Typiskt manligt...

Eh... Tycker nog att det är du som är knasig om du säger en sak men menar en annan. På uttalandet "vi borde städa hemma" så hade jag också sagt "ja". Det betyder inte för mig att vi ska städa NU, utan det är ett medhåll om att "ja, det borde vi ju".

Vad du generaliserar. Knasigt.

Hahaha. "Vi borde städa hemma" borde alla med IQ över 80 och med lite omtänksamhet ta som att "jag kanske kan börja"

Håller med dig TS.

Jag hade tagit det som att "Ja, jag gör det när jag får lust till det". Men så är jag skitlöjlig och gör saker på eget initiativ eller när jag själv känner att det behövs, inte för att någon ger mig sublima signaler. Jag skulle nämligen inte kunna leva med någon som inte var rakt på sak, jag förstår inte sådantdär som man tydligen underförstått ska förstå. Så min IQ måste vara vansinnigt låg, trots att alla möjliga tester visar annorlunda...

håller också med dig TS, ang det där med städningen..

Jag med mitt minus-iq fattar inte heller (vill inte fatta) om folk kommer med halvkvädna visor.
Jag och min fd sambo brukade titta oss omkring, sucka och säga att Nä, vi måste ju städa. Och sen gjorde vi inte det. Eller så gjorde vi det.

Om man sjunger ut fattar jag. Inte annars. Oftast iallafall.

Haha, TS, jag förstår vad du menar
Kan bli jättefåniga situationer av sånt här.
Ibland tänker jag mig inte för när jag talar till min sambo och det som faller mig naturligt att säga högt tolkas inte ALLS som jag anser mig faktiskt säga.

Om jag gör en kvällsmacka kan jag fråga : Är du hungrig? Och får till svar "ja"

Min självklara fråga är ju, "ska jag göra en macka till dig med, och hur många vill du isf ha"?
Så då får jag fortsätta med att ställa de två andra frågorna och jag tycker att han är trög som inte fattade ifrån början : -)

Det där med att lösa problem, känner jag igen. Men, här hemma är vi två likadana på den fronten. Ingen av oss är heller så bra på insinuationer, utan klarspråk gäller. Däremot är min tröskel lägre än mannens vad gäller stökigt eller inte, så det är oftast jag som tar initiativet först. Däremot har jag upplevt att min man har mindre empati än vad jag har och vet inte om det är genusbaserat eller inte..

vet nog ingen kille som fattar när man säger "vi borde städa hemma" eller så vill dom inte fatta. helt ärligt tror jag kvinnor i genomsnitt är smartare o mognare

Typiskt fördomsfullt kallar jag detta snarare...

En fd kollega beklagade sig alltid över sin "korkade" man som inte fattade nåååågot. Detta pågick vecka ut och vecka in och jämt kom det kommentarer om hur han inte fattade, och vad han gjorde...eller inte gjorde. Och i dessa kommentarer generaliserades det hej vilt och ALLA karlar fick sig en känga för ALLA karlar vad ju som hennes. Han var ju en sån typisk oförbättelig karl enligt henne.

En dag så fick en annan (kvinnlig) kollega slutligen nog och skällde ut personen efter noter och "samtalet" avslutades med att "Bara för att du har hittat en looser så innebär det inte att alla andra män är sådana. Antingen så får du förbättra din kommunikation och vara mer tydlig mot honom eller så får du gå vidare och hitta nån annan. Ok? Så håll käften om hur värdelös och korkad han och andra män är från och med nu."

Jag är en av dom som aldrig ännu, trots mååånga förhållanden med olika typer av män i olika typer av åldrar och från olika generationer och tom från olika länder, aldrig har lyckats hitta en sådan där looser som vissa här (och IRL) verkar dras med.
Kanske är det ren tur? Eller så kanske det beror på mig.

Jag uttrycker mig rakt och tydligt, talar om vad jag vill/behöver (upp till honom att svara på det), förväntar mig inte att han är en tankeläsare, jag klankar inte ner på honom och behandlar honom inte som en sämre vetande människa eller ett barn.
Try it.

Nu när jag är singel efter 7 års äktenskap inser jag hur skönt jag har det. Slipper tjafs och sånt skit.

Det är många som tycker synd om mig och anser att jag borde skaffa mig nån för närhetens, kärlekens o bla bla blas skull. Men sånt skiter jag i

Den friheten jag har knäcker allt!