BF Juli-07 Nr3
Halvblod, tack för de fina orden, jag blev minsann lite rörd i mitt hormonstinna tillstånd...
Att du är deppig och mår dåligt är ingen bagatell, jag har alltid ansett att man inte kan jämföra lidande, jag menar, du mår dåligt, jag mår dåligt, skitsamma varför, det är ju samma resultat!
Vicke, förstår hur du menar. Är säkert hormonerna som ger dig en extra skjuss nedårt i humöret, försök tänka så även om det är svårt! Jag kan grina i timtal vissa dagar, av inget speciellt, och efteråt så känner jag bara "jävla hormoner" liksom! Massa kram!
Lindisen, känner så väl igen dina tankar, som var mina egna förra graviditeten. Jag och min man hade bara varit tillsammans i knappt 3 månader då jag blev gravid, och trots att vi var tokkära så fanns ju tvivlet och funderingarna, skulle vi verkligen klara det här? DEt enda jag med säkerhet, att det är få saker som binder ett par så tätta samman som att föda bran ihop! Ta det därifrån, och du ska se att det går som en dans, lite knaggligt ibland, men ändå, så är ju livet!