Bakis.. och ångest!!!!

Usch.. jag var ute igår och drack för mycket. Jag är så j*la bakis. Och jag HATAR att bli det, och att bli för full.
Andra som såg mig tyckte nog inte att jag var fullare än ngn annan... men jag vet.
Jag blir bakis på så lite, och ändå drack jag så mycket.
Vi kom hem vid 2 och redan då visste jag hur jag skulle vakna upp idag..
..med ÅNGEST!
Man vaknar genom att man vrider och vänder på sig och tänker "vad har jag sagt? Jag är så DÅLIG så DÅLIG! VARFÖR sa ja SÅ!!! Huvudet spränger och ångesten kommer... illamåendet börjar.

Vad har jag då gjort?! Jag "råkade" säga åt en kompis, att en annan kompis gjorde för mkt av dåliga saker (partyknarkar). Jag skulle inte säga det. Jag FÅR inte säga det!
Men nu råkade jag nämna det. Dessutom sa jag att jag inte direkt litar på denna kompis (vilket är sant, men nu känns det som ett svek)....
Kompisarna umgås inte med varandra, och det är inget som kommer fram att jag sa, men jag känner mig ändå så dum.
Usch, jag menade ju inget illa.

Jag känner mig så dum! Det är inte första gången jag säger saker på fyllan som jag ångrar, men jag är så less att det blir så där..
Så nu är ångesten på väg upp...
Så här är det ofta, inga stora grejer jag gör, men bara saker man säger, utan att vakta sin tunga.

Tycker ni att jag är hemsk? känner ngn igen sig? Och framför allt... är det helt fel om man "slinter" med tungan ibland?

Jag dricker inte så ofta, men jag har en förmåga att alltid få ångest och tycka att jag är VÄRLDENS SÄMSTA MÄNNISKA dagen efter..