Hjälp, jag slår mina barn!

Har en 2-åring och en 4-åring.

Har redan varit i kontakt med soc för att få kontaktfamilj men det går inte hur som helst, måste typ ha särskilda behov, typ missbruk.

Om jag berättar detta - tar de barnen ifrån mig då?

Har mina föräldrar i närheten men de har ofta inte tid, lever sitt liv. Annars är jag tyvärr ganska ensam, flyttade för några år sedan och har inte lyckats skaffa mig så många nya vänner...

södra sthlm

Kan de inte ta mina barn då???

Haha, vilken lyx att få stödfamilj för att få tid att hitta vänner... jag har bott här i snart 3 år och jag är fortfarande mest ensam. Visst har jag jobbarkompisar, men inga jag umgås med på fritiden...

Jobb, stress, bråk med barnen, ensam varje kväll och helg med bara barnen som sällskap... är det vad som är meningen med livet...?

lellitA: Lite onödigt hårt inlägg...
Nej, ingen annan ska behöva ge mina barn det de behöver, och nej, jag tänker inte anmäla mig själv till soc och bli ifråntagen barnen!

För övrigt, jag har fått kontakt med en kurator som ska hjälpa och stötta och vi har även pratat om stödfamilj. (Har dock inte sagt att jag faktiskt har slagit dem, men att jag inte klarar av det här livet och MÅSTE ha hjälp på något sätt.)

Tack alla som svarat och stöttat.

lellitA: Nä, du har inte öppet kritiserat, men ditt inlägg har en väldigt kall ton, och även det andra inlägget... Jag behöver inte bli nertryckt...

Som sagt, jag har fått en kontakt och hoppas på att det kan vara en hjälp ur detta... (Sen är det ju INTE så att jag dagligdags slår dem, men det är ju tillräckligt illa att det sker de gånger det "rinner över"...)

Och jag har aldrig sagt att jag inte vill ha hjälpen som kan ges... men jag är rädd för vad som kan hända om detta kommer fram. Skulle inte överleva om mina barn omhändertogs...

olpan: De är små - 2 och 4 år.

Anonym..: Har inte så bra relation till mina föräldrar att jag kan anförtro mig.

Just nu hoppas jag på att kuratorn antingen kan hjälpa mig "mentalt" att orka alt. ordna kontaktfamilj.

Faktiskt så är läget bättre just nu här hemma, inga stora konfliker men vi har semester/ledigt från dagis och då är ju allt mycket lättare. Men jag kommer ändå att träffa kuratorn annars finns ju risken att det blir lika jobbigt i höst igen.

Barnens pappa vill inte vet av dem.

Vissa här verkar tro att det inte finns något hopp för mig om jag inte berättar precis allt för kuratorn alt. anmäler mig själv till soc.
Själv har jag en förhoppning om att få hjälp att lära mig hantera stress och dagliga problem/konflikter och att det i sin tur ska förbättra mitt och barnens liv.

Eftersom jag ser ett ljus i detta och att det kommer att lösa sig, tänker jag inte blanda in soc.

Ibland ångrar jag att jag startade den här tråden, för kommentarer om att mina barn lider och att detta är fel och olagligt är totalt onödiga...det vet jag redan, som jag sa i TS mår jag hemskt dåligt över detta. Men nu har jag som sagt tagit ett steg för att få hjälp och har en god förhoppning att det kommer att lösa sig.
Tack för allt stöd!

Miss Whiskey och lellitA: Lägg ner, när har jag någonsin sagt att jag inte vill ta emot hjälp, utan enbart vill ha "medhåll att jag inte gör fel"???
Jag vet att min familj har problem och att vi inte mår bra och att det är FEL att brusa upp och bli så arg på sina barn!!! Och jag vet att vi behöver hjälp och det är det jag försöker få till, UTAN att riskera att soc tar barnen... Det skulle jag inte överleva! Och en mamma död och begraven kanske inte heller är det bästa för barnen... speciellt som deras pappa inte vill ha dem.
Livet är inte en dans på rosor för alla, men jag FÖRSÖKER faktiskt, kan ni inte se det?

Jag har som sagt tagit kontakt med en kurator... (är det ingen som läser vad jag skriver...?)

Hehe, fler som är trötta en söndagmorgon... nu ska jag gå och ta hand om mina barn...

lellitA: Tack för att du förstör min dag...
Sitter här och gråter pga av dina kommentarer. Jag vill inte på något sätt döva mitt samvete, jag vill ha RÅD om hur jag FÖRBÄTTRAR vårt liv, och STÖD att orka med detta liv...
Men man ska uppenbarligen inte blotta sina problem på såna här forum...
Och det jag har fått ut är att jag tagit initiativet att ta kontakt med en kurator, och det är en början...

Ska höra efter lite vad en sån där hemma hosare är och om de fins där jag bor.

Sjukskrivning har jag oxå funderat på och ska nog göra någon gång pch bara liga i soffan och stirra i taket...

Tack.