Varför är ni så svartsjuka, styvmammor?

Pinglan - Skiljer man sig så får man räkna med att anpassa sig, inte att alla andra ska anpassa sig efter en själv. Och annars också iofs, eller ska man instruera förskolelärare hur de ska uppfostra barnen också?
Livet är inte lätt för ngn och har man separerat så får man räkna med att bita i det sura äpplet och acceptera att nya "låtsasföräldrar" kan bli en del av barnens liv. Så länge de inte behandlar ens barn illa så får man faktiskt ta det.
Och detta säger jag INTE i egenskap av bonusmamma utan som bonusbarn, oftast är det bioföräldrarnas bitterhet och svartsjuka (oavsett vad man inbillar sig) som är jobbigast för barnen.
Men det är självklart, i de allra flesta fall så bryter man helt med sina ex (även om undantag finns), oftast finns sårade känslor med och man vill kunna lämna det bakom sig. Har man barn går inte det, vilket oftast blir jobbigt för alla inblandade.
Bioföräldrar vill gärna det som är bäst för barnen men alltför ofta så blir det bara en (omedveten) maskering av vad föräldern själv vill.

Anonym (ja du): de allra flesta bryter inte helt med sina ex om det finns barn i bilden. Tvärtom, de allra flesta inser att de måste försöka samarbeta något för barnens skull.

Meteoriten: haha, snarare synd om henne som har fått den mjäkliga loosern på halsen

Pellinell: Ja, jag undrar när hon ska upptäcka det! Han går t.o.m. böjd eftersom han saknar ryggrad!!! Ska vara lite snäll också, han är bättre som pappa än partner, alltid något!

De senaste inläggen verkar lukta svartsjuka... eller...

Okej Anonym ja du, jag missuppfattade ditt inlägg.
Meteoriten: haha

Jag har skrivit ett antal inlägg här på FL om frustrationen man kan uppleva när man kommer in i ett förhållande där det finns barn sedan tidigare. Det kan säkerligen uppfattas ibland som svartsjuka på exet när man sitter och "spyr galla" i någon tråd. Men, TS, jag hoppas du också har förståelse för hur man kan uppleva det från andra sidan. Man träffar en man som man förälskar sig i, man träffar barnet som det fungerar jättebra med, MEN sedan får mamman nys om ens existens och då KAN det bli problem. Självklart inte i alla fall, men i MITT fall har det varit så. Jag är inte en av de "bonusmammorna" som MÅSTE vara med på utvecklingssamtal och föräldramöten, jag har gjort helt klart för barnet att jag inte är någon ny mamma utan pappas flickvän osv osv.

Det finns alltså fall där det är EXET som inte kan släppa taget över det förflutna, som inte klarar att pappan har gått vidare och framförallt som inte fixar att barnet tycker om den nya kvinnan! Vad detta beror på, ja det vet ju bara mammorna själva.