efter flytt deppig? e de vanligt?

de är väll så.... å nu när alla kommer hit första gången är de väll normalt att dom går runt å tycker till å kollar runt,, dom e ju nyfikna... de släpper väll sen..? eller???

självklart...

åå ja skäms för att ja mår såhär....

stod i dushen å hade inte diskat efter en avancerad middag bakning hela dan igår... å killen säger att hans familj kommer om 15 minuter,,, fick panik å röjde som skjutton

panik är ju väldigt överdrivet.. men man röjer ju alltid lite innan någon kommer.. problemet är inte att du röjer utan att du mår dåligt av det.. slappna av! du blir inte älskad av dina prestationer, utan utav den du är..
är det så att du inte känner dina svärföräldrar så väl?
snart kommer ni lära känna varandra bättre o då kommer det även kännas bättre..

jo ja känner dom. men ja tycker de är jobbigt att umgås med dom så mkt, varje dag ringer dom och tjatar om att dom vill bjuda på middag,etc etc, jag vill inte gå dit å äta middag å umgås varje ledig stund!!!

killen sa förut att dom ville bjuda på middag idag, men ja har förberett egen mat, å då sa ja bara gå du dit så äter jag själv. så la ja på å började nästan gråta

ja får panik av att umgås så mkt med svärföräldrarna!!!
hur ska ja säga de till killen??

men kära du... det är bara att säga som det är.. om du är orolig på hur han ska ta det så är det inte orden du ska tänka på utan din ton o hur du framför det.. säg det direkt ur hjärtat..

för mig känns det välift konstigt att ni inte kan prata om det här?

är man oartig om man vill äta sin egen mat hemma när svärföräldrarna vill bjuda hela tiden?

jo ja vet men ja kan inte förklara riktigt och sätta ord på det jag vill förklara...

kan ja sägaa att de är sån stor omställning, och att jag inte vill umgås så mkt med hans familj, och att dom ger mej dålig självkänsla

att de känns som dom letar efter fel på mej och i vårt hem

ush ja borde gilla mina svärisar mer men jag stör mej på dom när vi umgås för mkt.