Har en tonåring som gillar Tokio hotel, klär sig svart, har färgat håret svart, hål i näsan och blir kallad emo. Hon säger att det är emotionell som det står för, bekantas barn säger att det är deppiga tjejer o killar som vill ta livet av sig o sådana som är självdestruktiva och bl.a skär sig i armarna. Men min dotter är inte alls sådan. Någon som vet vad det står för?
Emos lyssnar på him och sjer sig i stjerten.
Enligt mig:
Från början var emo de som klädde sig svart, lyssnade på mörk punk/deppig hårdrock, var deprimerade, skar sig själva, experimenterade med piller, självmordtankar osv.
Nu ser jag emo mer som ett "begrepp". Men fortfarande är en människa som klär sig svart, lyssnar på den musiken osv. ett emo.
Här gick jag själv in och läste när min dotter kom hem och sa att hon blev kallad EMO
(Hon är dock en fullt normal och underbar dotter)
www.glod.com/t/ForumEntry____11948.aspx
EMO enligt mig är ett gäng halvmesiga människor som lyssnar på halvmesiga rockgrupper och futurepop. De klär sig i svart som jag och är inte rädda för att visa känslor som sorg och annat. Det händer att EMO-människor skär sig men de är få, de flesta är för starka fysiskt för att göra något sådant mot sig själva. De är dock inte rädda för att prata om självmord/död och att skära sig, men det är sällan som det leder till regelrätt planering. EMO:s är lite filosofer enligt mig, och egentligen är de väl bara popens mörka motsvarighet, fast nu är jag nog elak mot mina kompisar 
Visst dras destruktiva människor till EMO, men det finns många deprimerade människor inom popen också. EMO-människor är intressanta och kan ge mycket i utbyte; de är djupa för att de bejakar de mer negativa känslorna som försöker döljas i dagens samhälle av sexfixering och falsk glädje. En EMO vågar helt enkelt vara deppig inför andra och klistrar inte på sig ett oäkta leende bara för att den möter nya människor. Och halvmesiga är de för att de inte gillar riktigt tung musik
MorsanM: Bara för att din dotter bytt stil betyder det inte att hon blivit deprimerad. Men det är förstås naturligt för dig som hennes mamma att oroa dig för hennes hälsa. Nu blir jag väldans kort för mitt finslipade förra meddelande försvann, men jag kan säga att jag höll på med samma sak när jag var 14-15 - bytte stil, fick nya kompisar och nya intressen - ändå fick jag mycket bra resultat i högskoleprovet och gymnasiebetyg, och nu är jag nykterist, medlem i scouterna och gillar handarbete, jag har drömmar om framtiden och pluggar på högskolan för att bli översättare. Jag lyssnar fortfarande på synnerligen destruktiv musik och gillar dyster konst men tycker att den är uppfriskande och ärlig (www.velvetacidchrist.com t ex). Jag har varit mobbad (utfryst) i skolan, fått byta klass pga detta, upplevt misshandel hemma och en jobbig familjesituation efter detta (allt detta i 1-13-årsåldern), men aldrig en gång tänkt på att skära mig eller ta livet av mig.
Det din dotter gör är att hon utforskar sin omgivning, sig själv och samhället. Hon prövar fördomar och prövar sin styrka genom att vara en del av en alternativ grupp som det finns många fördomar om. Jag blev kallad satanist och lesbisk för att jag hade svart skinnkappa och svarta kläder - jag har aldrig skrattat så mycket i mitt liv som när min klasskompis viskade ryktena till mig. Naturligtvis kan det vara så att hon mår dåligt, men jämställ aldrig hennes yttre med hennes inre! Kajaltårar är inte lika med en depression.
Du får gärna inboxa om du vill diskutera mera!
Emos är människor som inte vill vara normala men inte vågar vara extrema. T ex lyssnar på grupper som låtsas vara hardcore men inte riktigt vågar skrika, är låtsasdeppiga för att få lite mera uppmärksamhet osv
Jag försöker verkligen sluta göra narr av emos men de ger mig hela tiden nya skäl att fortsätta.
Jag uppmanar alla föräldrar med barn som enbart går runt i svarta kläder att få dem att byta stil. Hela samhället skrattar åt emos.
Min 12-åriga dotter säger att hon är Emo. Vill lyssna på Tokio Hotel och måla sig med svart kajal kring ögonen och ha sönderklippta byxor. Den här målningen kring ögonen ser ju inte klok ut (men visst, man tyckte ju att punkarna såg förskräckliga ut på min tid också - kanske börjar bli gammal).
I min dotters fall är det nog lite depression - tyvärr. Hon har inte haft det lätt i skolan. Nu ser hon det här som ett sätt att få upppmärksamhet (negativ uppmärksamhet tyvärr).