Javisst, säger jag det ofta (ibland flera gånger om dan) till mina barn. Tycker att det känns jätteviktigt, och så vill jag tycker jag ju det! Då är det svårt att hålla inne orden.
Sedan beror det på vilken tid på dagen det är, om dom gillar att höra det eller om dom tycker att jag bara är tjatig.
Under dagen vill dom vara kaxiga och självständiga. Minstingen är då snabb på att räkna upp gosedjur, dataspel mm som han gillar mer än mig
Men på kvällen när han ska somna låter det annorlunda: "Och jag älskar dig också" brukar det krypa fram då.
Då är det liksom tillåtet att vara "mjukare" och det värmer långt in i moderssjälen.
Jag brukar också säga till dom: Jag älskar er och kommer alltid att göra det, men ni behöver inte älska mig. (_Försöker_ säga det i en ton så att det inte blir en pik till dom att säga att jag är världens bästa mamma
) Jag vill ju inte _tvinga_ dom till att älska mig, även om jag är jätteglad över att dom gör det.
Och så brukar jag säga: Jag älskar er alltid. Även om ni _gör_ dumma saker ibland, så _är_ ni aldrig dumma. (Ungefär som Lollsans mamma)
Så brukar jag viska i deras öra när dom somnat: "mamma älskar dig" och hoppas att det tränger djupt ner i deras undermedvetna.
Ibland läser jag också en _helt underbar_ bok från Go´boken som heter "Dig skall jag älska" och handlar om en mamma som vaggar sitt nyfödda barn samtidigt som hon sjunger
Dig skall jag älska
var endaste dag.
Så länge jag lever,
mitt allt ska du va´
Sedan får man följa mamman och sonen genom livet, där man ler igenkännande åt alla mer eller mindre charmiga åldrar, samtidigt som mamman varje kväll upprepar denna ramsa - hur omöjlig sonen än varit under dagen. Det är en bok om kärlek genom hela livet, enkel text och fina bilder. Rekommenderas varmt till unga som till gamla!
Javisst har jag också fått höra från mina föräldrar att dom älskat mig, vi var alltid "världens bästa" för varandra