efter flytt deppig? e de vanligt?

det är vanligt att det kan kännas så, allting är ju nytt, det är en enormt stor omställning. hur lång tid det tar tills du inte känner så, kan jag tyvärr inte svara på, det är så individuellt..

e de vanligt? ja känner mej så nedstämd å konstig. å orkeslös...
undrar varför ja inte känner mej så glad som ja borde vara...

jätte vanligt att man kan känna så..
svårt o leva upp till de förväntningar o fantasie/drömmar man haft på allt innan förändringen..
då har man ofta inte med de mindre positiva delarna i beräkningen.. hur det kan kännas ensamt att komma till en ny stad etc..
det kommer bli bättre när allt fallt på plats..

jo de va jobbigare än ja trottv, de känns som man har så mkt att göra att man glömmer sej själv

å allt nytt ja...
känns konstigt,,,

ja trodde ja skulle va fylld me energi å glädje...
å undrar redan nu hur det ska gå

men e bara stressad, arg, sur, irreterad för allt

vad ska ja säga till fästmannen om han undrar??

ja skäms över mitt humör, ´ja e som ett vandrande åskmoln, minsta grej stressar upp mej å ja känner mej hemsk! har så dålig samvete för mitt humör...

ja vill inte känna så här!

Det du upplever är helt normalt, jag lovar. Du har haft en bild av hur det ska vara, hur det du ska känna osv. Den bilden stämmer nu inte riktigt med hur det verkligen känns för tillfället.
När man flyttar är det så mycket som ska stämma och det gör det aldrig. Jag har flyttat så många gånger nu att jag vet det och ändå upplever jag stress och ångest.
Det går över om ett tag när du börjar känna dej mer hemma. Ha inte så väldigt höga krav på dej själv, ta det lite lugnt ska du se att det fixar sej.
Och självklart blir det en stor omställning när man flyttar hemmifrån och helt plötsligt ska axla det vuxna ansvaret som ens föräldrar haft. Åter igen vill jag säga ta det lugnt och ge dej tid att växa in i rollen. Låt det ta den tid det tar.
Lycka till med det nya boendet o staden och njut av våren i trädgården!!

ja känner mej helt gråtfärdig,'tack ni som skriver
behöver verkligen de

ja skäms nästan för att ja mår dåligt när ja borde må bra

förstår ni?

å alla besök vi haft av alla som e så snälla
dom frågar hur de känns
å vad säger jag??

de känns jätte bra, säger jag...

vill inte att dom ska undra

å ja har inget svar på varför ja känner mej så här...

ja e som ett vandrande ¨åskmoln, hur ska fästmannen orka me mej :

men det är inget fel i att känna som du gör som sagt..
det handlar om att dna förväntningar inför detta inte räknade med att det kunde bli så omvälvande..

frågar någon hur du mår tycker jag att du ska säga att allt är nytt o lite ovant o t.o.m skrämmande än.. o när det gäller din sambo förstår jag inte än varför du inte berättat för honom hur du känner? om man inte kan prata med sin älskade/bästa vän, vem kan man då prata med?
berätta för honom hur du känner så kommer det kännas bättre.

gubben jobbar dubbelt så mkt som mej så ja får göra de mesta vardags sakerna som mat å tvätt å städ

men han jobbar mer å gör andra saker med möbler å trädgård å tekniskt å sköter bilen, moppen å allt annat