inoka

Äldre 13 Feb 10:04

69 svar

Adoptivbarn

Har följt 2 trådar här på forumet nu och man blir både förvånad och lite ledsen över hur adoptivbarn framställs för en del.
Kanske tar man mer åt sig när man själv är det än om man står i kö för adoption.
Har en storebror som är mina adoptivföräldrars biologiska barn men pgr av att hon nästan miste livet när hon födde honom så var beslutet enkelt att de skulle adoptera nästa barn..som blev mej. Det var ingen fråga om vem de älskade mest eller vem som de kämpade mest för att få. När jag läste ett inlägg om att adoptivbarnen är mer älskade än "egen"födda blev jag nästan rädd för hur kan man skriva och tycka så? Men samtidigt alla tycker och känner olika. Själv har jag frågat mamma om det och hon tyckte det var fruktansvärt att man kan tycka så. Barn som barn hur de än kom.
Jag är ju deras lika mkt som brorsans är deras. Sen ser man naturligtvis likheter utseendemässigt dem emellan men gester och utryck har jag ju gemensamt med dem. Jag har fött 2 barn som jag kämpat för att få. Det har inte varit att bara ha 6 som oxå framkommit från en del. Det kändes inte så bra. För mina barn är lika önskade som ett adoptivbarn. Sen, visst har de inte alla frågor jag hade när jag växte upp om min bakgrund och hur jag kom hit och osv men jag har heller aldrig mått dåligt av att vara adopterad. Trots att jag vet om min relativt svarta bakgrund och vilken otrolig tur det var att jag kom hit.
Att jag inte vetat om min sjukbakgrund har varit lite trist då jag har fått reda på efter jag fann mina biologiska föräldrar har en del ärftliga sjukdomar som går i arv speciellt till flickor. Så när jag nu sitter här med egna barn är det bra att veta om det varav barnen är extra kollade.

Så hur man än väljer att skaffa sina barn på vare sig det är på "vanligt" sätt, genom ivf eller adoption så är det ju var mans sak och alla sätt är lika bra och barnen är ju lika älskade hur de än kom hit till oss.
Jag hade aldrig velat växa upp i tron att jag var mer älskad än brorsan för jag kom genom adoptionen och han bara på "normalt" sett. För barn är en speciell gåva och när man väl sitter med dem så älskar man dem vilkorslöst

emcjoh

Äldre 16 Feb 19:42

#21

Låter som en intressant bok

inoka skrev 2008-02-16 19:00:24 följande:

Har läst en bok som heter Blod är tjockare än vatten Skriven av en adopterad tjej från korea. Hon heter Astrid Trotzig. Det var som att läsa om sig själv i vissa saker. Hur hon blir bemött i sverige av omgivningen och hur hon ofta får höra folk prata engelska med henne och så vidare. En jätte bra bok som jag rekomenderar. Jag hoppas att den går att finna...jag tror jag fick den när jag gick i högstadiet men pgr av renovering hittade jag den i en skrubb..

Thalis

Äldre 16 Feb 20:07

#22

emcjoh skrev 2008-02-16 18:07:00 följande:

Om det var jag som är anti adoption så ber jag om ursäkt om ngn har tagit illa vid sig. Utgåe enb. från egna erfarenheter. (inl.18)

Inte ska du be om ursäkt för hur du känner dig!! Dina erfarenheter(även om de är tråkiga och jag beklagar att du gått igenom dom) är lika viktiga som att få höra (läsa) som de positiva!!!

Tycker att det måste finnas en balans för att allt är inte svart men allt är inte heller rosenrött!

Bättre ensam än i dåligt sällskap

emcjoh

Äldre 16 Feb 20:44

#23

Det var precis det jag ville säga, inget är varken svart el rosenrött, det vet ju jag med.

Thalis skrev 2008-02-16 20:07:54 följande:

Inte ska du be om ursäkt för hur du känner dig!! Dina erfarenheter(även om de är tråkiga och jag beklagar att du gått igenom dom) är lika viktiga som att få höra (läsa) som de positiva!!!
Tycker att det måste finnas en balans för att allt är inte svart men allt är inte heller rosenrött!

mammatillvictor

Äldre 17 Feb 11:03

#24

emcjoh skrev 2008-02-16 18:07:00 följande:

Om det var jag som är anti adoption så ber jag om ursäkt om ngn har tagit illa vid sig. Utgåe enb. från egna erfarenheter. (inl.18)

Jag tror inte att det är dig som Fröken L menar men oavsett så ska du självklart inte be om ursäkt för hur du känner! Jag har en positiv erfarenhet av att vara adopterad men det är JAG. Vi är olika individer med olika erfarenheter och det ÄR jätteviktigt att ta del av både från de som har positiv erfarenhet och de som har mindre bra erfarenheter kring detta. Det är aldrig så att det är antingen eller i något egentligen utan det finns oftast erfarenheter från båda sidor. Och när vi har varit med i media har vi alltid påpekat att det är VÅR historia vi berättar, det finns adopterade som mår dåligt också och det är viktigt att påpeka. Likaså när jag föreläst i utbildningen för blivande adoptivföräldrar klargör jag klart och tydligt att detta är MINA erfarenheter och MIN historia, jag pratar INTE för adopterade som grupp då vi alla är individer med olika erfarenheter.

emcjoh

Äldre 17 Feb 12:53

#25

Det låter bra!

Vietnammamma skrev 2008-02-17 11:03:07 följande:

Jag tror inte att det är dig som Fröken L menar men oavsett så ska du självklart inte be om ursäkt för hur du känner! Jag har en positiv erfarenhet av att vara adopterad men det är JAG. Vi är olika individer med olika erfarenheter och det ÄR jätteviktigt att ta del av både från de som har positiv erfarenhet och de som har mindre bra erfarenheter kring detta. Det är aldrig så att det är antingen eller i något egentligen utan det finns oftast erfarenheter från båda sidor. Och när vi har varit med i media har vi alltid påpekat att det är VÅR historia vi berättar, det finns adopterade som mår dåligt också och det är viktigt att påpeka. Likaså när jag föreläst i utbildningen för blivande adoptivföräldrar klargör jag klart och tydligt att detta är MINA erfarenheter och MIN historia, jag pratar INTE för adopterade som grupp då vi alla är individer med olika erfarenheter.

Sockerpiller

Äldre 17 Feb 13:29

#26

Bibimbap skrev 2008-02-13 21:15:01 följande:

Jag har nu följt den här debatten i flera trådar och måste nog i alla fall få prova ett nytt perspektiv För ett tag sedan när vi var på besök hos min mans syster då alla barn var lagda, rödvinet urdrucket och kvällen började bli sen, kom makens syster och jag att hamna just i närheten av detta ämne. Hon sa att det som hade känts svårt för henne om hon adopterat är att hon inte hade velat gå miste om att får bära och föda sina barn och att hon hade känt sorg om hon inte fått uppleva detta. Ja men sa jag, så känner ju jag också, tänk vilken sorg jag skulle känna om jag inte hade fått vänta på och få det där magiska samtalen, om jag inte hade fått åka över halva jorden och få träffa mina just barn där för första gången.Vi tittade på varandra och förstod liksom på samma gång. Våra barn är det största som har hänt oss utifrån våra erfarenheter. Det sättet dom kom till oss är ju en del av det stora, inom vår respektive referensram. Det som är störst för mig är ju den process som ledde till mina barn, det som är störst för henne är den process som ledde till hennes och det är ju faktiskt bra! (Tänk om det var tvärt om...)Med andra ord: Så länge jag förstår att det största som har hänt mig inte måste vara det största som har hänt någon annan och de jag möter kan förstå att det som är det största som hänt dom inte måste vara det största för mig, tycker jag det är ok att för sin egen del, i förhållande till sitt liv, tycka att sitt sätt är det bästa sättet. Huvudsaken är ju att man inte försöker sätta upp det på någon sorts skala och försöka mäta de olika verkligeheterna mot varandra, för våra verkligheter kommer aldrig, och ska heller inte vara desamma, för dom är just grundade på vår egen verklighet.Kanske blev detta lite för filosofiskt, men i alla fall

Du är så klok!

FrökenL

Äldre 17 Feb 15:15

#27

emcjoh: Nej det var absolut inte dig jag menade. Det var mest en annan person som figurerar i debatten i media som ska kalla sig forskare och politiker jag syftade på.

Självklart om man känner att man haft en dålig barndom och att man tycker det är tråkigt att vara adopterad så ska man få uttrycka det. Man ska givetvis dela med sig av sina egna erfarenheter till andra. Det har man all rätt att göra.

Men jag menar mest att man inte kan överföra sin egen upplevelse på andra, för vi är ju olika individer och bara för att några adopterade känt att de haft jobbigt så innebär ju inte det att alla känt så. Det var mest det jag ville få fram.

Och även om säg jag själv hade haft en dålig erfarenhet som adopterad så hade jag nog i alla fall ändå varit positiv till själva adoptionsfenomenet eftersom jag tycker det är ett bra sätt att bli förälder på och ett bra sätt att bilda familj på.

FrökenL

Äldre 17 Feb 15:23

#28

Och sedan så tror jag även att läget är annorlunda idag. Med risk för att reta upp bio föräldrar så skulle jag gissa att adoptivföräldrar är (om man tar ett genomsnitt) bättre pålästa, har större förutsättningar etc för att ta hand om ett barn. De har oftast längtat länge efter barn, adoptivbarn är aldrig oplanerade, få föräldrar är så utredda som adoptivföräldrar. Det görs aldrig på bioföräldrar.

Nu talar jag ju om genomsnitt, och inte individuellt för självklart finns spektrum av bra och dåliga föräldrar även inom adoptivföräldrarnas värld.

Men genom att vi har så grundliga utredningar idag av adoptivföräldrar så är det nog mer sällan att det slinker igenom någon totalt opassande. Det kanske var värre förr i tiden vad vet jag.

emcjoh

Äldre 17 Feb 17:34

#29

Fröken L:Tack, det var skönt

Naturligtvis är många ggr adoption ett jättebra sätt att få barn på, bara det är rätt sorts föräldrar.
Vet ngn av er när man började utbilda a-föräldrar innan adoptionen? Var det när AC startades el. senare?

För e g e n del vet jag arr det hade varit mycket bra för iaf min mamma att få den undervisningen, som ju tyvärr inte fanns då.

FrökenL skrev 2008-02-17 15:15:54 följande:

emcjoh: Nej det var absolut inte dig jag menade. Det var mest en annan person som figurerar i debatten i media som ska kalla sig forskare och politiker jag syftade på.Självklart om man känner att man haft en dålig barndom och att man tycker det är tråkigt att vara adopterad så ska man få uttrycka det. Man ska givetvis dela med sig av sina egna erfarenheter till andra. Det har man all rätt att göra. Men jag menar mest att man inte kan överföra sin egen upplevelse på andra, för vi är ju olika individer och bara för att några adopterade känt att de haft jobbigt så innebär ju inte det att alla känt så. Det var mest det jag ville få fram.Och även om säg jag själv hade haft en dålig erfarenhet som adopterad så hade jag nog i alla fall ändå varit positiv till själva adoptionsfenomenet eftersom jag tycker det är ett bra sätt att bli förälder på och ett bra sätt att bilda familj på.

mammatillvictor

Äldre 17 Feb 19:17

#30

emcjoh skrev 2008-02-17 17:34:58 följande:

Fröken L:Tack, det var sköntNaturligtvis är många ggr adoption ett jättebra sätt att få barn på, bara det är rätt sorts föräldrar. Vet ngn av er när man började utbilda a-föräldrar innan adoptionen? Var det när AC startades el. senare?För e g e n del vet jag arr det hade varit mycket bra för iaf min mamma att få den undervisningen, som ju tyvärr inte fanns då.

Jag vet att det fanns föräldrautbildning via AC (som var störst organsation då) men den var inte obligatorisk som den är idag. Det var i AC:s regi som sagt. Mina föräldrar gick den 1974-75.

Adoptivbarn

INNEHÅLL