Vad har ni i lön???

Arbetar som inköper och är utbildad affärsjuris. Jag tjänar 22 300:- kronor i månaden.

OK tycker jag.

Om jag och en kollega gör EXAKT samma jobb och är precis lika duktiga på det så ska vi ha lika lön, oavsett om jag eller den andre inte har/har utbildning.
Jag är självlärd, eller autodidakt som det också heter, och har mycket bra lön. Jag har lärt mig yrket "the hard way". Om andra klarar av jobbet lika bra med utbildning i bagaget, fine.

En del yrken _måste_ man ha utbildning för att kunna utöva och de ska naturligtvis ha bra betalt.

Jag är arbetslös men får ändå ut ca 9500 kr i månaden från a-kassan, precis lika mycket som min kille som jobbar heltid på samma ställe sedan 5 år.

??Sverige är konstigt ibland... Visst är jag glad men det känns konstigt att plocka ut alla dessa pengar fast man är hemma...

Att utbilda sig bara för att det är kul... Jag kanske är konstig, men jag ser det som en investering och jag förväntar mig att få ut någonting av det, både i form av ett mer givande jobb och bättre betalt än det jag hade innan. Jag är inte nöjd med att sitta med studieskulder och få samma lön som innan, eller ännu värre, gå tillbaka till gamla jobbet. Det skulle kännas som att köpa en ny bil och sedan ge bort den och behålla den gamla. Riktigt så generös är inte jag iaf.

Än mindre förstår jag de som läser "roliga kurser" i 6 år, som inte leder någonstans, för att sedan vara tvungna att ta ett "sk*tjobb" för att kunna betala hyran, ett jobb de hade kunnat få ändå utan alla dessa år på universitetet och ffa utan en maxad studieskuld. Det ser jag som en dålig investering av både skattepengar och sina egna pengar. Staten bedriver väl inget ideelt arbete vad gäller finansiering av utbildning och jag tror faktiskt att de erbjuder såpass bra möjligheter att studera för att de förväntar sig att det ska gagna landet i form av både kunskap och ekonomisk utveckling, inte producera världens mest lärda snabbmatspersonal.

11:28. Den vanliga termen för jobb man tar för att försörja sig är brödjobb, och det är så de flesta som valt t ex konstnärliga utbildningar försörjer sig. De skulle säkert hellre jobba som skådespelare, konstnärer, designers etc men för min del tycker jag det är bra mycket bättre att ta enkla jobb och försörja sig själv än att sitta och plocka ut A-kassa eller socialbidrag för att man inte får jobb i Knäckebröhult som just ekonomikontorist, fiskare eller vad man nu betraktar som sin yrkesidentitet. Eller säger att "det har varit så skönt att få ha varit hemma med barnen men nu tar A-kassan slut så nu får jag jobba för att få en ny period". Eller att de är besvikna för att den den deltidsanställde de vikat för i två år sagt upp sig för de kan inte söka tjänsten för blir den fast får de inte fortsätta jobba deltid och stämpla upp till heltid. (Jag har pratat med ett antal främst "mellan-" men även mer högutbildade personer som gör så och irriterat mig på det men varit för feg för att ta diskussionen.)

Om staten ska investera pengar i utbildningar som inte leder till arbeten är en egen och omfattande diskussion och det är möjligt att den inte borde det. Mycket sker av gammal vana, andra historiska rester vi har kvar i skolväsendet från tidigare samhällsförhållanden och som mindre självklart försvarar sin plats idag är t ex hemkunskap, slöjd och sommarlov. Men idag går det alltså att läsa kurser för att de är "roliga". Jag har själv läst flera, förutom min examensutbildning dock mest på deltid jämsides med arbete. Självklart förväntar jag mig också att få ut något av vad jag studerar men det behöver inte nödvändigtvis vara pengar i lönekuvertet. Om det är ett utvecklande ämne kan det (för mig) mycket väl ha ett egenvärde.

Har pluggat väldigt länge och slitit och hade tur att hitta ett bra jobb med 30 000/mån. Dock är lönen prestationsbaserad så i dåliga tider är det 20 00/mån som gäller.

Mina kollegor gnäller men med tanke på att jag får resa mycket, har gratis mobil, tjänstebil med bensin och så tycker jag att jag har det urbra! För att inte tala om att man för en liten extra peng från företaget de två första månaderna man är föräldraledig.

ANonym 13:02 här igen... glömde berätta om 5 års forskningsstudier med bidrag, CSN skuld och arbetslös sambo....

Jobbar som undersköterska.

Har 17.300 exl Ob-tillägg.

11:58-Jag håller med dig, bättre att jobba med någoting än att vara arbetslös eller bara jobba för att få nya dagar. Jag kritiserar inte de som valt ett yrke/en utbildning som det är svårt att få jobb inom. All heder åt dem som hankar sig fram på annat så länge istället för att tycka att någon annan ska fixa det åt dem. Jag kritiserar inte heller de som går någon kurs för att det är kul.

Det jag reagerar på är att det verkar vara fult att välja utbildning med hänsyn till både lön och intresse. Jag kritiserar de jag stött på under tiden på universitetet som började plugga för att ha något att göra, började läsa lite roliga kurser i väntan på att komma på vad de ville bli och sedan blev fast där. I slutändan hade de en brokig samling A-kurser som inte hade med varandra att göra överhuvudtaget och därför inte kunde leda till något jobb inom något särskilt. Att man själv valde en utbildning med hänsyn till både lön och intresse kunde de fnysa åt, "man måste ju göra något kul och inte tänka på pengarna!" Jag undrar hur kul dessa människor har det idag. Jag hade en kursare som var glad så länge han fick plugga, han ville inte jobba. Andra tyckte att det var förj*vligt att de inte fick bidrag för att plugga, utan var tvungna att ta studielån på samma villkor som alla andra. ? Jag tror att om folk måste betala vad en utbildning faktiskt kostar skulle många välja annorlunda, inte bara studera som tidsfördriv.

/11:28

Till 9:48 från 20:26 igår (långa inlägget..)
Kanske syftade du på mitt inlägg? Men jag menade inte att det gäller ALLA:
"Förresten tycker jag inte att lönen helt kan relateras till om man har högskoleutbildning eller inte."

"Tänk om alla fick samma lön, oavsett yrke... (Kan man ju fundera på om man orkar...)"

Jag tycker att utbildning borde löna sig. Men inte att det automatiskt ska göra det... Det här med lika lön är bara en (för mig) lite intressant tanke, mest för att fundera på vilka justeringar som skulle skett i samhället. (Inte att allt automatiskt skulle bli bra för alla.)

USA är ju ett möjligheternas land! I alla fall för den som lyckas. Men jösses vad många det finns där som verkligen inte har det bra. Samhällsklyftan är större. (Självklart kan detta bli en stor diskussion i sig..) Möjlighet till högre lön, men man får se om sitt hus på ett helt annat sätt. Försäkringarna kostar mycket mer att betala då de saknar den struktur vi har här. Det behövs till nästan ALLT.

Och som du säger, du trivs ju bättre här... : ) Det är ju ändå värt en hel del att få bo där man valt att leva. Allt är inte pengar, även om mycket verkar handla om just det när man har svårt att betala sina räkningar.

Har funderat på min uppväxt. Min pappa jobbade och mamma var hemma med mig. Fick in lite extra eftersom vi hade dagbarn hos oss. Detta var på 70-talet och min pappa tjänade inte så värst mycket kan jag säga. Den stora skillnaden mot idag var att det inte fanns någon köphysteri! Man fick inte allt! Utbudet var förvisso mindre. Men idag har vi växt upp och tycker att vi "måste" ha en ny TV, möbler, bil, mobil, kläder, väskor osv, osv. Vi är med i en karusell som bara snurrar och stannar sällan upp och tänker efter vad vi egentligen behöver... "Det var bättre förr" Ibland i alla fall, tycker jag...
/L