*Ja nu var jag allt snäll :-) Slänger in

Gräddnos..

Nu har du nog fått det lite om bakfoten. Incest är just vad det är. Incest betyder just sexuell relation mellan syskon och föräldrar, helt enkelt att ha sex/relation med sitt eget blod....

Fatima:
Ja, att du har ett kritiskt tänkande, det går det inte att ta fel på!

Nu börjar parlamentet så jag ska gå och få kvällens dos av humor...
Vi får se om ni finns kvar om en halvtimme

Goodnews:
Tycker inte du att det är människor som skulle behöver få hjälp om de har en drift, önskan, känner ett begär, blir förälskade i djur, sina syskon etc så får det stå för dig!

Då menar du på fullaste allvar att du gämför dessa beteenden med att vara homosexuell? Att det bara är en följ ab dagens utveckling att vi inte har kommit längre.

Att samhäller inte har accepterat homosexualiteten och kallat det sjukdom tar inte bort att homosexualiteten alltid funnits där i många av oss människor men att det inte varit accepterat att leva ut.
Så vad du menar är att djursex och sex med sina syskon är en vanlig företeelse att känna lust till, men det som håller människan tillbaka är att vi andra i samhället inte upplever det som ok, nu får du väl ändå ge dig!

Fatima:
Det senariet du målar upp är inte sjukt, det är sorgligt. OM två människor kärar ner sig i varandra och vill skaffa familj och så uppstår sanningen att de är syskon så är det ju ett fruktansvärt tragiskt händelseförlopp.
Skulle de vara friska sunda människor vi pratar om så skulle de ju uppleva detta som mycket mycket obehagligt och inte velat skaffa barn, det handlar väl inte om vad en lag säger....

Maja Gräddnos:
Ja och då hade jag tyckt att de skulle låta bli. De har ju ett val att lämna varandra och träffa någon annan, eller att fortsätta leva tillsammans och därmed leva barnfria.
En homosexuell står ju inte inför den möjligheten. Där pratar vi ju om att hela deras personlighet är ifrågasatt och inte den situation de har hamnat i. Därför tycker jag inte det går att jämföra dessa olika begrepp. Jag förstår inte hur ni kan se likheter över huvud taget??

Det barnet som adopterades ska ju inte behöva ha ett syskonpar som föräldrar då det vore helt absurt. Man kan ju aldrig göra rött om man adopterar ett barn av rent egoistiska själ! Det måste ju finnas en rimlig förankring för barnet att leva upp i. Och det öppnar ju upp för att om de adopterar två barn, att de två ska kunna kära ner sig i varandra och att det vore helt ok.
Eller ska man säga till sina barn att -vi gjorde såhär, men det är inte ok för er. Eller ska man undanhålla sanningen. Ingenting av detta anser jag vara en sund värld att leva upp i.

Däremot så finns det nog få homosexuella föräldrar som skaffar sig barn som inte skulle vara ett stöd i sina barns liv om det visade sig att barnet vore homosexuellt, eller hur?

Jag anser att allt är relativt.
Om vi ponerar att vi har ett tonårspar (syskon) som känner att de är förälskade i varandra så upplever inte jag det som det märkligaste i världen. Det är en tid då man genomgår en mängd olika känslor och tankar och det kan säkert uppstå en situation likt denna. Här får man ju bara hoppas att det finns föräldrar med i bilden som kan vara ett stöd och sortera ut saker för dem eller möjligen en kurator eller liknande.

Detta är ju inte samma sak som att man möter ett par i trettioårs åldern som är syskon och som faktist anser att de ska få leva familjeliv och skaffa barn ihop. Det skulle jag uppleva som mycket obehagligt!

Man förmodar ju att syskonets kärlek inte grundar sig i att dom bara kommer förälska sig i sina syskon, eller hur? Världen står alltså öppen för många många andra kärlekar, medans den homosexuella inte har hamnat i en "situation" utan kommer gå vidare och förälska sig i nästa person av samma kön.
Menar du uppriktigt att du inte kan se den skillnaden!

Det att bli kär i ett syskon är ju detsamma som om en vuxen människa hade kärat ner sig i en mindreårig eller att någon skulle kära ner sig i en upptagen man eller kvinna eller you name it.
Ingenting ska ju tala för att de bara kommer fortsätta förälska sig i ungdomar eller upptagna människor. Alltså man måste kunna ta ansvar för sina känslor och handlingar.

Ja det är klart att det är, visst har man en skyldighet att vägleda sina barn. Vad du menar med "rätt riktning" får du nog i det här fallet föklara lite närmare..........

Jag vill säga så här.
OM jag hade hamnat på en öde ö med någon av mina bröder och det visade sig att vi inte skull komma därifrån. Vi inser helt enkelt att här kommer vi få leva våra liv, år ut och år in så skulle vi ALDRIG hamna i ett läge där det öppnade upp för en möjlighet att vi skulle ha sex med varandra. ALDRIG ALDRIG ALDRIG. Du kan byta ut min bror med min syster (vet ju inte vart gränserna går i era spekulationer) också så har du precis samma självklarhet...

Skulle jag däremot hamna på en öde ö med någon av mina väninnor så skulle det mycket möjligt sluta med att vi en dag fann varandra eftersom törsten efter kärlek är så stor och viktig för det männskliga överlevandet.

Här kan jag plocka in att vore det med en manlig vän som jag hamnade där så skulle det säkert gå ännu fortare för oss att hitta ett sätt att närma oss varandra då det ligger närmare min natur (om inte vännen är homosexuell då vill säga).

Alltså, vi lever med normer som är planterade i våra sinnen och som vi tror är de rätta, men inte i alla fall så är de så sanna. Men sen finns det också en del saker som bara inte är meningen att det ska vara,och det handlar inte om att en GUD säger så, det handlar om hur vi är skapta!