Randiga kläder förbjudet på dagis???

jag säger bara..HJÄLP!! Ska du med den där människosynen och de där fördomarna bli socionom?????

Jag tycker det är sorgligt vad som hänt med människan. Att få alla barn och personal på en avdelning att ha vissa kläder för att man får ont i huvudet tycker jag är ganska sorgligt ja. Jag säger inte att alla hittar på, men jag tror definitivt att det finns en viss ton av överdrift i många fall.  Det finns väldigt många exempel idag på människor som gör allt för att slippa jobba/anstränga sig.

Alla har vi fördomar, alla känner vi irritation och frustration över hur saker och ting är/uppfattas idag. Jag skall bli socionom men för det är jag inte fördomsfri eller trött på vissa fenomen i samhället. Tvärt om tycker jag det är hälsosamt och rent av en fördel att man har huvudet på skaft, att man engagerar sig och intresserar sig för hur samhället och utvecklingen påverkar människan. Jag dömer inte alla, drar inet alla över en kam, men jag är inte lättlurad eller den som daltar med folk. Jag välkomnar skräddarsydda lösningar, arbetsplatsanpassning och medvetenheten om sjukdomar/funktionshiner/fysiska och pykiska symptom men ibland tycker även jag som socionom att det går för långt.

Måste ju också få tillägga att det jag tänker inom mig och vad jag gör i mitt jobb är ibland olika.Jag kan ofta sitta och störa mig som tusan på en klient, men då jag ör professionell och medmänsklig så låter jag mina egna värderingar och tycken gå åt sidan för att få klienten att känna sig hörd. Jag kan ärligt säga att det finns inte en enda socionom i detta land som är fördomsfri eller som aldrig suttit och tänkt en sak och sagt en annan till en klient.
Att ha åsikter, tycken, värderingar och tankar är mänskligt. Du är professionell då du ibland accepterar att du måste gå emot det du känner för att lämna plats åt andra diskussioner och kanske till och med ändra dina åsikter, tycken, värderingar och tankar....

ÄlSkAnDe LäNgTaNdE skrev 2008-02-18 18:34:54 följande:

Jag har ställt mig samma fråga. Vad har hänt med empati och medmänsklighet? De verkar vara som bortsopade ur så många människors sinnen. Sorgligt.

Nu är allt bara ego - jag, jag, jag! Jag har inte råd att köpa enfärgade tröjor för de är mycket dyrare än tröjor med mönster (eller hur var det nu?). Att barnomsorg, föräldraledighet mm redan är sponsrat med skattepengar verkar många glömma bort.

Orkar inte läsa hela tråden. Läste artikeln och det låter ju inte som om ärendet har skötts speciellt bra, men i övrigt ser jag inget problem med att undvika randigt och prickigt på sitt barn av hänsyn till henne. Men att säga till ett barn att fröken får ont i huvudet av dina kläder låter ju inte så pedagogiskt. Enda problemet är väl att det är väldigt mycket randigt i modet just nu då, dottern har 5 par strumpbyxor och 4 av dem är randiga .

www.nsd.se/artikel.aspx&arkiv=False&city=7

förbudet verkar vara ur världen nu

www.nsd.se/artikel.aspx&arkiv=False&city=7

förbudet verkar vara ur världen nu

Jag tycker det är jättebra att de kan tillgodose den i personalen som får migrän.
Annars skulle hon ju behöva gå sjukskriven med största sannorlikhet.
Att anpassa arbetsplatsen är ett jättebra intsiativ tycker jag. Ingen mår dåligt av att inte gå i randiga/prickiga kläder, men en person mår väldigt dåligt av att ha det omkring sig.

Men jag är också sån som person att jag tycker att ALLA ska må så bra som möjligt. Att inte utesluta någon. Att hjälpa andra så mycket man kan.

ÄlSkAnDe LäNgTaNdE:
Du skulle nog behöva lite mer sjukdom i ditt liv för att skaffa dig lite erfarenhet och kunskap om E M P A T I !

Tycker faktiskt den som får migrän av vissa kläder får säga upp sig och skaffa ett annat jobb. Man ska få ha vilka kläder man vill, som vuxen och som barn...om det inte kränker någon vill säga.

Frågan med svar är ju inte helt svart eller vit. Det är bra att den här typen av frågor avgörs från fall till fall eller tycker "ni" verkligen att en arbetsplats ska anpassas hur långt som helst?

I det här fallet så är det väl ganska enkelt så att samhället tjänar på att anpassa kvinnans arbetsplats efter hennes handikapp. Vad jag förstår finns få andra jobb hon skulle kunna ägna sig åt på orten och skulle förmodligen gå sjukskriven eller arbetslös och kosta en massa pengar trots att hon är arbetsför.

Om vi tar ett annat exempel, förskollärare som blir sjukskriven för att ljudnivån på dagis ger henne migrän. Hon har försökt komma tillbaka till jobbet flera gånger, men inget funkar. Ska/kan man anpassa arbetsplatsen, ska hon fortsätta gå sjukskriven, eller ska man bara beklaga att hon är tvungen att skola om sig och/eller hitta ett annat arbete?

Om det är uppenbart att samhället vinner på att anpassa arbetsplatsen så bör man göra det, om inte så får arbetstagaren hitta på något annat.

Innan ni vräker ur er saker som att jag är kall och oempatisk så skulle jag vilja påpeka att det inte är en mänsklig rättighet att få jobba med vad man vill. Om jag som sjuksköterska skulle förlora min ena arm i en olycka så skulle jag vara tvungen att byta arbetsplats och kanske till och med yrke. Det vore trist, men livet är inte rättvist på det viset.

Nej jag tror inte heller att det går att anpassa arbetsplatsen i alla situationer. Men det handlade detta inte om heller. Detta var ett exempel som var väldigt lätt åtgärdat, och därför givetvis helt onödigt att denna människa ska gå arbetslös.

Bara för att man inte alltid kan göra en sak, betyder inte det att det inte går i vissa fall.

Om man så bara kan hjälpa en människa att kunna fortsätta arbeta, så är väl det bra. Har själv varit långtidssjukskriven och det är INTE kul. Mitt arbete gick inte att anpassa, så nu har jag bytt arbetsplats. T.o.m yrke. Men hade jag kunnat fortsätta arbeta på mitt förra jobb , med bara en liten justering, så hade ja ju föredragit det.