Min 3 åring har totalt knäckt mig......

Precis! Det är det jag tror att det är också: livlighet/trots/stress över ny situation

Frågan är väl bara vad TS kan göra för att mildra detta lite...

Ja, för jag orkar inte mer. Jag är väldigt deprimerad och känner knappt glädje över något längre.

Som en första akut åtgärd - kan ni fixa barnvakt över helgen så att ni får vila ut ett par dagar?!

Turas om att ha hand om honom, så att en av er föräldrar får vila i alla fall?

Och kom ihåg att även om det är skitjobbigt nu, så är det förmodligen bara under en övergångsperiod, inte för evigt!

Jag tycker det låter jättejobbigt hur ni har det, och jag tycker ni ska söka någon stödkontakt att prata med om det här. Jag har också en 3 1/2-åring och jag vet att de kan vara urjobbiga, men det du beskriver låter som att ni faktiskt behöver hjälp att nå en lugnare och bättre situation hemma. Har ni pratat med BUP eller på BVC? Det finns ju föräldralinjer man kan ringa för att få stöd också. Jag håller inte med om att man i första hand ska börja utreda en 3-åring (!) för en diagnos, snarare är det väl viktigast att ni får hjälp/vägledning i hur ni ska hantera hans agerande så ni kan få må bättre, hela familjen. Lycka till!

Jag tänkte på ADHD/DAMP eller någon annan beteendestörning.

Nu var min äldste son väldigt snäll tidigare. Men sista månaden av min graviditet då jag inte kunde leka, ville vila mycket och hade ont överallt så var han väldigt aggressiv. Detta förändrades dock efter förlossningen.

TS skriver i inledningen att hon inte uppfattar detta som "vanlig" trots, i så fall tycker jag att det är rimligt att vänta sig till experter för att få reda på om det kan finnas ett handikapp som ligger bakom beteendet eller inte.

Varför är det så "häftigt" att göra en utredning på ett barn?

Mitt råd är att ansöka om kontaktfamilj där ni kan få avlastning och stöttning i familjen. Det kan vara en riktigt bra lösning när bebisen kommer för att ni ska få det lugnt kring den också.

Ett tips är att kolla in kommunens hemsida för att se vad de har för resurser. Ofta finns det hjälp att får vid de flesta familjeproblem, även när man känner att föräldraskapet blir en övermäktigt. Det är värt ett försök!

Hoppas att ni kommer ur det här snart!
*kram*

Hej kära ts.

Du skriver att han är lugn när han lägger pussel och dylikt. Jag har av egen erfarenhet och av specialutbildad personal på dagis fått höra att barn med stor kreativ förmåga kan bete sig väldigt våldsamt om de är understimulerade. Nu menar jag INTE att ni inte stimulerar eran son. Utan att han kanske är väldigt kreativ med mycket inombords som behöver komma ut. Jag säger inte att detta är hela orsaken till beteendet. Mycket låter som treårstrots.
Men det kan vara en av orsakerna och det kanske hjälper om ni utmanar honom mentalt. Lite svårare pussel där han verkligen måste tänka, rita, måla, bygga med leksaker som är lite mer avancerade än vanligt lego. Jag har en väninna som har en son som var rätt våldsam, men han är också en väldigt kreativ person och har blivit mycket MYCKET lugnare när de satte hans hjärna i arbete.,
Ett litet tips bara. Denna period kommer att gå över, Och ni verklar ju göra rätt. Att hålla fast vid det man sagt och utföra straffet som det är sagt.
Det blir bättre, även om det inte känns så.
Kramar i tusenfalt.