V.V.S-tråden. Våga vägra skov! Tråd nummer 10

Rebbecca: Alltså, slangen i ryggen har man för att den ger bedövning till hela magen så egentligen skulle man ha ont i magen men eftersom man får medicin genom slangen hela tiden så får man inte ont. Magen blir helt bedövad så man inte har nån känsel i magen alls då medans man har slangen som ger medicin hela tiden. Efter några dagar så provar man att stänga av apparaten som slangen är kopplad till (en grej som sitter fast på en droppställning så man kan ta med sig den hela tiden) så man slutar få smärtstillande medicin genom slangen. Eftersom man inte får nån smärtstillande medicin genom slangen längre så blir inte magen bedövad längre och då kan man få lite ont. Känner man att man börjar få ont så säger man bara till direkt så får man smärtlindring på annat vis. Tycker man att det går bra och att man inte har så ont efter att dom stängt av EDAn så kan dom ta bort slangen från ryggen.

Hänger du med i hur jag menar?

LSS: Har du ingen medicinläkare som du haft kontakt med tidigare? Har du det så ring mottagningen han/hon tilllhör och berätta hur det är med dig och kolla om läkaren kan ringa upp dig snarast möjligt. Läkaren kanske kan boka in dig för att träffa dig senare men ordinera vad du ska göra fram tills dess över telefon? Värt att prova iaf... Tror alltid det är lättast att få snabbast kontakt med den läkaren man träffat tidigare.

Ja nu minns jag att du berättat om det tidigare! Tror ändå du ska ringa mag tarm, där är dom ju de specialister som du behöver ha kontakt med. Ring och berätta om din situation, att du känner att du börjar bli markant mycket sämre och behöver en läkarkontakt snarast, berätta att du bytt län o.s.v. Med den diagnosen du har så måste dom ju ta emot dig tänker jag? I vanliga fall ska man ju vända sig till VC först och sedan få remiss till specialister men du har ju redan diagnos och allt, du har bara flyttat.

Gör ett försök men förbered dig på att du kan få en surpuppa i telefon som inte vill släppa fram dig i systemet så att säga. I så fall får du kanske ringa närmsta vårdcentral och få en akuttid... ELLER, sista alternativet: Akuten.

Känner du själv hur snabb hjälp du behöver? Tror du att du behöver sjukhusvård så ska du självklart vända dig till akuten, behöver du bli inlagd så är det vä det snabbaste sättet att bli det på. Tror du att du behöver ändrad/ökad medicinering, undersökningar o.s.v. så prova med dom andra vägarna först.

Så tänker jag iaf, svårt att avgöra för nån annan... KRAM!

LSS: Poängtera för den du pratar med att ditt tillstånd är så illa att du INTE kan vänta flera veckor! Du behöver en läkarkontakt någon gång denna veckan (det tror jag är en rätt så korrekt bedömning, håller med Fru U att du inte bör vänta) och det genom att träffa en läkare på magtarmmottagningen, telefonkontakt med en läkare där eller akutmottagningen. Om dom sätter upp dig på en väntelista så begär att få en telefontid till läkaren snarast (inom denna veckan som kommer).

Va stark och stå på dig, det är skitjobbigt och tråkigt men det kanske behövs just nu...

Vart bor du, jag kan leka detektiv på internet! Jag inboxar dig om jag hittar nåt!

Åh hjälp, dessa läkare som tror att man inte VET nåt om sin egen kropp, som att man inte "vart med förr" liksom!

Hoppas det hjälper med skummet nu då, det brukar ju kunna va effektivt. Bra att du fick en tid till mag/tarm relativt snabbt ändå, V.C. är ju ingen höjdare att ha och göra med om man får slippa...

fairyfloss: Om jag va du skulle jag helt klart ringa min läkare och fråga om råd, tror inte det är bra för varken dig eller ditt barn att må så dåligt som du gör nu... Förstår om du hatar mediciner av olika slag men medicinernas biverkningar är inte säkert att dom är värre (varken för dig eller barnet) än det din kropp får utstå nu. Kram!

MaijaO: Jo dom där promenaderna är säkert jättebra men jag håller med dig, vem vågar sig utanför dörren när man är som sämst? Min sambo kan fortfarande skratta och prata om mina promenader jag haft i lägenheten, runt, runt, runt i vardagsrummet! Jag såg väl säkert psykiskt sjuk ut men jag vågade INTE gå ut fast jag ville ändå röra på mig!

malvas mam: Det enda jag kan relatera till socker och magbesvär är att jag fått rådet att undvika socker (fast ännu värre är sötningsmedel) för att det blir flöde av socker (alltså att tarmarna jobbar snabbare och avföringen sprutar ut i påsen). Kanske kan det va att tarmarna reagerar så även när man inte har påse fast dom flesta inte märker av det? Att det i så fall är tarmarnas jobbande hon får ont av...

Tindras äiti: Jag tycker det låter jättebra att din läkare ringde upp dig, ni behöver nog ta ditt mående på allvar. Varken bebisen eller du klarar er på att inte äta något ju . Hoppas du slipper inläggning att ni kan lösa det ändå men OM du blir inlagd så försök att tänka att det är värt det besväret (det är skitjobbigt att ligga inlagd, förstår att du inte vill!) att få känna den tryggheten att dom har ditt mående under kontroll. Förstår att du tänker på Tindra också. Jag har en väninna som fått ligga inlagd med sin nyfödda bebis en vecka och storebror (han är bara 1 år) till bebisen förstår ju inte varför mamma inte följer med hem från sjukhuset. Jättetufft men man måste ju se till det primära, vad kroppen verkligen behöver för att överleva, krasst sagt... Jobbigt när barnen inte kan förstå men huvudsaken att mamma blir bättre, då glömmer hon snart oron!

Lällas: Är det nån skillnad på vad du klarar att äta nu mot vad du kunde äta när du hade stomi? Tänker på att du skulle äta Thaimat, jag ÄLSKAR sån mat men det är oftast en massa saker som jag inte vågar äta p.g.a. stomin. Paprika t.ex. Jag skulle säkert kunna äta det nu men jag har inte vågat prova, har haft så mycket stopp av det tidigare.

Oj vad ni har skrivit sen sits, jag orkar inte läsa igenom alla sidor tyvärr!

68an: Jag vet inga andra saker som ger dom symptomen (slem och blod) men både min svåger och min systerson hade det för ca ett halvår sedan, blev sen bättre (båda två) och har inte märkt av det nåt mer efter det. Ingen av dom fick nån diagnos utan läkarna "friskförklarade" dom när symptomen gick över... Båda två är väldigt stressiga som personer, systersonen (9 år) är en känslig kille som tar åt sig när folk är dumma i skolan och så. Hur är det med din dotter, verkar hon pigg och glad i övrigt?

Håller tummarna att det INTE är nåt allvarligt med henne, att det går över snabbt. Kanske ska du ringa sjukvårdsrådgivningen och rådfråga om hur du ska göra, om hon behöver träffa läkare eller om ni ska avvakta?

Rebecca: Dagen innan kommer du dit för inskrivning bara. Du får träffa läkaren som ska operera dig, läkaren som ska söva dig, stomiskuksköterska som ritar på din mage vart stomin kommer hamna o.s.v. Dom frågar dig alla frågor du hört innan, om du är allergisk mot något, om det finns några särskilda sjukdomar i släkten o.s.v. Allt för att dom ska få så bra information som möjligt till att kunna operera och vårda dig och för att du ska få alla information du vill ha. Du får fråga dom olika läkarna om saker du undrar över och så. Sen får du ett rum och du kan säga till om att du vill ha lugnande och/eller sömntabletter på kvällen när du ska sova om du känner dig orolig för morgondagen. Jag har aldrig behövt tömma tarmen med några medel innan en operation så jag tror inte att du ska behöva göra det. Vet inte om nån annan här inne har nån annan erfarenhet? Jag TROR att det är så att du får sluta äta på eftermiddagen bara så ska tarmen va tömd av sig självt tills dagen efter då du ska opereras. Så tror jag iaf.

Usch vad trisst

Hmmm... Om du kan kryssa i allt det där så kanske det är bäst att göra som du kommit överens om (med läkare?). Skittråkigt, jag lider med dig!

Molle: Jag har ett tvådelat bandage, alltså att plattan och påsen inte sitter ihop (har ni fått se hur stomibandagen ser ut?) så jag byter plattan ungefär en gång i veckan och påsen byter jag varje morgon så jag får en ren och fräsch varje dag.

Det här är det jag använder (Easiflex):

http://www.coloplast.se/ECompany/SEMed/Product.nsf/dedd8a2d86a74bdf41256a0f002e6c0e/d1a0fbfaae84bfeec1256f3f0032896b?OpenDocument