Ni ska ju tänka på att ni i den situaionen inte är i samma medvetandetillstånd som nui är i nu när ni sitter och oroar er.
Det vore ju synd om ni utesluter något i förväg och skriver nåt i förlossningsplanen om att ni absolut inte vill ha EDA. Då kanske det är försent om ni väl vill ha sedan. Man är liksom inte i tillstånd att diskutera när det stormar som värst. Nu låter det som om jag försöker skrämma er, men det handlar mer om en gigantisk kraftansträngning, och en super koncentration där man går in i sig själv totalt, att det är bättre att ha lämnat en öppning för detta ifall det är vad som faktiskt skulle passa bäst då.
Låt personalen lotsa er under förlossningen.
PS. Jag hörde då inget knak. Och efter förlossningen kunde jag gå upp och kissa själv, däremot under tiden tömde de mig en gång, och det brydde jag mig inte ett smack om då. Och då ska ni veta att mig har de ibland fått hissa upp fötterna på vid provtagning för att jag varit så nålrädd att jag blir kritvit och svimfärdig. (men jag är botad nu
)