Pappor för jämställdhet?

Varför hör de hemma i köket? De bästa kockarna är ju män!

De är ganska vackra att se på.

Det enda jag på rak arm kan komma på som de klarar av men inte jag är att föda barn. Men även där måste man ju hjälpa till!

Det är varken männens eller kvinnornas ansvar att skapa ett jämlikt samhälle. Det är något vi måste göra tillsammans och det går inte att göra på bekostnad av den andra gruppen.

Men om vi ser varandra som individer i stället för ihopklumpade som kvinnor och män, eller hur man nu vill gruppera, så slipper vi problemet. Alla får den roll de kan axla och slipper klumpas ihop med andra som de inte har gemensamma intressen med. Börja med att lära ut att vi alla är individer.

Så fort man klumpar ihop folk till grupper hjälper man omedvetet till att cementera det man vill jobba mot. Genom att tala om och behandla kvinnor, i detta fallet, som offer löser man inte problemet. Låt de kvinnor som trivs med att vara kvinnor vara det och låt de andra slippa. Ge alla sin individuella chans.

Om man känner att man måste se människor som grupp, fråga er själva varför man inte kan gruppera efter ögonfärg.

don daniel:

Jag tror inte att fler villkorade förmåner löser något om man villkorar med piskan. Fler vikta dagar åt pappan leder till att barnet får färre dagar med sina föräldrar då pappan inte vill/kan ta sitt ansvar. Villkora med moroten i stället, premiera föräldrar som delar någorlunda lika. Fler dagar eller högre ersättning.

"Man kan inte förändra en maktrelation utan konflikt."

Jo, med reformer. Evolution före revolution!

Maktförändring utan konflikt?

Kyrkans intåg?
Kvinnlig rösträtt?
Senaste valet?
Tjeckoslovakiens uppdelning?
Sveriges EU medlemsskap?

Fast har du en väldigt strikt definition på konflikt faller alla exempel...

don daniel:

Visst, om det räcker med en motsättning för att det skall kallas konflikt så krävs det en konflikt för förändring. Om ingen har motsatta åsikter mot normen så finns det inget att förändra till.

Jämlikhet handlar mest om respekt. Framförallt respekt för skillnaderna. Frågan är hur långt man vill dra denna jämlikhet? Om man pratar om tvingande medel och milimeterrättvisa är jag inte med. Om man däremot talar om att låta allla få möjligheten att komma dit de vill, då är jag definitvt med.

Tråkigt att ni har haft dåliga relationer med era fäder. Jag kan bara hoppas att jag blir som min pappa. Både han och min farfar är engagerade föräldrar (och nu farföräldrar och farfarsföräldrar). Vad de har lärt mig är att man måste både hjälpa till med det tråkiga och dessutom göra det man är bäst på.

Jag är emot kvotering!
Jag vill hellre ha den som är mest lämpad på platsen och inte den som bäst uppfyller andra irellevanta krav.

Mikkel räv:

Om två stycken verkligen är lika kompetenta så kanske den som är underrepresenterad är den som kan tillföra mest och därmed är den som är mest lämpad. Att däremot först välja ut den grupp som är underrepresenterad och utifrån den gruppen välja den mest kompetenta tycker jag är fel.

Mest lämpad är mer än bara kompetens och kunskap!

Det hänger nog på vad man tycker är viktigast:

Ungefär lika många av varje kön/nationalitet/hårfärg/åldersgrupp... på varje befattning
eller
Rätt man/kvinna på rätt plats.

Åsikterna här lär gå isär beroende på vilken grundsyn man har.

don daniel:

Inte nödvändigtvis.
Bara att fler av ett kön har dessa egenskaper, inte att det saknas hos det andra.

Om man lagt ner år av studier på gymnasium och universitet får man väl anta att det är det man vill syssla med i karriären också.

Vad jag vill säga är att det finns inte lika många män att tillgå som har "kvinnoyrken" som karriärval som det finns kvinnor och vice versa. Alltså måste man rikta utbildningen så att flickor blir mer intresserade av "mansjobb". Tillgång och efterfråga....

Eller så anser man att kunskapen är underordnad könet.

don daniel.

Kvinnodominerade yrken finns oftast på offentligsidan.
Mansdominerade yrken finns oftast på den privata sidan.

Dessa sektorer har olika mål de mäter mot.

Intressant i sammanhanget vore också att veta hur många av deras kurskamrater som fått jobb. Jag har ingen aning om hur den arbetsmarknaden ser ut, men rent generellt brukar det vara så att finns det inga öppna arbetstillfällen så spelar utbildningen mindre roll...

Problemet med kvotering är att man faktiskt förstärker bilden att ett kön är mindre lämpat för vissa uppgifter. Om man har kvotering för, låt säga, målare och det kommer en kvinnlig målare, då blir min fundering - "Är hon målare för att hon är duktig som målare eller för att hon är kvinna?"
I samband med det blir kvinnor mer ifrågasatta och misstrodda som målare, vilket i slutänden gör att man inte vill ha målare som är kvinnor eftersom man tror att kvinnor gör ett sämre jobb som målare. Något fel måste det vara på kvinnor eftersom de behöver stöd och förtur för att kunna bli målare.