• Ninawikizz

    Förlamad av epidural?

    Är det stor risk att man kan bli förlamad när man får epidural? Det är fan ingen som informerar och varnar om sånt när barnmorskorna pratar om smärtstillande.. Kasst liksom.
    Så nu vet jag inte vad man ska ha för smärtstillande om man behöver nån.

  • Svar på tråden Förlamad av epidural?
  • amasonas

    jag blev lite tillfälligt "förlamad" i mitt vänsterben förra förlossningen av EDA:n, kunde absolut inte stå & gå på det men det släppte efter nån timme. Vanligt sa de som jobbade där, jag vart aldrig orolig.

    Har inga men av det idag, var bara den timmen efter förlossningen som det var förlammat.

    Ska lätt ha eda igen!


    Jamie030405 Anton060524 BF April-08
  • ladylovelylocks

    Huuuu, när det blir min tur att föda barn blir det hemma-förlossning, det är ett som är säkert! Håller på att läsa Ina May Gaskin's guide to childbirth, en superbra bok som jag rekommenderar alla att läsa.

    Jag resonerar som så här (med full respekt för alla som inte tycker som jag) att om jag stannar hemma och föder och inga droger finns att tillgå, så kommer jag att få den drogfria förlossning jag drömmer om, utan nån läkare som lägger sig i, utan sugklockor och episiotomy! I boken förklarar hon ingående om kroppens sphincters (tror det stavas så) alltså vaginan, urinröret, analen och livmodertappen och deras förmåga/oförmåga att öppna sig när personer man inte litar på/tycker illa om är närvarande, eller det är för kallt/ljust/stökigt/stressigt runtomkring.

    Hon säger i boken: jag har själv vittnat om att en livmoderhals har varit öppen 7 cm, men stängts igen till 4 cm pga en otrevlig manlig läkares bryska undersökning av den födande kvinnan, detta är en reaktion som orsakas av hormonet adrenalin, även omtalad som "fight or flight"

    Det blev väldigt OT det här, men jag ville bara förklara mig så jag slipper påhopp i stil med att jag inte vet vad jag pratar om eller att det är farligt att föda hemma! Det är vad jag kommer att känna mig tryggast med iallafall.

    Tack för ordet.

    LLL 

  • lillebus

    Nu har jag aldrig fött barn och jag känner ingen som tagit sterila kvaddlar, MEN på föräldrautbildningen kom de upp och ALLA ryggade bakåt när bm sa sterila kvaddlar. Har även förstått av diskussioner här att det är nåt som gör jäkligt ont att få. Visserligen lägger de dem längre in i huden numera, men tanken med dem, som jag har förstått det, är att man ska få ont av dem istället för att avleda smärtan från själva förlossningen. Min bm pratar så gott om dem, men det spelar ingen roll. Det är inget som jag ska ha!

  • Nillalex
    Odessa skrev 2007-10-24 21:50:26 följande:
    Ja, jag skulle tro det. Jag har inte så stor koll på vad jag fick under förlossningen ("Bedööööövniiiiiiiing, ge mig maxdosen av allt!!!") men nu när jag surfar runt och kikar lite så känner jag igen Petidin i alla fall.
    Jag fick också petidin med första barnet. Han föddes livlös så de sprang iväg med honom. Efter förlossningen läste jag om petidin och konstaterade att de aldrig skulle få ge det åt mig igen.
  • Odessa

    Sa de någonting om varför? Jag fick aldrig nån genomgång eller förklaring på vad som hände. Just dagarna efteråt är man så omtumlad så jag kom mig inte för att fråga heller.

    Jag vet inte vad de ens gjorde med dottern när de sprang iväg! Sambon har inte klarat av att berätta, han bröt ihop totalt (han sprang med) och vill inte prata om det ens nu, fem år efteråt.

    Jag minns bara känslan av att ligga och bli sydd, utan att ha fått se barnet eller fått veta könet. Hon som sydde mig vägrade svara på mina frågor, hon var helt tyst. Jag hann bli färdigsydd innan sambon kom, chockad och rödgråten med ett litet knyte i famnen. Jag trodde dottern dött, att jag skulle få ta adjö av mitt döda barn.

    Idag är jag så tacksam för att det gick bra, men "tänk om". Jag ska föda i januari och vill _inte_ ha petidin igen!


    Nillalex skrev 2007-10-25 12:29:47 följande:
    Jag fick också petidin med första barnet. Han föddes livlös så de sprang iväg med honom. Efter förlossningen läste jag om petidin och konstaterade att de aldrig skulle få ge det åt mig igen.
  • Saandraa

    När vi var på BB i maj så kom det en annan tjej som stapplade förbi mej, jag tänkte att hon var nyförlöst, jag stapplade ju som en galning ( jag tog ingen bedövning alls, men jag hade såå ont i kroppen ) men senare råkade vi höra henne prata med en BM i korridoren att hon ändå hade en BRA dag! hon hade i princip tagit all bedövning man kunde få 3 VECKOR tidigare! hon hade fått massor av biverkningar och såg helt förlamad ut i ena benet, släpades liksom efter och var som helt ledbruten fortfarande.. hon vågade inte ens gå och bära sitt barn samtidigt tyckte sååå synd om henne!!


    ♥ Isadora 1:a maj 2007 ♥
  • eire

    Förlamad för livet eller delvis under tiden? Halvsvag i benen blev jag av edan(blir så gott som alla tror jag) och var tvungen att hålla mig till gåstolen, men det var ingen fara, det gick ju över när edan togs bort. Trodde att man bara kunde bli förlamad av gamla(som man inte kunde röra sig av) tidens eda, inte den moderna sk stand up epiduralen. Risken borde ju vara i stil med att det ska regna grodor:)annars skulle man väl bli noga informerad? Jag kör det nog igen för tredje gången om ca ett halvår.

  • Nillalex
    Odessa skrev 2007-10-25 12:50:36 följande:
    Sa de någonting om varför? Jag fick aldrig nån genomgång eller förklaring på vad som hände. Just dagarna efteråt är man så omtumlad så jag kom mig inte för att fråga heller. Jag vet inte vad de ens gjorde med dottern när de sprang iväg! Sambon har inte klarat av att berätta, han bröt ihop totalt (han sprang med) och vill inte prata om det ens nu, fem år efteråt. Jag minns bara känslan av att ligga och bli sydd, utan att ha fått se barnet eller fått veta könet. Hon som sydde mig vägrade svara på mina frågor, hon var helt tyst. Jag hann bli färdigsydd innan sambon kom, chockad och rödgråten med ett litet knyte i famnen. Jag trodde dottern dött, att jag skulle få ta adjö av mitt döda barn. Idag är jag så tacksam för att det gick bra, men "tänk om". Jag ska föda i januari och vill _inte_ ha petidin igen!
    Nej inte direkt. Jag pratade nog igenom förlossningen med en BM efteråt, men inte med den BM jag haft under förlossningen. Jag tyckte det hade varit en så hemsk förlossning att jag inte kunde prata om det de första dagarna. Därför vet jag inte så mycket. Jag vet inte ens varför jag nekades all annan bedövning.

    De trodde att krystandet tagit för lång tid, nästan 2 h och slutade med sug. Han andades inte själv på 10 min, men fick inga men av det. Han var på barnavd. (vet inte vad det heter i Sverige) i en vecka och var väldigt slö. Dessutom fick han nån infektion efteråt. Vi var nog på kontroller några gånger efteråt men allt var nog ok.

    Det jag läste om petidin efteråt stämde såå bra in på mig. Nu minns jag knappt längre vad jag läste , men vet iaf att jag aldrig ska ha petidin igen.
  • enilorac

    Självklart är det inte stor risk att bli förlamad..... Man får väl inte direkt någon information om det för att risken är näst intill obefintlig....

    C

Svar på tråden Förlamad av epidural?