Jag är 36 snart 37 år, jag kan inte mycket om Wilms Tumör. Jag hade Wilms Tumör när jag var liten (-73) 2.5 år gammal. Vart "sjukskriven" till -77. Visst jag blev frisk från tumören, och då var ändå inte sjukvården så långt fram i kunskapen som nu. Då kunde dom inte "rikta" strålningarna, så strålningarna gick överallt i hela kroppen.
Kan som sagt inte så mycket om detta, jag led inte, jag var så liten. Det var omgivningen som led mest. iaf så har jag inge minne av att jag mådde dåligt.
Mina mén som jag fick vart: Scolios, Tillbaka draget bäcken, Sne rygg och det värsta jag blev ofrivilligt barnlös, strålningarna förstörde mina äggstockar. Allt detta pga att dom då på den tiden intekunde rikta strålningarna till "rätt" plats.
Är idag sjukskriven pga, höft, rygg och kommer nog tyvärr aldrig få jobba heltid igen. Är även sjukskriven pga att vi är mitt under sista försöket med våran äggdonation.
Jag känner så här utan att lova och garantera något (hoppas ni nu förstår mig rätt) att om jag klarade mig på 70-talet med den icke kunniga personal + maskiner, så är chanserna säkert stora idag att alla cancersjuka personer klarar sig bra. I förutsättning att dom ser sjukdomen tidigt.
Jag hoppas att ni alla orkar kämpa vidare, det är tuff för er i omgivningen, fram för allt familjen. Kämpa på...
Hoppas alla blir friska från denna hemska sjukdom.
Jag kan tyvärr inte svara på några frågor, för först vet jag så lite och jag själv var så liten då allt hände. Sen är jag själv mitt uppe i vår äggdonation som är mycket krävande.
Önskar er alla all lycka, och beundrar er mammor/pappor som orkar och som finns där för era barn. Likväl som jag beundrade min mamma.
*kram*
