då under dagen.
När man frågar "vad har ni gjort idag då" svarar dottern direkt jag har lekt och XXXX har suttit vid datorn.

Hoppas verkligen detta är en övergående period.
Men som sagt även om jag inte direkt får en lösning så är det skönt att få prata om det här.

Var och handlade en sväng, och ser att du fått många svar nu TS

Och självklart får du ventilera dina åsikter, det är bara bra.

Hoppas att du hittar en lösning på det här. För det är ju så att även fast det kanske fungerar bra nu så är det nog svårt att få det att fungera på sikt, om något år har man nog tröttnat rejält.

Hmm..kom på en sak. Kan inte du kontra med att sitta vid datorn hela dagen?
Gör bara mat till dig och barnen, kommer sedan sambon och frågar varför du inte sagt till att det är mat kan man ju säga något i stil med "jaha, du var hemma, har inte sett till dig så jag trodde du farit iväg någonstans"
Din sambo måste ju börja förstå snart att livet består av så mycket mer än bara en dator.

håller verkligen tummarna för att det löser sig TS

The Dreamer...
Ett bra förslag, som jag dock faktiskt försökt.
Dock inte det där med maten men har själv suttit vid datorn.
Men det är inget som verkar beröra.
FÖRUTOM om jag tar upp att han/hon sitter mycket.
Då kan han/hon kontra med "tycker inte du skall utala dig du sitter ju hela dagarna".
Och det oavsett om jag suttit 3timmar på en vecka eller bara kollat mailen en eller två ggr på en vecka. (försökt med att inte sitta alls under en period förutom kolla jobbrelaterade mail)

Men helt klart är det ohållbart i längden.
Och jag tänker många gånger att jag inte vill ha det så här.
Därför jag provat att prata om det på olika sätt.
Men känner att det inte spelar någon roll vad jag tycker eller säger.
Det slutar bara med kontringar och försvarstal där man klart och tydligt märker att budskapet inte gått fram.
Och jag orkar inte med fler sånna "disskusioner".

Kan tillägga det att vi inte kommunicerar spec mycket i huvudtaget längre.
De stunder som datorn lämnas tas gärna telefonen upp och samtal rings och surrar med folk en timma eller så.
Så han/hon får sitt kommunikationsbehov uppfyllt via msn/forum/telefon.
Och de eventuella ord som vi säger till varandra handlar om de vardagliga sakerna som vad vi ska äta osv.
Eller om något av barnen har gjort något dumt/skoj.

Så kanske ligger problemet på en annan nivå.
Visst som jag nämde tidigare det finns en depression med i bilden.
Men kommunikationen har varit så här ett bra tag före den kom.

Nu när jag sitter här och skriver så känns det rätt nattsvart.
Men jag älskar min sambo och önskar inget annat än att vi kunde ha lite samvaro och kommunicera.
För tyvärr känner man sig rätt ointressant

Min sambo kunde också sitta framför datorn all sin lediga tid. Inget annat blev gjort fick fungera som en morsa åt honom och be honom gå ut med hundarna, hjälpa till med mat, städ osv osv. Med tre barn (mina barn sedan tidigare) är jag redan tillräckligt med morsa och ska inte behöva agera så mot min vuxna sambo. Dator spelandet, online spel, tog över hans liv fullständigt. Så fort han närmade sig datorn så brann det i mitt huvud trots att han någon enstaka gång "bara" skulle kolla mailen. Men jag visste att sätter han sig där så blir han sittandes.
Nu spelar han en dag i veckan, från morgon till kväll inget annat existerar. Han sitter annars också men spelar oftast inte. Men dator användandet blev för infekterat i och med att inget annat fungerade. (fungerar ff inte kan jag påpeka) Så nu får han leta annan bostad! Har gett upp ens någon slags förändring. Det här var/är inte det liv jag vill leva.
Stå på dig! Ge och ta! Hur vill du att ert liv tillsammns ska se ut? Lycka till!

När jag läser alla inlägg här så inser man ju verkligen att man inte är ensam om sitt problem. Det är ju hemskt att se att så många har det dåligt pga partnern datasittande. Verkligen ett "nytt" problem som borde tas tag i i samhället på något sätt, fråga mig inte hur....

hej där ts..

nu har jag inte läst allt men jag kan berätta hur det har varit här hemma hos oss..

Min sambo tyckte oxå det var hans sätt att varva ner efter jobbet. Han kom hem vi åt en mkt stressig middag för att han skulle kunna sätta sig vid datorn. jämnt o åter jämnt satt han där..

Jag började träna efter middagen för att slippa vara hemma o bara sitta o irretera mig på honom. men han sat där bara mer o mer..

vi har verkligen haft tre miljoner världskrig om den där jävla datorn..

Jag pluggade i asien i 12 veckor o när jag kom éhm så erkände han att han hade missbrukat datorn.. o att han gjort fel..

Nu har han "speldagar". tre kvällar i veckan får han spela efter kl 1930. Sen spelar han på fredag nätter o lördag nätter när jag gått o lagt mig. MEN detta får inte gå ut över dagen efter då vi ska umgås..

Låter kanske hemskt strukturerat men det e han själv som har bestämt allt..

Anonym (...)

Det låter som ett bra upplägg, men då har han själv insett att det var på tok förmycket.
Önskar så var fallet även hos mig :(

ts.. men förslå det!!!

Jag hade ditt problem förut och min sambo förlorade mig nästan. Jag har varit med om två perioder när han levt för datorn och nu har jag sagt att en gång till så åker han ut. Förut hade vi bara mina barn men nu har vi även en son tillsammans och han har prioriterat om livet lite och spelar inte lika maniskt längre. För min del så hade jag under dessa perioder förlorat honom till poker spel och WOW.
Nu spelar även jag WOW och vi spelar en del tillsammans när barnen sover. Och det är inte alltid jag som får gå iväg ifall sonen vaknar.