Att resa till Taiwan var väldigt smidigt (förutom en rejäl flygförsening på hemresan, men det kan ju hända var som helst). Taipei kändes lite som Chinatown i en amerikansk stad. Långt ifrån alla kan engelska, men det gick alltid att hitta någon som kunde hjälpa en. Och alla var väldigt vänliga. "Vårt" barnhem drevs av en amerikansk organisation, vilket gjorde att det var lätt att prata engelska med de ansvariga. Vid första adoptionen var vi på barnhemmet två dagar och lekte med vårt barn innan själva överlämnandet. Vid andra adoptionen var vi bara på barnhemmet en förmiddag, men då hade vi ett äldre syskon att ta hänsyn till och tvåan var också yngre vid adoptionen, så det var inga problem. Totalt stannade vi en vecka varje gång. Vi har bara varit i huvudstaden Taipei. Det är fullt möjligt att resa runt, men vi kände att vi mer ville koncentrera oss på att bli en familj än att se landet. Däremot vill vi gärna åka tillbaka med barnen så småningom. Jag tror att mycket skiljer från barnhem till barnhem eftersom Taiwan inte har någon central adoptionsorganisation som t.ex. Kina. Jag vet inget om det barnhem som BFA samarbetar med, men det är säkert jättebra det också.