Min son en EMO
vad i hela världen är en emo han undade om han fick färga sitt hår svart inte bara svart uten KORPSVART med en speciell halv lugg och köpa ett nitbälte.
Hjälp ska han använda kajal nu oxo Min lilla 14åring HJÄLP
Nån mer so har ett EMO barn
tack
jag har tydligen men vet inte vad det är...
Min son kom o sa att han skulle bli EMO, det var nog för att få en starka reaktion från mig.. Jag i min tur kontrade med " VAD E EN EMO?"... sen var diskussionen över o han har än i dag inte utvecklats till något annat än mammas lille plutt ( 15 år, 190 lång)
Va? TYcker du att det är bra att han inte vågade pröva en annan kläd/hår/musik-stil utan föll tillbaka i att vara "mammas lille plutt"?? Hur länge skall han låta bli att utvecklas och fortsätta vara "mammas lille plutt"? Tills han fyller 30?
Min son är ravare nu Tycker det tillhör tonåren att testa sig fram med olika stilar
Absolut, jag håller med helt. Jag menar hallå, hår och smink är väl inte hela världen. antingen kommer man på efter några år att man vill se mer "normal" ut eller så har man verkligen hittat snin grej. Alldeles oavsett så tycker jag att det är sunt att tonåringar prövar vem de är, prövar att tillhöra en annan "flock" än mamsen, och att testa att bryta lite mot mammas normer.
Hej, min dotter som är 15 år var emo i våras. Sedan dess har hon hunnit byta klädstil/stil ett antal ggr och jag vet aldrig vad det är som är "inne" just nu 
TS Lugn det går över! Det är en period då de letar identitet. Vissa gör det mer utpräglat än andra.
Men ärligt talat har föräldrar verkligen så lite koll på ungdomskulturen och musikkulturen idag att man inte ens vet vad Emo är? Skrämmande! Visa lite intresse för ungdomarna och fråga isf.
min bror är emo, det är en livsstil och man lyssnar på en viss musik. Det är mkt fördomar att man skulle skära sig själv! Men det är såklart bara fördomar!!
Såhär stod det på wikipedia:
Den ursprungliga grunden till emon uppstod under den så kallade Revolution Summer 1985 i Washington DC, där några av de tongivande gestalterna i den lokala punkrock- och hardcorescenen hade tröttnat på den musikaliska likformighet och det våld som plågade många av konserterna. På jakt efter nya musikaliska uttryck utvecklades en ny form av emotionell hardcore, emocore. De band som medverkade vid Revolution Summer och fortsatte i dess fotspår var bl.a. Rites of Spring, Beefeater, Embrace, Three, Gray Matter, Soulside, Ignition, Marginal Man, Fire Party, Rain, Shudder to Think och The Hated. Till skillnad från den traditionella hardcoren handlade emocorens texter mer om känslor än politik, vilket vissa hardcorepuritaner närmast betraktade som navelskådande. Musikaliskt sett var låtarna mer melodiska och komplexa, men hade kvar mycket av energin och intensiteten från hardcoren.
Ett par år senare började man fokusera mer på "emo"-elementet inom emorcoren. Den utveckling introducerades av The Hated, men slog verkligen igenom när Moss Icon tog det ett steg längre med sitt invecklade och arpeggierande gitarrspel tillsammans med en sång som bygger upp till skrik vid låtarnas klimax.
Grundstenen i emo är det emotionella perspektivet på musiken. Bakom varje trumslag, bakom varje riff ska det ligga känslor, som inte nödvändigtvis behöver vara negativa. Sången är skrikig, ibland viskande, men alltid väldigt emotionell. Skriken är inte ilskna, utan innerliga och desperata. Gitarrspelet brukar växla mellan vråldistade femackords-drivna riff och lugna odistade partier med melodiösa, långsamma gitarrslingor.
Herregud,lite smink och färg i håret är väl ändå inget att oroa sig för...Värre med ungdomar som börjat supa och kanske blir kriminella....Jag är själv mamma till en tonåring och eftersom jag själv aldrig lagt hårdrocksstilen på hyllan,kan jag heller inte anklaga mina tonåringar...däremot är jag nykterist och önskar det samma av mina barn.
*lol*
Men blir det inte underligt med stora röda inslag gräsmattan 
små fötter skrev 2007-11-27 23:02:14 följande:
Men chilla....låt honom hållas. Inget ont i EMO (Mer än att man får sparken om man envisas med samma frisyr vid 22 som vi nyligen sett)
Alla miljöer har ju sina ungdomskulturer. Där vi bor är det de rätta märkeskläderna och sportlov med polarna i Åre som gäller. Korpsvart hår skulle man inte komma långt med, vilket leder till att tonåringarna ser prydligare ut (Bortsett från att byxmodet fortfarande är på väg ner. Nu kan man glädjas om byxlinningen är över kalsongens undre kant) Men man har ju samma tonårsproblem med barnen oavsett frisyr.