Vita hem del 6
Jag tyckte med de var jätte tufft i början att lämna W på förskolan och hörde definitivt till de som hade skuldmedveten blick fast jag verkligen ansträngde mig att verka glad och säker för W:s skull. När jag stängde dörren och gick iväg till bilen för att åka och jobba rann tårarna... Dag efter dag samma. Att ge sitt barn gråtande till en annans famn = hemskt! MEN nu 5mån efter så känns det helt annat. Han är på ett toppen dagis, sprudlar ofta av glädje då han kommer dit och är mycket glad då han ser mig när jag hämtar honom. Så nu är de slut på mina skuldmedvetna blickar!