• Flisalisan

    Nu får det vara nog!!!

    Jag är inte det som gillar att gnälla, men orkar jag inte mer alltså...
    Måste få skriva av mig..

    Som ni vet så har det varit mycket snack om fosterdiagnostik. Att man ska kunna ta bort ett foster som har DS, m.m...
    Känns som om det är häxjakt på att dessa liv ska bort?
    Varför?
    Är det, det värsta man kan få som förälder? Ett barn med DS??
    Känns som våra barn hamnar längst ner på listan över det värsta man kan få..
    Ska det sluta med att det inte kommer att finnas nåt mer barn med DS?

    Jag känner mig förtvivlad och ledsen över att läsa om allt detta..

    Jag är en stark människa, jag har skinn på näsan, men det här är droppen.
    Trött på all okunskap som finns.

    Ska alla barn vara perfekta eller?
    SKa vi börja bestämma hur de ska se ut oxå?

    Tack för mig!

  • Svar på tråden Nu får det vara nog!!!
  • mysrester
    mammapuh skrev 2008-03-06 23:14:29 följande:
    Vänd på det, blir olyckan större för att barnet lär sig gå senare? Nej, lyckan blir desstu större när barnet väl lär sig gå!
    Jag hade nog varit olycklig för mitt barns del om det vid 3-års ålder fortfarande inte kunnat springa ute och leka med de andra barnen, utan fått sitta ensam kvar. Men det är bara jag.
  • mammapuh
    norpnäsan skrev 2008-03-06 22:09:55 följande:
    Men det var ju jättebra Lefo. Ingen har sagt nagot annat. Jag hade tydligen fel när jag tog för givet att alla önskade sig barn som är friska och har normal kromosomuppsättning. Självklart vill du inte byta ut ditt barn mot nagonting i världen. det förstar ju alla.
    Att önska sig ett friskt barn utan sjukdomar eller handikapp är inte motsatsen till att man inte skulle välkomna ett barn med sjukdomar eller handikapp. Man kan önska sig ett friskt barn (by the way alla vet väl att Emma är frisk? *S*) och ändå välkomna ett barn med tex DS och tycka det är en självklarhet att dessa barnen ska få födas och leva som alla andra!
    Emma, Lucas och Noah är mina underverk
  • mammapuh
    mysrester skrev 2008-03-06 22:57:30 följande:
    Jag undrar om folk skulle vara lika glada när de kommer in till akuten där deras barn ligger och nyss förlorat en arm i en olycka, eller fått en hjärnskada. Och tänka "gud va lycklig jag är att mitt barn är skadat!"Så för all del, var lyckliga över era barn, det hoppas jag alla föräldrar är! Men hur kan man vara lycklig över sitt barns skada?
    Då är man liksom lycklig för att barnet lever! Man får nya mått att mäta sin lycka i!
    Emma, Lucas och Noah är mina underverk
  • mammapuh
    smoothiz skrev 2008-03-06 22:16:27 följande:
    værfør e det mer tabu att ta bort ett foster med DS æn att ta bort ett friskt foster??
    För att man väljer bort ett speciellt sorts barn. En speciell egenskap som man inte vill att ens barn ska ha. Likväl är det tabu att ta bort ett foster för att det har fel kön!
    Emma, Lucas och Noah är mina underverk
  • mammapuh
    norpnäsan skrev 2008-03-06 22:25:21 följande:
    Jag fôrstar att man som DSmamma känner att man vill försvara sitt barns handikapp och visa utat hur mycket man skiter i dess kromosomuppsättning, men jag tycker att det känns sa hysteriskt att säga att man är glad för att barnet har DS.
    Men man är ju inte glad för att barnet har DS utan man är glad för att man har fått ett barn som lever och som kommer kunna leva ett bra liv! Precis som man är glad för sina barn man har som inte har DS. Jag är inte glad för Lucas och Noah för att de inte har DS utan för att de är mina fantastiska söner. Precis som jag är glad för att Emma är min fantastiska dotter.
    Emma, Lucas och Noah är mina underverk
  • mammapuh
    mysrester skrev 2008-03-06 23:17:02 följande:
    Jag hade nog varit olycklig för mitt barns del om det vid 3-års ålder fortfarande inte kunnat springa ute och leka med de andra barnen, utan fått sitta ensam kvar. Men det är bara jag.
    Ja men om den dagen när ditt barn hade varit 3 år och 3 månader och hade tagit sina första steg då hade du varit bra mycket gladare än när ditt andra barn gick när det var 12 månader!
    Emma, Lucas och Noah är mina underverk
  • smoothiz
    mammapuh skrev 2008-03-06 23:21:43 följande:
    För att man väljer bort ett speciellt sorts barn. En speciell egenskap som man inte vill att ens barn ska ha. Likväl är det tabu att ta bort ett foster för att det har fel kön!
    nej gud det e inte samma! att ønska sitt barn friskt och inte unna det att fødas med DS e inte samma som fel køn. DS e ju trots allt ett ganska omfattande fel som kan ha mycket komplikationer till føljd..går inte ens att jæmføra dessa..
    Have you ever seen the world through someone else`s eyes?..
  • mysrester
    mammapuh skrev 2008-03-06 23:25:43 följande:
    Ja men om den dagen när ditt barn hade varit 3 år och 3 månader och hade tagit sina första steg då hade du varit bra mycket gladare än när ditt andra barn gick när det var 12 månader!
    Ja det hade jag. Men i stort sett hade jag ändå varit ledsen för allt mitt barn hade gått miste om under de åren när de jämngamla barnen redan sprang och lekte medan mitt barn bara kunde sitta och krypa. Så jag hade velat att mitt barn kunde lära sig saker i samma takt som de andra barnen, för att slippa vara utanför.

    Men det skulle vara för barnets skull, inte för min egen. Inte för att jag vill kunna känna mig som en stolt mamma vars barn går redan vid 8 månaders ålder så jag ska kunna skryta och ha mig. Jag skulle bara inte vilja att mitt barn gick miste om nåt.
  • smoothiz

    och jag har en liten kille med DS i næra familj...så jag e inte helt blank om ni tror det. han ska nu opereras før ett allvarligt fel..


    Have you ever seen the world through someone else`s eyes?..
  • mammapuh
    mysrester skrev 2008-03-06 23:30:09 följande:
    Ja det hade jag. Men i stort sett hade jag ändå varit ledsen för allt mitt barn hade gått miste om under de åren när de jämngamla barnen redan sprang och lekte medan mitt barn bara kunde sitta och krypa. Så jag hade velat att mitt barn kunde lära sig saker i samma takt som de andra barnen, för att slippa vara utanför. Men det skulle vara för barnets skull, inte för min egen. Inte för att jag vill kunna känna mig som en stolt mamma vars barn går redan vid 8 månaders ålder så jag ska kunna skryta och ha mig. Jag skulle bara inte vilja att mitt barn gick miste om nåt.
    Dina tankar och känslor är inte samma som barnets det är en av de första sakerna man får lära sig som mamma till ett funktionshindrat barn! Vad som gör mig ledsen behöver inte göra mitt barn ledsen! Min dotter var inte det minsta sorgsen för att hon inte kunde gå när hon var 1,5 år gammal hon visste inget annat medans jag tittade på de andra barnen och kände mig sorgsen för att Emma inte kunde gå. Mina känslor är inte mina barns känslor!
    Emma, Lucas och Noah är mina underverk
Svar på tråden Nu får det vara nog!!!