Pappor för jämställdhet?

Kalle 74 - "Vi Pappor får kämpa för att få vårdnaden om våra barn. Samhället ser det som en självklarhet att mamman ska ha vårdnaden. Visst det finns undantag där oxå men lika många undantag att mamman inte ska ha vårdnanden."

Detta är ju också ett utslag av patriarkalt förtryck, fast det den här gången faktiskt slår tillbaka på oss jälva. Att det har blivit såhär är ju för att mammor anses vara bättre för barn, bara för att de är kvinnor. Vore samhället verkligt jämställt skulle inte den här problematiken finnas!

I vissa fall verkar det dessutom som om bara är för jämnställdhet så länge de gagnar dem själva. Ta tex det med allmän värnplikt/mönstring. Då brukar det heta att det vill de inte göra, krig är något som män kommit på. Varför ska just unga män tvingas (med risk för fängelse om man nekar) utsättas för något som kraftig ökar risken drabbas av mer eller mindre invalidiserande skador och dessutom få riktigt usel ersättning för dessa skador då de baseras på inkomsten.

Om vi ska ha jämnställdhet så kommer både män _och_ kvinnor kanske få det lite sämre inom vissa områden för att det totalt sett ska bli bättre.

Dofilus: Jag tror alla skulle må bättre av mer jämställdhet. Det är ett faktum att vi män skulle få sämre ekonomi medan kvinnor skulle få bättre, men socialt, emotionellt och psykologisk skulle alla må bättre. Vi skulle få vara egna fria individer och inte behöva leva upp till krav ställda mot ett kön. Inte bli ihopklumpade alltså, som vi blir idag.

Jag tror faktiskt på fler villkorade föräldramånader, dvs som bara ena (pappan) föräldern kan ta ut.
Konkret: Om pappor spenderade mer tid med sina barn blir samhället bättre.

Det är sega strukturer att förändra och jag tror inte på att lämna det till den goda viljan.
Alltså både kollektiva (politiska) och individuella handlingar krävs.
Icke att förglömma:
____________________________________________________

Man kan inte förändra en maktrelation utan konflikt.
____________________________________________________

don daniel:

Jag tror inte att fler villkorade förmåner löser något om man villkorar med piskan. Fler vikta dagar åt pappan leder till att barnet får färre dagar med sina föräldrar då pappan inte vill/kan ta sitt ansvar. Villkora med moroten i stället, premiera föräldrar som delar någorlunda lika. Fler dagar eller högre ersättning.

"Man kan inte förändra en maktrelation utan konflikt."

Jo, med reformer. Evolution före revolution!

don daniel: "Jag tror faktiskt på fler villkorade föräldramånader, dvs som bara ena (pappan) föräldern kan ta ut."
Nej, det är verkligen inget bra sätt. Helt emot att tvinga föräldrar till att göra si eller så. Dessutom, i mitt och sambons fall skulle det betyda att jag kan vara hemma mindre än vad det är tänkt eftersom jag har tänkt ta ut majoriteten av dagarna. Detta eftersom jag tjänar mest och sambon studerar så hon ändå är hemma stor del av veckorna.

Och vad är bäst. Att barnet får ha båda föräldrarna hemma större delen av tiden eller enbart en halva tiden? (det senare skulle bli fallet eftersom vi inte skulle ha råd att sambon tog ut dagar pga hennes låga ersättning)

Funderar inte så mycket på jämställdhet i vardagen. Om det är något som man tycker behöver göras så gör man det oavsett om det gäller att tvätta bilen, städa, diska eller bädda rent i sängen. Men så har jag ju iofs levt ensam tidigare, man ser ju killar som flyttar direkt från mamma till sambo och plötsligt vaknar upp när tjejen blir skogstokig när han slängar kallingarna i köket och sprinklar ner toan..
Jag har själv valt att stå utanför den tröttsamma tokfeministdebatten och betrakta den från ett tryggt avstånd.
Jag tror att då det s.k "köttberget" av 30-40-talister går ur tiden så kommer samhället att se ordentligt annorlunda ut utan att man behöver bränna bh:ar, äta konstig mat, klä sig i tunikor, hata män och vara allmänt störig.
Nej jag tycker att man skall gå tillbaka till sig själv och fundera på hur man har det därhemma, uppträder jag som jag skulle vilja att min sambo uppträder? Bidrar jag lika mycket i hemmet som min sambo? o.s.v
Varför göra allting så krångligt och som man kalla sig feminist?, finns det något fjantigare, tror inte det..

Classemannen - "att man behöver bränna bh:ar, äta konstig mat, klä sig i tunikor, hata män och vara allmänt störig"
Om det vore feminism skulle jag inte heller vara feminist...
Vilken tur att det inte är det då...

Underbart att pappaavdelningen fått en tänkvärd tråd. Välbekomme Mikkel, att du också har tid å tycka!

Fast när det gäller föräldraledigheten så har jag funderat på en sak. Om ersättningsnivån skulle vara 100 % så skulle det inte göra någon skillnad vem som var hemma eller hur? Då skulle man kunna villkora dagarna.

Classemannen: Du är ju feminist! ;)

Ok, fler dagar eller högre ersättning kanske är bättre.

Men VARFÖR vill pappor ta ut så lite tid av "ledigheten"?

Säg INTE ekonomi, problemet är inte ersättningen...
Det är faktiskt så att de par som "förlorar" mest av att dela likare, även är de som gör det. (Försäkringskassans statistik)

Så varför? tycker vi det är jobbigt att va hemma med bebben? Tror vi tjejerna är mycket bättre än oss på det? Tycker vi våra jobb är så roliga?