Min son hatar "bögar"

Jag förstår inte vitsen med att ljuga för din son. Tycker du inte att det hör till det normala med homosexualitet så gör du inte det. Du behöver kanske inte uttrycka just den delen för din son. Jag ser absolut ingen anledning till att berätta hur fint och normalt det är med homosexuella om du nu inte är av den åsikten.

Hmm, alltså... jag vet inte hur det är med er, men i min familj hade man inte dagliga samtal vid middagsbordet om sexuella orienteringar och huruvida det var rätt eller fel och vad man ska göra av synen på homosexuella i samhället. Det var liksom ingen stor grej att diskutera. Mina föräldrar hade väl reagerat om jag sagt att jag hatade bögar, men det hade mer varit för att jag överhuvudtaget uttryckte hat mot en stor grupp människor på så vaga grunder. På samma sätt diskuterade vi aldrig rasism heller, det var liksom självklart att man inte är sin nationalitet eller sexuella läggning utan att det bara var en del av en.

Hmm, svamligt kanske men ni kanske fattar var jag vill komma?

Om man lär sina barn att hata homofober lär man dem också att hata.

jag är en person som har lätt att stå för mina åsikter. Jag har bra självförtroende och har många argument för mina åsikter. Men det finns ju alltid argument för eller emot vissa ämnen. När det gäller min son så är en av anledningarna till att jag INTE uttrycker min åsikt att jag ser homosexualitet som "normalt" (tyvärr finns det inget annat ord) att jag alltid har haft en öppen dialog med mina barn om olia saker de undrat över. Skulle det senare visa sig att han, eller något av de andra barnen, är homosexuell så vill jag att de ska känna sig trygga i att komma till mig och prata om det. Jag tror däremot inte som vissa kristna att det är något man kan bli "frisk" från (så vet jag att vissa kristna tror). Jag tror väl bara helt enkelt att man föds så. Vad det sen beror på, vet jag inte. Kanske hormoner, kanske inte. Det jag vet är att det inte är för intet som det finns kvinnor och män. Enbart en man kan befrukta en kvinna och endast en kvinna kan bli befruktad, så det verkar ju som om det på något sätt är meningen att en man och en kvinna ska vara intima med varandra. Så ur ett biologist perspektiv är ju den heterosexuella läggningen den normala. Kan man sen inte få känslor för motsatt kön eller om man bara känner attraktion och blir förälskad i människor av samma kön så tycker jag att de har rätt att leva lyckliga med varandra. En tjejkompis till mig var med en kille. Han blev sen tillsammans med en kille och jag har bara gratulerat honom till att han är stark nog att vara den han är (han har barn sen en tidigare relation med en kvinna, så det lär ju vara extra svårt för honom). Han och hans pojkvän är verkligen så himla fina ihop, de passar super bra ihop. Som jag tidigare nämnt, men som väldigt få av er har uppfattat, jag har inget emot sexuella. Det är ungefär som man brukar, eller bör säga till busiga barn: Jag älskar dig, men jag tycker inte om det du gjorde. Eller även: Det är ok att bli arg, ledsen osv, men det är inte ok att säga eller göra vad som helst. Sina känslor rår man aldrig över, men de bottnar oftast i någonting.

K J N skrev 2007-11-19 11:32:36 följande:

"Det biologiska argumentet" är svagt och ovetenskapligt. Man kan lika enkelt hävda att det är naturligt med homosexualitet utan att det går att motbevisa.

Så här: ett människobarn är en stor "investering" för flocken. Kullarna är små (oftast bara en), dräktighetstiden är lång, förlossningen ofta komplicerad. Människobarnet är också hjälplöst på ett sätt som få andra djur är. Minst lika viktigt som själva fortplantningen är det därför att hålla de barn som föds vid liv.

Sköldpaddor, änder, fiskar osv. har motsatt strategi: de föder många barn, men överlevnadsprocenten är låg. I de fallen räknar naturen med ett visst "svinn".

Men med människan är det tvärtom. Eftersom så få människobarn föds (jämfört med hos andra djur) är det viktigt att barnet omges av ett överskott av vuxna individer som bryr sig om det. Därför ser naturen till att det i varje människoflock finns en rätt stor andel individer som inte har någon genetisk koppling till ett enskilt barn utan som kan "hoppa in" och skydda den avkomma som behöver skyddas (till exempel de barn som förlorar sina föräldrar).

Alltså: grodor - ett överskott av barn för att ett fåtal ska överleva. Människor - ett överskott av vuxna för att så många som möjligt av de få barnen ska överleva. Därför har (välj det som passar) Gud? evolutionen? sett till att det finns homosexuella.

Jag säger inte att detta är sant. Men det är ett minst lika hållbart argument. Vilket av dem man väljer att tro på beror på andra saker än rationellt tänkande.

Jag tror faktiskt att Gud har en plan för att jorden inte skall överbefolkas. Därför inträffar bla naturkatastrofer mm. Sen har jag en Gudstro som siljer sig något från många kriskna personers tro. Religioner brukar fokusera på att man måste döpa sig, gå till kyrkan och leva efter sin kyrkas sk regler (Jehovas Vittnen fokuserar mycket på dörrknackning, mormoner dricker inte alkohol, de flesta tror på sex inom äktenskapets ramar och de flesta är emot abort tex). Jag tror däremot att det absolut viktigaste är att vara en så fin och bra människa som möjligt och att det är det Gud ser till. Nu har naturen kanske inte tänkt sig att homosexuella skall vara tillsammans som jag ser det, men de kan vara bra mycket bättre och finare individer än många som tex lever strikt efter kyrkans regler (varierande från kyrka till kyrka) eller som lever efter samhällets sk normer (ett svenssonliv där allt ser så fint ut utifrån). Det jag hatar är folk som dömer andra och jag stör mig på de troende som inte tar budskapet "Dömen icke, ty varmed den dom I dömen skolen ock I bliva dömda". Lika viktigt! Jag tycker att många saker är fel men jag dömer inte personen utan försöker att tänka att det alltid finns en anledning eller förklaring bakom varje människas handling. Vore man i samma sits själv skulle man säkerligen ha större förståelse. Lyckligtvis har min son inte sagt något negativt om bögar nå mer. Hoppas det håller i sig!

Så då kan ju homosexuella vara din guds plan för att inte överbefolka jorden. Då är vi lika normala som regn =)

Jag håller med dig, homosexualitet är inte normalt. Låt pojken ha sin åsikt men samtidigt lära sig att det inte är okej att uttrycka den eftersom många kan bli sårade av att höra såna här åsikter. När han blir äldre får du förklara att dessa typer av åsikter tyvärr inte ingår i vår "yttrandefrihet". Man får helt enkelt lära sig var man kan uttrycka sina sanna åsikter, hamnar man i diskussioner gällande homosex så är det bara att gå därifrån eller vara tyst.

Håller med dig anonym. Det sägs att alla har rätt till sin åsikt samt yttrandefrihet, men det stämmer inte jämt. Har man en lite annourlunda livsfilosofi eller gudstro blir man kritiserad för sina åsikter. Jag förstår inte varför så många gärna går till attack mot folk som inte har samma åsikt som en själv. Jag vet inte hur många som i den här frågan har kritiserat MIG i den här frågan, bara för att jag har den åsikt jag har. Den ena säger att det är klart att han tycker så om du öppet tycker att homosexualitet är onormalt. De som uttryckt sig på det viset har tydligen bara slarvläst mina inlägg. Visst, man ska stå för det man tycker men man ska inte påverka andra. Allra minst barn som är så pass formbara och som bevisat ofta lever som vi lever. Därför anser jag att det inte alltid är så viktigt att säga vad man tycker i alla frågor utan mer fokusera på vad som är väsentligt i livet: respekt och kärlek. Observera att även om man tycker att et beteende är fel så betyder ju inte det att man dömer ut människan i fråga. En del homosexuella, och heterosexuella verkar tro att man ser ner på dem pga deras sexuella läggning men då missar de liksom vad man egentligen menar. Samhället accepterar mer och mer och många gånger är det bra, men ibland undrar jag hur långt det kommer att gå. Är det verkligen rätt att tex lägga ner så mycket energi på att förstå varför en pedofil blev pedofil? Bör man inte lägga ner mer av den energin på att ta hand om offren i stället? Nej, numera tycker "vi" synd om dem som måste ha haft en så traumatisk barndom och säkerligen själva blivit utsatta för sexuella övergrepp som barn. Jag håller med... till viss del. Men kan pedofiler bli "normala"? Vad händer den dag de kanske inser vad de faktiskt ha gjort?