*Ja nu var jag allt snäll :-) Slänger in

Pamela, att du tycker den är motbjudande, innebär ju att du och moderator tillsammans tycker syskonkärlek och adoption är motbjudande.
Det är i sig diskriminerande mot en folkgrupp.
Att du vill lägga ner argumentet för att all vuxen kärlek bör vara laglig tyder på att du förstår min jämförelse, inte sant?
Eller är det så att du tycker två syskon som aldrig träffat varandra och blir kära är så motbjudande att man inte ens bör diskutera om det "förbjudna"

Det är intressant varför inte fler vill dela med sig av sin gräns, men det går alldeles utmärkt att säga att min är diskriminerande.
Snälla, likt Utopia, kan ni inte dela med er vart er gräns går för vuxen kärlek och adoption.

"Och barnen är något särskilt, eftersom de inte kan bestämma själva. Och vi måste göra det så bra som möjligt för de"

Precis så tror jag Gud menar med sin vägledning, att vi är något särkillt, som inte alltid vet vad som är bra för oss, och därför måste livet underlättas genom vägledning från GUD, och som du skrev så bra en vägledning från GUD/samhället som inte inkräktar för mycket på det fria valet.
Jag tror vi är överens då , skoja bara

Tristan, som du säkert förstår så har jag ett brinnande intresse för att diskutera olika världsfenomen, utifrån tro och utifrån ett naturvetenskapligt perspektiv.
Att vi koncentrerar oss på just denna fråga är väl helt naturligt då det för enn människa kan bli överväldigandet att koncentrera sig på tusen saker samtidigt, eller kan du det menar du?
Bara denna fråga tar mycket tankeverksamhet, och att jag besvarar dina andra frågor med korthet är inte att jag känner att de är ovesäntliga, enbart för att det är för många frågor samtidigt som kräver så otroligt många förklaringar.
Du frågar mig om världsproblem, olika tolkningar som skapar problem, du frågar mig om hemska saker som händer i världen, och observara hemska saker händer oavsett tro eller icke tro, detta är stora frågor som kräver mycket energi och tid.
Du pratar om ungdomsproblem och flickor som blír bortgifta.

Det jag vill få dig att inse är att det är ingen skillnad bara för jag är troende och dessa du pratar om är troende, det är ingen skillnad på detta och de värdsliga problem som råder i världen, att jag eller du inte dagligen diskuterar fattigdom och själmordsbomare beror nog på att vi är mänskliga och att dessa problem känns överväldigande.
Att be mig förklara misären i muslimska länder är lika svårt som för dig att bersvara misären i kristna afrikanska länder.

Att fråga mig varför Gud låter barn lida är lika svårt att svara på som för dig, varför Gud låter oss lära oss vad cancer beror på ett så långsamt sätt vet jag inte, detta är frågor jag med glädje diskuterar i en tråd om värdsliga problem.

måste till tvätten återkommer..

Tristan, "Man tycker alltså all kärlek är vacker, och man är rädd att trampa någon på tårna genom att säga någonting annat, för de kan bli ledsna eller?"

Jag kan inte annat än hålla med dig om detta, allt mitt tjat om kärlek mellan syskon som aldrig träffat varandra är för att provocera fram en förståelse för den Islamiska gränsen för äktenskap och barn.
sen om din förståelse ökat, vet jag inte, men genom att inte acceptera syskonen som aldrig träffat varandra och deras förhållande antar jag att du förstår hur jag resonerar.

Pamelas argument är att det är olagligt, olagligt enligt vem, lagen, människors lag eller Guds.
Argumentet att det är olagligt pga risken för missbildade barn är ett lika dåligt argument som att säga till homosexuella att det är olagligt pga att det inte går att skapa några barn.

"Och vi som lever gott och inte lider, ska vi bara vara stolta/nöjda över det och anse att de andra plågas och dör för tidigt för att vi ska få en chans att förstå hur gott vi har det? "

Detta var intressant, allt handlar ju kanske om hur man ser på döden, om man ser det som början till evigheten eller om man ser det som slutet.
Om man inte tror på själens evighet så faller hela grundprincipen för att kunna tro.
Det är stor skillnad om man ser livet som en prövotid för ett evigt liv eller om manser det som det enda livet.

Omjman ser det som enda livet kan jag förstå att man blir vasinnig över allt hemskt som sker, man får då kanske mystackskänslan, någon sätter bara sin fot på fel ställe och vips så är miljoner människor döda.

Jag tycker oxå att det känns orättvist att vissa människor får lida mer än andra, men jag försöker tänka såhär, allt handlar ju om hur man definierar ordet lida, är det fattigdom och tortyr eller är det rikedom och egoism, om någon lever ett problemfritt liv och går över lik och aldrig tänker en tanke på dem som har det svårt är det då hans själ som lider eller är det den fattige i afganistan.
Är det inte så att alla människor lider på något sätt, är lidelsen nödvändig för att bli ödmjuka eller finns det ödmjuka människor som aldrig sett lidande?
Svåra frågor!
Frågan är, är döden ett lidande eller en början till evigheten, lidandet för döden tillfaller de efterlevande och frågan är om denna lidelse kan mildras genom att tro på evigheten.

frågan är hur mycket lidande kommer från oss själva, på grund av det jag tidigare nämt, kriget mot det onda i oss själva, hur mycket lidande beror på att vi inte klarar kriget i oss själva och mot satan.

Är det inte så att, om man inte vet om att det pågår ett krig i oss själva, och om man inte bryr sig om man vinner det eller inte är chanserna då inte större att man inte vinner kriget.
Det är ett faktum att många inte vet om kriget och de gör ingea insatser varken på den ena eller andra sidan, utan känner man för att vara otrogen är man det, känner man för att våldta gör man det, känner man för att döda gör man det, osv...

En tanke jag har som inte har med min religion att göra är följande, ponera att själen är gudomlig, evigt liv, änglalik, kanke denna kamp i oss själva beror på en helig själ som kämpar mot en välutvecklad djurisk kropp?

"Mord som begås i GUDS namn, vad har vi för ansvar till det? Vad kan vi göra för att det ska försvinna? Hur länge ska det få fortsätta utan att flera människor, och främst då troende som använder sig av samma budskap, texter, mönster också börjar reagera...

Man kan aldrig slå sig ned och säga att "det är ödet", människans intellekt är format så vi kan se lösningar på problem och hitta orsaker till sjukdom.
Gud uppmanar på otroligt många ställen i koranen att söka KUNSKAP (både kvinnor o män, detta borde de muslimer läsa oftare som inte fattat kvinnans plikt att söka kunskap)
kunskap innebär att vi skall finna orsakerna till det onda och genom naturvetenskaplig forskning och medecinsk komma närmare Gud. För genom kunskap hamnar man tillslut tilbaks till Guds budskap då Gud är den störste medecinaren den störste naturvetaren och den störste kemisten.
Jag kan oxå tycka att det fria valet kan kännas brutalt, men vad är alternativet, styrda robotar, det fria valet är brutalt om det inte begränsas genom guds lagar.
Guds lagar begränsar den fria viljan att skada andra och sig själv, men även om den begränsar den fria viljan så låter den ändå den vara fri.

Frågan är ändå, om jag inte varit troende så hade nog detta varit en anledning för mig att inte tro, de barn som råkar ut för övergrepp exempelvis, varför kan inte det fria valet att skada andra begränsas i vissa fall, varför kan inte den som skall begå en sådan vidrig handlig inte få hjärtinfark eller ännu bättre varför föddes en sådan person överhuvudtaget.

Men om jag inte hade tro på ett helvete som evigt liv för dessa männioskor så hade jag varit ännu mer frustrerad än vad jag redan är över vissa saker. Hade jag inte varit övertygad om att Gud dömmer dessa rättvist skulle jag tycka att livet var en pest o pina, för det är så många hemska människor som kommer undan, och det är så många oskyldiga som dagligen döms till döden.

Tristan ,det du beskriver om du fick reda på att din man var din bror, att du hade gett upp förhållandet för din tro om att detta förhållande skulle vara ogynsammt och onormalt, beror då inte ditt val på en TRO, en TRO om vad som är normalt och sunt för människan, en TRO att barn inte mår bra av att veta att mamma o pappa är syskon.
för kalla det vad du vill TRO eller SANNING, men det måste ju vara din tro och din sanning om vad som är tillåtet.

Ponera att din sanning anses vara fel av majoriteten, hade du då inte varit frustrerad över att bli ansedd att vara en diskriminerande person, hade du ändrat din sanning bara för att majoriteten tyckte något annat.

Tristan , ang mord som begås i Guds namn, jag tror en stor orssak till problemet är följande, Gud ger i koranen människan rätt att försvara sig och sitt land om man blir angripen, Gud förbjuder att angripa först.
Problemet ligger i att många muslimer anser att det har skett ett angrepp först och därmed legitimerar detta ett försvar, detta gäller exemoelvis i Palestina då detta land anses vara angripet av en ockupationsmakt.
Tjetjenien anses också vara angripet först, förtryckt minoritet, därför tolkar vissa det som att ett försvar är legitimerat.

Som du försår skapar detta problem då västvärden inte anser att Palestina är angripet och muslimer anser motsatsen.
Detta blir då en grogrund till terrorism av oskyldiga människor, ur deras synvinkel "icke oskyldiga människor utan angripare"
Här ligger det stora problemet.