Min 3 åring har totalt knäckt mig......

Jag orkar inte mer. Har en pojk på 3½ som är...ja vad skall man säga, krävande till tusen?
Själv skall jag ha barn närsomhelst. Står i böckerna att det är bara 4% av alla barn som är extra krävande och att de är jobbiga hemma men snälla borta, men min 3 åring är lika jävlig mot andra som mot oss....

Han har alltid vart väldigt krävande. Har alltid vart nyfiken och vilja vara i centrum...
Men nu har det gått för långt. Han har ingen som helst respekt för folk. På mig sparkar han, slåss och nyps och skrattar samtidigt. Han lyssnar inte nånting. jag kan nästan kasta in han på rummet, stå utanför och hålla så han inte kommer ut på en 2 minuter, men inte är han lugn när han är där inne eller när han kommer ut.... Han kastar tågbanan på dörren, bilar, allt. Eller så hotar han med att slå oss, att vi är dumma etc.....

Jag kan ALDRIG sitta stilla utan att han hoppar på en på ett eller annat sätt. Han är inte alltid arg utan han vill bara jävlas, för det märker jag.

När mina systrar är här kan han ligga och sparka på dom eller slå på dom.
Kan inte vara ute på gården med han knappt, då han säger till barnen att de är dumma och han har svårt att leka med dom med spann och spade.

I mitt hjärta så gråter tårarna hejvilt. varför kan han inte bara bygga sandslott med mamma eller barnen utan att slå sönder, stampa på eller kasta sand...?
Varför kan han inte bara sitta och mysa med mamma i soffan med en trevlig bok?
Varför kan han inte leka själv på rummet utan att förstöra allt eller slå på allt?
varför måste vi hota med att han får gå och lägga sig?
Varför måste vi ta han i armen och nästan slänga in han på rummet när han inte lyssnat för femtielfte gången?
Både jag och min man är väldigt lugna som personer och vi försår inte nåt utav detta. Vi är ledsna och besvikna och när man har ett sånt krävande barn som vi har så tänder man till så lätt, man blir lätt arg alltså.
Vi vill INTE ha det såhär!! Snart kommer bebisen och vi fasar över vad han kommer att göra då!
Detta är ingen vanlig trots, detta är kaos!HJÄLP!!!!!

elocin

Äldre 18 Aug 08:51

#21

Jag erkänner att jag inte kan mycket om i vilken ålder man kan utreda barn, men om jag hade varit i den situationen hade jag låtit en läkare avgöra om utredning var möjlig.

Snart mamma...

miss chilli

Äldre 18 Aug 09:06

#22

silverflame skrev 2007-08-17 22:02:15 följande:

Hej kära ts.Du skriver att han är lugn när han lägger pussel och dylikt. Jag har av egen erfarenhet och av specialutbildad personal på dagis fått höra att barn med stor kreativ förmåga kan bete sig väldigt våldsamt om de är understimulerade. Nu menar jag INTE att ni inte stimulerar eran son. Utan att han kanske är väldigt kreativ med mycket inombords som behöver komma ut. Jag säger inte att detta är hela orsaken till beteendet. Mycket låter som treårstrots. Men det kan vara en av orsakerna och det kanske hjälper om ni utmanar honom mentalt. Lite svårare pussel där han verkligen måste tänka, rita, måla, bygga med leksaker som är lite mer avancerade än vanligt lego. Jag har en väninna som har en son som var rätt våldsam, men han är också en väldigt kreativ person och har blivit mycket MYCKET lugnare när de satte hans hjärna i arbete.,Ett litet tips bara. Denna period kommer att gå över, Och ni verklar ju göra rätt. Att hålla fast vid det man sagt och utföra straffet som det är sagt.Det blir bättre, även om det inte känns så.Kramar i tusenfalt.

Jag håller med om det här. Jag har en kille som är 4 år nu. Han har alltid varit väldigt livlig och "vild". Lite bråkig med andra barn men samtidigt otroligt kärleksfull och go andra gånger.

Man märker tydligt hur han blir lugn och harmonisk när man sysselsätter honom med ngt. Det kan vara vad som helst: diska, pyssla lite i trädgården eller liknande. Min son är också en sådan som inte blir lugnare när han är hos ngn annan, och det här har varit väldigt jobbigt tycker jag. han vet precis hur han ska köra med folk. Jag har fått intala mig själv att en del barn är så här men det är svårt ibland.
Men jag tycker ändå att det har blivit bättre och bättre. Visst, han spelar över totalt ibland men han är lugn och leker fint med andra barn nu, oftast. Jag hoppas att ni får den hjälp ni behöver TS, och det helst INNAN nästa barn kommer. Jag kan tillägga att min son fick en lillebror när han var knappt 2,5 år och han bara älskar honom. Han gör allt för sin lillebror och skulle aldrig vara elak mot honom. Så jag hoppas att ni får uppleva detsamma med er kille. Men prata med bvc. De borde kunna ge er vägledning och tips om vart ni kan vända er för att få hjälp och stöd.

CeeJay

Äldre 18 Aug 09:15

#23

Jag tycker ni ska ha klara koncekventa regler och få honom att förstå att det inte är ok att han beteer sig på ett speciellt sätt.

När han sparkas, säg NEJ och gå därifrån. Lämna dock inte honom ensam i ett rum utan gå bara en bit bort så han inte känner sig ensam. Lägg inte ner en massa energi på långa haranger utan säg bara NEJ, ta tag i honom när ni säger det (inte hårt och inte kränkande) utan i handen, armen eller så. Då förmedlar man NEJ´et lite extra tror jag.

När ni ser att han tar upp tex tågbanan och är påväg att kasta - ta tag i armen och säg NEJ och gå därifrån. Försök locka med att ni ska leka tillsammans med den istället. Sjung eller gör någonting annat han tycker är roligt. Om han sedan fortsätter när ni tex ska leka tillsammans, säg då NEJ igen och gå längre bort. Han kommer nog snart fatta vinken..

Håll inte på att förklara att det gör ont osv att sparkas för det vet han om. Om man gör en stor sak av ett "dåligt beteende" märker han snabbt att han får extra uppmärksamhet och då klart han fortsätter med det.

Självklart kan det vara så att han är extra aktiv och då är det ännu viktigare med klara regler om man man får och inte får göra.
Överös honom med beröm när han gör någonting "bra" och ta med honom på äventyr en förälder i taget.

Du säger att han inte sitter still och att du måste passa hela tiden? Försök att lämna honom ifred någongång och se vad som händer. Han kanske själv måste lära sig sina begränsningar.

Hoppas det blir bättre och att ni kan slappna av den sista tiden innan förlossningen.

Anonym (2 åring)

Äldre 18 Aug 11:51

#24

Hej TS !

Jag förstår dig. Fullständigt och jag tror INTE att detta handlar om ngn trots. Vi har en 22 månaders tös som är sjövild, slår sina kamrater på dagis, skriker, hoppar i soffan, sätter på plattorna på spisen, klättrar på stolar, sitter inte still mer än 5 min i vagnen, osv...

Sover oroligt på nätterna.

Vi orkr snart inte längre. tagit kontakt med bvc och bup.

Storasyster som är 7 ½ orkar inte heller längre. Och hon har alltid varit jätte lugn.
här är vi lugna och konekventa så långt det går.

Hon förstår inte nej, ajaja ...osv.....

ja, listan kan göras lång.

Men du är INTE ensam

*Bamsekramar*

Anonym (knäckt) Trådstartaren

Äldre 18 Aug 20:31

#25

CeeJay skrev 2007-08-18 09:15:17 följande:

Jag tycker ni ska ha klara koncekventa regler och få honom att förstå att det inte är ok att han beteer sig på ett speciellt sätt.När han sparkas, säg NEJ och gå därifrån. Lämna dock inte honom ensam i ett rum utan gå bara en bit bort så han inte känner sig ensam. Lägg inte ner en massa energi på långa haranger utan säg bara NEJ, ta tag i honom när ni säger det (inte hårt och inte kränkande) utan i handen, armen eller så. Då förmedlar man NEJ´et lite extra tror jag.När ni ser att han tar upp tex tågbanan och är påväg att kasta - ta tag i armen och säg NEJ och gå därifrån. Försök locka med att ni ska leka tillsammans med den istället. Sjung eller gör någonting annat han tycker är roligt. Om han sedan fortsätter när ni tex ska leka tillsammans, säg då NEJ igen och gå längre bort. Han kommer nog snart fatta vinken..Håll inte på att förklara att det gör ont osv att sparkas för det vet han om. Om man gör en stor sak av ett "dåligt beteende" märker han snabbt att han får extra uppmärksamhet och då klart han fortsätter med det.Självklart kan det vara så att han är extra aktiv och då är det ännu viktigare med klara regler om man man får och inte får göra.Överös honom med beröm när han gör någonting "bra" och ta med honom på äventyr en förälder i taget. Du säger att han inte sitter still och att du måste passa hela tiden? Försök att lämna honom ifred någongång och se vad som händer. Han kanske själv måste lära sig sina begränsningar.Hoppas det blir bättre och att ni kan slappna av den sista tiden innan förlossningen.

Men han går efter om jag reser mig från soffan och säger nej, då går han efter och slår på mig, eller puttas eller nåt liknande!

Anonym

Äldre 18 Aug 21:25

#26

Jag har inte läst hela tråden MEN jag kan säga att jag känner igen mig i dig till tusen.. Min dotter fick diagnosen ADHD. Sen förstod man mer NU säger INTE jag att din son har det. Men något måste du göra. Ta kontakt med BUP och prata ut. Han kanske inte mår riktigt bra.

Tänker på dig
Lycka till

Anonym (samma här)

Äldre 19 Aug 10:36

#27

så var min son som liten, han fick diagnosen ADHD... MEn det är ju inte säkert att din har det för det... Bara en tanke

Anonym (samma)

Äldre 19 Aug 11:38

#28

Det skulle kunna ha varit jag som skrivit. Har haft det precis likadant. Aldrig kunnat göra vad vanliga föräldrar gör utan ett helvetes liv istället. Gapar skriker slänger sand spottar slår klänger o har sig. Våran son är prematur o vi har haft lläkar kontakt men inte fått diagnosen ADHD. Våran grabb kan oxå koncentrara sig en stund om han fär se på tv eller bygga pyssel. Nu har han hunnit bli 6 år och beteendet har ändart och han har mognat lite men fårtfarande sitter fasonerna i. Man kan fan bli galen o känna att man vill lämna tillbaks dom o bara få lite lugn o ro. Hela jag känner mig extremt stressad o slutkörd o dessutom har vi en 2 åring ocå, hon är dock lugn. Tyvärr så har mina känslor för sonen påverkats av hans beteende........... tyvärr har jag inget råd att ge dig förutom att vara konsekvent och det blir lite bättre med tiden. Övrig hjälp har jag försökt att få, men detta klassas visst inte som ett preblem, när han inte har nån diagnos........hjälper inte att amamma e slutkörd!

Anonym (knäckt) Trådstartaren

Äldre 19 Aug 13:09

#29

Väldans vad alla drar upp ADHD!! Blir lite sur faktikst. Han kan väl likväl vara helt normal! Ville bara ha tips på hur vi som föräldrar skall hantera detta. Vi vill inte blanda in BUP, kontaktfamiljer eller så! Måste väl finnas andra saker man kan göra!! Så nu har jag förstått att detta verkar ju inte vara normalt beteende utan det är adhd... Sjukt.

Anonym (samma)

Äldre 19 Aug 13:17

#30

Skrev just att min INTE har ADHD och hur svårt det är att få stöd och hjälp när man faller utanför ramen och bara vill ha lite hjälp. Typ stöd! Var jag otydlig?

Min 3 åring har totalt knäckt mig......

INNEHÅLL