Hinnsäcken tom...vänta på blödning eller vad?

Ja, vad vore jag utan detta familjeliv? Känns som att det är så mycket värt att få höra om allas historier.

Nu har jag varit och tagit blodprov. Börjar kännas mer jobbigt nu. Ska snart iväg och jobba, någon skrev här att det tar ca 4 timmar att få svar på det provet. Undrar om min läkare tänker ringa och berätta det idag i så fall....eller om hon tycker att det lika gärna kan berättas på torsdag när jag kommer dit? Jag tror inte jag vågar ha telefonen på, för om det är ett tråkigt besked, sjunkande värde, så blir det svårt att vara särskilt duktig på jobbet.

En annan sak jag tänkte på. Är just nu extra glad för att jag har ett jobb med oregelbundna tider, med tanke på alla blodprov och undersökningar som varit sista tiden. Hade varit svårt att smyga med hela den här biten annars. Nu kan jag ju alltid få till det på mina lediga tider, vilket gör att ingen behöver undra vad jag pysslar med.

Det där med att räkna fel....hur kan man göra det? Jag menar, regelbunden mens och precis samma datum som Leyla, hade jag. 31 okt för sista mens och testade positivt på bim-dagen, 27/11. Klart jag önskar att det är felräknat någonstans här...men jag förstår inte riktigt hur det skulle gå till. I och för sig är jag inte så insatt i det där med att räkna, men med dessa siffror känns det ändå som att det liksom är som det är....

Tack än en gång alla som skriver.
Annaloo, tack för kram och för fin förklaring. Då hajar jag helt och hållet! Det låter ju rimligt att det skulle kunna vara så...jag testade faktiskt med äl-stickor utan att få något utslag under den period då jag trodde jag skulle ha äl. Sen la jag ner det där och tänkte att jag kanske är en sådan som inte har ägglossning varje månad (det kan visst vara så). Så det var ännu en anledning till att jag aldrig trodde jag skulle bli gravid den månaden. Tänk om....

Det märks att det närmar sig nådastöten nu, mer och mer hänger jag mig fast vid alla dessa "tänk om" och "kanske" osv. Jag intalar mig hela tiden att jag är inställd på att det inte är något, och jag känner inte alls av den där känslan som jag hade tidigare, den att känna sig gravid....men jag VET att vad jag än säger till mig själv, så hoppas, hoppas, hoppas jag och det kommer bli en ny och slutgiltig sorg på torsdag om det visar sig vara en tom hinnsäck.

Hej  hej!

Nu har jag fått höra att hcg:t har sjunkit. Tog ett prov i fredags och ett i går. Det har sjunkit från 12 000-någonting till 10 000-någonting. Så allt tyder då på ett missfall...visst?!
Ska dit på torsdag och "prata om hur jag vill göra." Antar att det gäller val av hur jag vill "hantera" missfallet. Enligt flera stycken här är det skrapning jag ska göra...eftersom ni som provat annat ändå fått göra skrapning i slutändan.
Det enda som skrämmer mig lite är att hon sa att det inte var ett sånt bra alternativ...jag antar jag får höra mer om det på torsdag.

Så Leylha...nu vet jag vad jag har att vänta mig.

   

Tack pezz, för dina rader, nu och tidigare.
Jo, jag hoppas att hon tänker göra det när jag kommer på torsdag. Jag vet inte. Jag är så dålig på att fråga saker när vi väl pratar. Då säger jag bara: jaa, jaha, nähe, jamen okej då förstår jag (fast jag inte förstår något). Fast jag tror väl ändå att hon måste göra det, va?

Nu är jag ändå förberedd på att det troligtvis är ett missfall, och det är ju bättre att annars få en glad överraskning än tvärtom.

Hej Månskens sonaten. Tack för att du frågar. Läs några inlägg längre upp, så ser du "senaste nytt". Inga roliga nyheter. Tyvärr.

pezz, ja, om hon inte har några planer på det, så ber jag om det. Tack.

Hej o tack. Säg inte förlåt för att du frågade. Det var ju bara snällt och omtänksamt.

Tack alla! Ja, exakt Leyhla. Bättre att det sker såhär tidigt innan man berättat för alla och gått mycket längre i det mentala förberedelsestadiet. Du måste berätta hur det går för dig sedan.

Har lite ont i magen nu och är bekymrad eftersom jag ska iväg och jobba. Ska vara på jobbet i ett dygn, slutar förs 15 imorgon, har journatt och sover på jobbet. Tänk om det börjar blöda under den här tiden.

Jag uppdaterar det slutgiltiga läget här efter torsdagens besök.

Ha det gott så länge, alla. Tack för all omtanke. Den värmer.

Hej alla snälla själar som bryr sig om hur jag mår!
Jag mår inte bra, jag är livrädd. Var på kk idag och hon skickade mig till gynakuten för hon sa att det kunde vara något som heter "druvbörd". (Kommer genast starta en ny tråd i det ämnet). Hon sa att det till 200% inte är någon vanlig eller normal graviditet.
Där hamnade jag med dropp i en säng i väntan på skrapning. Doktorn sa att det var mycket ovanligt med druvbörd, och då borde hcg't ha ökat istället för minskat som det gjorde i måndags. Tog ändå nya prover.  Har legat där i fem timmar men blev nu hemskickad av kvällsläkaren och ska komma tillbaka tidigt imorgon istället. Hcg't hade nu plötsligt ökat markant.
Har läst på om druvbörd och det är ingen rolig läsning. Allt jag önskar mig nu är att jag kunde få ett "vanligt" missfall och sen få gå vidare.
Så nu, mer än någonsin, behöver jag stora, starka, fina tankar om ett mera vanligt missfallskede.

Det finns inget foster i hinnsäcken.

Jag vet inte vad jag ska hoppas nu, allt jag vill är att stryka ordet druvbörd från min hjärna, jag vill att det ska vara någonting vanligt och normalt jag är utsatt för nu, något som inte innebär förbud att bli gravid minst ett år framöver. Något som inte innebär risk för tumörer.
Och det är inte konstaterat ännu, så jag borde inte ge det så mycket uppmärksamhet. Jag är bara så rädd.

Helst av allt skulle jag vilja kasta sönder hela lägenheten nu för att få utlopp för det kaos jag har inom mig.

Månskenssonaten...men nämnde hon det den gången det ändå blev en bebis sen? Eller någon annan gång? Och nämnde de bara det i förbifarten, som mina läkare nu gjort, eller hur gick det till?

Jag ska vara där 7.30 imorgonbitti på fastande mage. Först får jag nån vaginal tablett, sedan ligga och vänta på att få komma till skrapning. Hörde en sjuksyster undslippa sig väldigt irriterat: "Det är överbokat imorgon".
Så jag antar att det kanske tar hela dagen. Har också läst på om att vid misstanke om druvbörd ska det vara någon som är van vid mer komplicerade fall som utför det och att det ska finnas blod tillgängligt att tillföra.
Fy f-n, jag vet inte hur jag ska klara av att inte få panik.
 
Dessutom har jag inte köpt några julklappar heller. Varit ledig idag ohc är imorgon, så hade tänkt fixa det dessa dagar. Bara att glömma.

Ånej. Här såg man mer än bara hinnsäcken idag. Små "fläckar" inuti den, vilket tydligen KAN vara det. Små förändringar i livmodern.

Men nu har jag bestämt mig för att ta det lite easy och inte måla fan på väggen innan jag hört något mer.

(Lättare sagt än gjort. Jag har haft hosta en längre tid och eftersom druvbörd kan utveckla tumörer i andra organ, främst lungorna, där hosta är ett symtom, så har jag nu gråtit ögonen ur mig för det också.) Ibland är internet av ondo...man kan läsa på så mycket själv. Om inte det fanns hade jag fortfarande inte vetat så mycket utan varit lugnare och inväntat nästa svar. Nu läser man som en dåre och snappar endast upp det hemskaste värsta scenarion av dem alla. Allt annat går mig förbi. Måste därför skärpa mig. Vad det än är kan jag inte göra något åt det nu.

Skrapningen är gjord. Jag mår bra...så bra som det går att må efter en sån här händelse. Läkaren sa det var en okomplicerad skrapning och att han inte tyckte det liknade druvbörd. Så....med de orden kan jag slappna av i jul och jag önskar alla andra också en god jul. Tack till alla er som varit med när jag stött och blött det här ämnet. Nu får den här tråden gå till sin vila. Tack än en gång alla. Ni har betytt jättemycket för mig dessa dagar.