Hej!
Intressant! Här har du en som har varit med om något liknande
! Jag vet inte (än) om jag är helt botad från PCO-s, men jag blev gravid på första försöket när jag väl fattade att jag hade ÄL! Jag födde min son för bara 9 veckor sedan, och vet alltså ännu inte hur kroppen kommer att fungera framöver... Jag helammar förresten, och har aldrig haft några som helst problem med det
! Jag hoppas naturligtvis att kroppen har hittat sin rätta balans, att jag är "botad". Vår förhoppning är att vi relativt snart kan få till ett syskon!
Jag fick 2003 veta att jag har PCO-s. Läkarna gav mig i princip inget hopp om att kunna bli gravid på naturlig väg, och lovade mig hormonbehandling + IVF så snart vi var redo. Jag tog beskedet hårt, och grävde ned mig i mitt jobb. När jag slutade röra på mig, gick jag snabbt upp i vikt. Jag hade alltid huvudvärk och kände mig svullen och "svampig". Jag kan inte säga att jag har haft stora bekymmer med hårväxt, men visst har jag haft en del besvärliga svarta strån på hakan... Jag började med p-piller när jag var 19. 2003 slutade jag med pillren för att vi ville ha barn, men då hade jag MYCKET oregelbunden mens. Vid en kontroll hos gynekologen (hon forskade på PCO), fick jag veta att det var det jag hade. Därefter blev jag undersökt i flera omgångar.
När vi sedan kontaktade läkaren (som hade "lovat" mig IVF) för att få behandlingen, informerade han mig om att det inte skulle lyckas med en behandling - eftersom jag var så sönderstressad av mitt jobb... Jag blev helt knäckt, jag var 35 år fyllda och var nu helt säker på att jag inte skulle kunna bli mamma...
Jag var sönderstressad, och bestämde mig för att gå till en Osetopat. Inte alls för att kunna bli gravid, men för att jag hade ont överallt och var totalt slutkörd. Jag gick till Osteopaten en gång i veckan fr o m november 2006 till februari 2007. Jag kände inte till osteopater alls innan, men jag mådde oerhört bra när jag hade varit där. Jag blev TOTALT avslappnad och riktigt kände hur kroppen började fungera annorlunda. Osteopaterna jobbar bl a med kraniosakralterapi, d v s att de med mycket små medel flyttar felaktigt placerade suturer (sömmar) i skallen till rätt läge, och visceral teknik - som medför att cirkulationen stimuleras så att de inre organens funktion kan normaliseras.
I januari 2007 blev jag sjukskriven för utbrändhet, och när jag hade tvingats ta det lugnt ett tag började jag inse att jag faktiskt hade mens regelbundet! Jag slutade med p-pillren sommaren 2006 p g a att jag inte hade tid att fixa nya... Jag var så inställd på att vi inte skulle kunna få några barn, att jag alltså inte ens märkte att jag hade börjat få mens varje månad - men den kom som en klocka insåg jag när jag började fundera på det! Och, jag insåg att jag t o m kände när jag hade ÄL! Vi flyttade 70 mil vid den här tiden, och min man som fortfarande jobbade kvar i Sthlm en tid veckopendlade till mig. Vi träffades bara på helgerna, ibland inte ens så ofta. Första gången jag insåg att jag hade ÄL var lyckligtvis en helg! Vår lille Melker blev till på FÖRSTA medvetna försöket! Vilken lycka!
Jag är helt övertygad om att osteopatbehandlingarna har stor del i att min kropp började fungera som den skulle! Det och att jag började ta hand om mig själv bättre!
Mycket intressant att se att andra har liknande erfarenheter!
Passar också på att ställa en fråga till dig TS. Hur fungerade din kropp efter det första barnet? Fick du mens och ÄL som du skulle?