• Anonym (förvirrad)

    Är han min "själsvän"?

    För mer än två år sen träffade jag en kille på Internet av en slump. Den kvällen chattade vi i 4-5 timmar, långt in på natten. Kändes som vi kännt varann hela livet och det "klickade" verkligen. Sen dess har vi inte kunnat släppa varann, redan efter första kvällen på MSN försökte vi bryta men grät som en galning för att jag inte ville förlora honom. Detta en kille jag bara chattat med, en gång, men kändes verkligen som det var nått speciellt mellan oss, och det är det också.

    Problemet är att jag är gift, han också. Båda har det bra i våra förhållanden, självklart går det upp och ner, men han är lycklig. Jag är oftast lycklig också.

    Vi träffades för en snabb fika en gång för 2 år sen, inget hände, vi ville bara känna hur det kändes i verkligheten så att säga, var trevligt men inget speciellt. Nu pratar vi om att ses igen, bara umgås, prata... Men känslorna vi har för varann är så starka. Både sexuella och "kärleks känslor". Tror ingen av oss skulle göra nått vid ett möte dock. Vi älskar ju våra respektive.

    Vet att egentligen borde vi bara bryta helt, tro mig, vi har försökt måååååånga gånger. Ibland har det varit tyst mellan oss i några månader, men så fort vi börjar prata igen är vill tillbaka på ruta ett. Är så svårt att släppa taget om någon som berör en på det sättet, på alla sätt.

    Vad ska jag göra? Ska jag träffa honom igen för att se om det bara är en "dröm" på MSN och telefon, spräcka bubblan så att säga. Eller vad... Känns som vi skulle kunna fortsätta såhär resten av livet.

    Älskar verkligen min man, men vill inte förlora den andra killen, han betyder så mkt för mig. Stämmer verkligen inte att man inte träffar någon om förhållandet man har är bra.

    Är jag otrogen?

  • Svar på tråden Är han min "själsvän"?
  • Anonym (förvirrad)

    Anonym (svårt) skrev 2008-02-27 11:56:43 följande:


    Ingen fara....Har du bestämt dig om vad du ska göra ?
    Nej inte bestämt mig ännu, vet inte hur det skulle funka rent praktiskt. Vet bara att jag vill.
  • Anonym (förvirrad)

    Anonym (svårt) skrev 2008-02-27 16:13:49 följande:


    Vill vad?
    Träffa honom...umgås på riktigt och känna hur det känns. Vi är så lika på så många sätt, han förstår mig. Så svårt att förklara hur man känner när man älskar en person men känner en sån "connection" med en annan....
  • Anonym (svårt)

    Förstår vad du menar

  • Anonym (tusen)

    Jag tycker du ska ta en riktigt lång funderare på VAD du vill. Hade min man gjort mot mig som du gör mot din man så hade jag blivit väldigt sårad! Hade du accepterat att din man träffade en annan kvinna på MSN och irl bara för att "hon känns så bra att prata med"?
    Tycker du ligger farligt nära gränsen för otrohet nu tjejen!

    Sen skriver du att du är så himla ärlig osv, visst, men i andra ögonblicket ska du inte säga något till din man och alltså ljuga för honom??

  • Anonym (svårt)

    Anonym (tusen) skrev 2008-02-27 17:30:28 följande:


    Jag tycker du ska ta en riktigt lång funderare på VAD du vill. Hade min man gjort mot mig som du gör mot din man så hade jag blivit väldigt sårad! Hade du accepterat att din man träffade en annan kvinna på MSN och irl bara för att "hon känns så bra att prata med"? Tycker du ligger farligt nära gränsen för otrohet nu tjejen!Sen skriver du att du är så himla ärlig osv, visst, men i andra ögonblicket ska du inte säga något till din man och alltså ljuga för honom??
    ÄNTLIGEN
  • Anonym (förvirrad)

    Anonym (tusen) skrev 2008-02-27 17:30:28 följande:


    Jag tycker du ska ta en riktigt lång funderare på VAD du vill. Hade min man gjort mot mig som du gör mot din man så hade jag blivit väldigt sårad! Hade du accepterat att din man träffade en annan kvinna på MSN och irl bara för att "hon känns så bra att prata med"? Tycker du ligger farligt nära gränsen för otrohet nu tjejen!Sen skriver du att du är så himla ärlig osv, visst, men i andra ögonblicket ska du inte säga något till din man och alltså ljuga för honom??
    Vet att du har rätt...det är fel, egentligen inget snack om saken. Skulle inte vilja att min man gjorde det mot mig. Ändå så svårt att släppa taget...
  • Anonym (svårt)

    Anonym (förvirrad) skrev 2008-02-27 19:28:04 följande:


    Anonym (tusen) skrev 2008-02-27 17:30:28 följande:
    Vet att du har rätt...det är fel, egentligen inget snack om saken. Skulle inte vilja att min man gjorde det mot mig. Ändå så svårt att släppa taget...
    Tror du får fundera vad som är viktigast för dig ? Du kan inte ha båda, fundera över vem som är viktigast i ditt liv.
  • Anonym (förvirrad)

    Anonym (svårt) skrev 2008-02-27 19:35:59 följande:


    Anonym (förvirrad) skrev 2008-02-27 19:28:04 följande:
    Tror du får fundera vad som är viktigast för dig ? Du kan inte ha båda, fundera över vem som är viktigast i ditt liv.
    Det är självklart min man, men den andra ger mig jätte mycket också. Tror jag egentligen ville att nån skulle säga att det är helt ok, för allt det där har jag tänkt på sååå många gånger under de 2 åren vi känt varann. Men vet att ingen kommer säga det, för det är inte ok.
  • Anonym (svårt)

    Anonym (förvirrad) skrev 2008-02-27 19:44:40 följande:


    Anonym (svårt) skrev 2008-02-27 19:35:59 följande:
    Det är självklart min man, men den andra ger mig jätte mycket också. Tror jag egentligen ville att nån skulle säga att det är helt ok, för allt det där har jag tänkt på sååå många gånger under de 2 åren vi känt varann. Men vet att ingen kommer säga det, för det är inte ok.
    Jag har varit i din situation kan jag säga ( svårt att tro kanske då jag varit negativ i alla mina inlägg ) men jag vet att det är fel och att jag som är svartsjuk som bara den skulle må skit om min man gjorde samma sak mot mig.
  • Anonym (förvirrad)

    HEj!!

    Jag sitter i en liknande situation som dig TS. Har en sambo sedan många år tillbaka och vi har det oftast bra men självklart upp och nergångar. Nu har jag träffat vad som jag tror är min drömprins. ALLT bara stämmer när vi pratar, sms:ar och träffas, vi har bara känt varann i 2 veckor men det känns som det är längre, vi har pratat om nästan allt på denna korta tid.

    Nu funderar jag på om jag ska lämna hus och sambo och chansa på denna underbara man som får mig att bli sååå glad. Känns lite "fjortis" att känna så här starkt efter bara 2 veckor men jag resonerar att "allt har en mening", "´ödet".

    Jag är livrädd at jag ska göra något förhastat och ångra mig sedan, men hur ska jag kunna "gå tillbaka" till min sambo och få det bra igen och känna att han duger...

    Jag vet varken ut eller in......

    TIPS och råd?????

  • Anonym (förvirrad)

    Anonym (förvirrad) skrev 2008-02-29 22:03:52 följande:


    HEj!!Jag sitter i en liknande situation som dig TS. Har en sambo sedan många år tillbaka och vi har det oftast bra men självklart upp och nergångar. Nu har jag träffat vad som jag tror är min drömprins. ALLT bara stämmer när vi pratar, sms:ar och träffas, vi har bara känt varann i 2 veckor men det känns som det är längre, vi har pratat om nästan allt på denna korta tid. Nu funderar jag på om jag ska lämna hus och sambo och chansa på denna underbara man som får mig att bli sååå glad. Känns lite "fjortis" att känna så här starkt efter bara 2 veckor men jag resonerar att "allt har en mening", "´ödet". Jag är livrädd at jag ska göra något förhastat och ångra mig sedan, men hur ska jag kunna "gå tillbaka" till min sambo och få det bra igen och känna att han duger...Jag vet varken ut eller in......TIPS och råd?????
    Ja du... man får väl börja med att fundera på vad man känner för den man lever med antar jag. Om man är villig att förlora den...
  • Anonym (tusen)

    Till (förvirrad):
    Om du nu känner som du gör ska du dtälla dig följande fråga; stannar du hos din sambo bara för ett det är bekvämt och tryggt eller ÄLSKAR och RESPEKTERAR du honom som din partner? Man kan i ett förhållande ha svackor och "tappa intresset" för varandra utan att behöva gå till en ny man för det. Om den nya mannen du träffar gör dig glad och uppspelt, är det för att du får uppmärksamhet eller är det för att du faktiskt gillar honom. Man kan vara kär i känslan, mer än mannen i sig om du förstår vad jag menar.

    Tänk efter på vad du vill och gör inget förhastat som du kanske ångrar. Det är ok att drömma men vill du verkligen göra slag i saken och lämna det du har nu?

  • Anonym (förvirrad)

    Ja, det är det jag har tänkt på om man är "kär i känslan", jag är rädd för att jag ska välja fel och stå där med skägget i brevlådan och ångra mig sen.

    Måste försöka tänka klart, tiden får utvisa.
    TACK för bra svar som får mig att fundera från annan vinkel

  • Anonym (förvirrad)

    Frågan är hur vet man någonsin om man är kär i kärleken eller känslan eller om det är personen man är kär i...
    Anonym (tusen) skrev 2008-03-01 09:50:25 följande:


    Till (förvirrad):Om du nu känner som du gör ska du dtälla dig följande fråga; stannar du hos din sambo bara för ett det är bekvämt och tryggt eller ÄLSKAR och RESPEKTERAR du honom som din partner? Man kan i ett förhållande ha svackor och "tappa intresset" för varandra utan att behöva gå till en ny man för det. Om den nya mannen du träffar gör dig glad och uppspelt, är det för att du får uppmärksamhet eller är det för att du faktiskt gillar honom. Man kan vara kär i känslan, mer än mannen i sig om du förstår vad jag menar.Tänk efter på vad du vill och gör inget förhastat som du kanske ångrar. Det är ok att drömma men vill du verkligen göra slag i saken och lämna det du har nu?
  • Anonym (tusen)

    Anonym (förvirrad) skrev 2008-03-01 16:28:59 följande:


    Frågan är hur vet man någonsin om man är kär i kärleken eller känslan eller om det är personen man är kär i...Anonym (tusen) skrev 2008-03-01 09:50:25 följande:
    Du försöker se igenom den rosa dimman och de trevliga känslor man får av den bekräftelse personen ger dig. Se till själva personen. Gillar du ALLT han gör är nog något fel. Om saker du hade irriterat dig på hor andra plötsligt är ok, eller till och med gulliga kan du kanske tänka efter lite.
  • Gung Ho

    Jag har själv kontakt med en bekants fru (ojojoj, där satt den fetingen..).

    Vi har väl båda kommit fram till att vi skulle vart tillsammans om 'vi träffats först' så att säga.

    Vi har sporadisk sms och mailkontakt, och ses ibland (ngn gång per år) för en fika eller så. Det är alltid en laddning i luften av både känskor som skulle kunna bli mer om vi tillät det, samt även erotisk laddning. Vi har som mest pussats på kinden när vi säger hej då. Vi klickar på ett känslomässigt, 'livsåskådningsmässigt' samt potentiellt sexuellt plan.

    Varför gör vi det? Det är liksom ett 'andhål' som ger energi till oss båda. Båda har respektive och barn, och gemensamma bekanta. Att 'göra slag i saken' är helt uteslutet.

    För att använda detta i ditt fall. Känner du att du behöver detta så är det bara att köra på. Hålls det på 'rätt nivå' så kan det fungera som ett energitillskott i livet. Det gäller att veta vad man gör bara. Går det för långt och blir ett förhållande vid sidan av så är det nog bäst att göra slut med era respektive. Det riskabla med att träffa ngn via nätet är ju också att man faktistk inte känner till den andra till 100%. Vad händer om han börjar ringa hem till er och vill ha mer?

  • Anonym (förvirrad)

    Jo lite så vi tänker också. Vi mår bra av varandra och tror båda tjänar nått på en kontakt, men vet inte om det är en dålig ursäkt för att kunna fortsätta kontakten. Han säger att tankarna är fria så på den nivån gör vi inget fel. Vi har också pratat om att åh vi skulle ha träffats för si och så många år sen.

    Men vi litar på varann, efter 2 år vet jag att han aldrig kommer ringa hem hit och han betyder för mycket för mig för att jag skulle vilja förstöra något för honom genom att ringa dit.


    Add3 skrev 2008-03-01 22:41:22 följande:
    Jag har själv kontakt med en bekants fru (ojojoj, där satt den fetingen..).Vi har väl båda kommit fram till att vi skulle vart tillsammans om 'vi träffats först' så att säga.Vi har sporadisk sms och mailkontakt, och ses ibland (ngn gång per år) för en fika eller så. Det är alltid en laddning i luften av både känskor som skulle kunna bli mer om vi tillät det, samt även erotisk laddning. Vi har som mest pussats på kinden när vi säger hej då. Vi klickar på ett känslomässigt, 'livsåskådningsmässigt' samt potentiellt sexuellt plan.Varför gör vi det? Det är liksom ett 'andhål' som ger energi till oss båda. Båda har respektive och barn, och gemensamma bekanta. Att 'göra slag i saken' är helt uteslutet.För att använda detta i ditt fall. Känner du att du behöver detta så är det bara att köra på. Hålls det på 'rätt nivå' så kan det fungera som ett energitillskott i livet. Det gäller att veta vad man gör bara. Går det för långt och blir ett förhållande vid sidan av så är det nog bäst att göra slut med era respektive. Det riskabla med att träffa ngn via nätet är ju också att man faktistk inte känner till den andra till 100%. Vad händer om han börjar ringa hem till er och vill ha mer?
  • Gung Ho

    Jag brukar fråga mig själv, Är det värt risken?

    Än så länge har jag alltid kunnat svara Ja på den frågan. Jag får ut så mycket av vår 'relation' att det ger mig energi i livet när det annars kan vara tungt.

    Man bör kanske förbereda sig på att det kan gå längre. I vårt fall så 'hänger det i luften' ibland, även om det rent praktiskt sätt i princip är omöjligt (med familjer osv skulle det vara omöjligt att 'komma undan'). Vad händer om ngt 'råkar hända'? Hur hanterar man det? Sedan måste man ju vara på det klara med att allt kan komma fram, och att man faktiskt kan bli singel hastigt och lustigt. Inte nödvändigtvis behöver din 'flirt' bli singel om han blir förlåten. Då har du sas sålt smöret och tappat pengarna...(bokstavligt talat).

    Livet är i princip oändligt komplext, så det finns inga enkla svar (som moraltanterna brukar komma med..). Det som är 'rätt' för ngn är fel för en annan.

    Ett tips är att låta er 'relation' blomma där den passar in i era liv. Om ni börjar ändra era liv för att kunna träffas/chatta så ökar risken dramatiskt för att allt kraschar. Träffar på tu man hand är också väldigt riskabla även om ngt inte händer. Det är ju inte troligt att ens parter tror på att inget hände om man rest iväg ngnstans för att träffas..

    Som sagt, jag säger aldrig automatiskt att det är fel, det är upp till varje individ och hans/hennes livssituation. Det är dock alltid förenat med komplikationer.

Svar på tråden Är han min "själsvän"?