Förstföderskor i Sthlm med BF Augusti 2006

Kände heller ingenting i brösten den här gången (håller med Smurfan - de är väl så uttänjda att det tar lite längre tid för dem att spännas ut ), lite i magen men det trodde jag var vanlig mensvärk. Kände/känner egentligen ingenting den här gången (jo, illamående i början), har väl heller inte samma tid att känna efter som förra gången.

Vad roligt Norpan om du också kommer in i vår skara snart

Inga syskon här inte!! Jag har annat för mig i 2½ år framöver!!!

Twixie, ja kan tänka mig att det kan ta sitt lilla tag. Visst finns det fördelar med att ha en man som är pilot, men när det kommer till att vara hemma vid de rätta tillfällena så blir de inte särskillt ofta. Med den "pressen" blir det säkert omöjligt...

En glad nyhet är dock att hans plan gått sönder och måste in på service, han kommer att bli hemma till lucia. Det ska verkligen bli skönt!!

Norpan - Var han ute och reste lika mycket (eller stationerad utomlands) när F "blev till" också? Är imponerad över det lass du drar själv, visst måste man så måste man men ändå! Vad skönt att få så många veckor tillsammans, när ni inte är vana vid det

Norpan: Skönt att ni får rejält med tid ihop Kanske ni hinner fixa ett syskon Tycker ockås att det är starkt gjort att grejja allt själv hemma. Hade nog blivit småtokig...

Har inte heller direkt känt i brösten. Dock kom foglossningen direkt först av alla kännetecken faktiskt.

Norpan håller med de andra. Det är tufft att vara hemma själv med ett barn som håller igång.

Idag ignorerade jag min mage och gick en sväng på stan. Har haft lite ont idag, så jag hoppas att det är början på något. Annars var jag hos Bm idag och fick en tid på onsdag för kontroll. Ska då se hur allt ligger till och hon sa att man blir ofta kallad till dagen efter. Så nu kan man ju se ett slut på det hela.

Sitter annars bara här och väntar. Maken är och tränar. Jättekul en fredagkväll. Är jättehungrig och på dåligt humör. k ställde sig igen på en stol i köket i ett obevakat ögonblick och hade denna gången ner saltburken på golvet så den pajade och sen salt på hela golvet. Sen får hon mat och då äter hon inget utan häller det på golvet. Så efter 2 dammsugningar och sedan en grinig tjej här, för att hon är hungrig men inget äter så är det svårt att hålla humöret uppe.
Maken ringde iallafall nu och skulle handla något.

Sorry för mitt negativa inlägg. Hoppas att ni andra har det jättemysigt nu ibörjan på helgen.

Nu när den det mesta av glädjeruset avtagit efter den enormt roliga nyheten i måndags börjar alla neggo-tankar komma. Framför allt tankar som; Hur ska jag hinna vara med Hugo? Hur ska jag hinna plugga när jag samtidigt måste sköta hem, barn och man? Hur ska vi klara det ekonomiskt?
Åhh varför kan jag inte bara vara nöjd och glad nu när jag förverkliga en dröm?? Jag får väl ta eventuella problem när de kommer!!
Tänker alla mammor såhär eller skulle en studerande pappa tänka likadant. Menar inte att låta jättefeministisk nu. Jag bara försöker komma under fund med varför jag känner såhär.
Vad tror ni??

well... jag tänker ju spontant lite "vadå sköta hem barn OCH MAN?"... är han inte vuxen och tar hand om sej själv? skämt åsido, klart du fixar det!! ha lite lägre ambitioner ett tag bara. och dela på ansvaret om ni inte redan gör det det kommer gå skitbra! men klart man tänker på hur det ska bli ändå, det är nog ofrånkomligt. vet dock inte om män tänker likadant, jag är mej veterligen inte man, sorry

Nanis: först, grattis! Jag har ständigt lite dåligt samvete att jag jobbar/pluggar för mycket. Och jag har samtidigt dåligt samvete för att jag inte är mer tid på jobbet! Jag är doktorand så egentligen krävs det lite mer av mig än jag kan ge just nu. Men ändå tror jag att om man förnekar sig själv och det man vill så blir man nog ändå ingen bra mamma, kanske tillochmed en lite småbitter sur mamma som inte tog chansen när den kom. Jag tycker du ska börja skolan, skulle det vara för mycket kan du ju helt enkelt sluta, men jag tror det blir jättebra!

Marfa: nu är jag så himla nyfiken på att din bebis ska komma ut. För mig satte det igång när jag var på ett jobb evenemang som höll på hela dagen, jag tror att det var för att jag då slappnade av och inte tänkte så mycket på det, fast du har ju en liten fröken som väl inte låter dig sitta sysslolös och äta mockarutor dagarna i ända :-=