Unga som längtar efter barn !

Det är ju så dumt att gå och hoppas när det inte finns nån chans...jag hoppades med mitt ex också och vi använde alltid kondom... man blir ju så besviken...

svårt det där, men det 'är  ju bara ni som kan komma fram till hur ni vill göra. Ska man se på det krasst borde vi också vänta lite med bebbeverkstaden, tills jag är klar med utbildningen och fått fast jobb, men det handlar ju om 1 år, och så är det ingen som vet hur lång tid det tar... Så vi har bestämt att fortsätta försöka. Blir kanske lite knapert ekonomiskt, men det är vi medvetna om.

Min kille har ju fast jobb och får ut minst 16000 i månaden. Så lever vi ekonomiskt så klarar vi oss. Sen är det klart det skulle se bättre ut om jag också hade fast jobb och fick ut en ordentlig föräldrapenning, men det här är ju ett val vi gjort, och som sagt...man vet ju inte hur lång tid det tar.

det är nog inget fel att tänka praktiskt, tyvärr är inte det min starka sida. Jag är nog lite mer av en drömmare

Mmm det är ju det... Vi började försöka göra barn när vi räknat lite och insett att jag hinner bli klar med utbildningen. skulle jag bli med barn nu så är bf i mars, och jag går ut skolan i januari:P

Det är jobbigt när andra får det man själv längtar efter. Jag har velat ha barn sen jag var 16 men alla min pojkvänner har tvärvägrat. Och det första de gjorde när det tog slut var att träffa någon ny, de skaffade barn allihop bara nåt år efter det tog slut.
Hade tjejkompisar som jag gick på högstadiet ihop med, tjejer som jag trodde att, de där kommer det ta tid för, de har barn allihop...
Ibland kan jag känna mig fruktansvärt ounnsamm.. det är klart jag unnar dem, men när man själv försöker och precis fått mens så är det lätt att surna till över alla magar, men man menar ju inget illa egentligen..

Jag håller med. Jag trodde aldrig att jag skulle fylla 23 och inte ha några barn!

Tror det är viktigt att inte stressa in i något också.  Men förstår absolut hur du menar jag sa till min pojkvän precis när vi träffats att jag skulle ha barn eller åtminstone ha ett på väg när jag fyller 25.... då hade vi dejtat 3 ggr! Ja det ska vi väl kunna fixa tyckte han. Men som sagt så har vi redan börjat. Men han är ju lite äldre och har barn sen tidigare, så för honom är det väl inte ett lika stort beslut som det är för en kille som inte har barn

Du kanske blir tvungen att vänta ett år även om ni försöker aktivt, men då försöker ni ju i alla fall. Jag skulle lägga för stor vikt vid vad hon sa, men det är ju inte du som gör det, utan han och då blir det kanske svårt. Tror det enda ni kan göra är att prata igenom allting. Det är klart att livet förändras när man skaffar barn, och precis allting kan man inte göra i början när barnen är små, men vem säger att livet blir tråkigare, mindre intressant och så för att man skaffar barn? Jag skulle säga att det blir annorlunda, men likväl intressant! Men det är ju bara min uppfattning

Men vad säger han om de argumenten då?

Jobbigt. Du får lura in honom på forumet och visa på hur många det faktiskt är som får vänta...eller helt enkelt visa på de sajter som finns där det står att det kan ta tid...upp till 14 månader utan att det är något fel alls...