2-stegs abort

Beckah:
Din information är inte helt korrekt.

Vi har friabort t.om vecka 17+6 och kvinnan avgör själv även efter vecka 12 om hon vill prata med kurator. Tidigare var det obligatoriskt med kuratorsamtal efter vecka 12 men detta har tagits bort.

Herregud...medicinsk och 2-stegsabort..samma sak..japp tjenare!
Varför svarar man på inlägg som om man visste svaret på frågan när man bara gissar och har fått för sig att man vet?! medicinsk abort är INTE samma sak som en 2-stegsabort!!!!!!!!!!!!!!!!!!

det utförs på samma sätt, skillnaden är under vilken period i graviditeten, svårt att t ex googla det?

är det inte så att det oxå kallas just för tvåstegsabort för att man oftast gör en skrapning efter och det är liksom det andra steget i en tvåstegsabort? Bara en undring alltså...Jag har själv gjort en tvåstegsabort i vecka 15 och fick då skrapas efteråt...jag fattade det som att själva framfödandet var steg 1 o skrapningen steg 2. Men det kanske inte stämmer?

Nej gör det inte..klart som F:n du skulle ångra dig om du gjorde abort..speciellt om ingreppet skulle göra att du aldrig mer kunde få flera barn( har också hänt en del kvinnor) det är ju ändå ett ingrepp i kvinnans kropp, risken finns att eftersom man tvångsöppnar livmoderhalsen, så försvagas den och man kanske bara får missfall under kommande graviditeter..det har jag hört.
Dessutom så är du redan i v 13, då barnet har händer, fötter o allt så jag föreslår att du behåller barnet..din sambo kommer med 100% säkerhet älska honom/henne lika mycket som han älskar din dotter..han som man har inte en jävla aning om hur det känns för en kvinna att gå igenom en abort.
Man vet ju inte om han skulle stanna kvar även om du gjorde abort, eftersom många mår piss efteråt och han då skulle behöva ta sig an din sorg & psykiska illamående..han skulle kanske sticka ändå! för att han inte "orkade" med dig..

TS:
Det är ett svårt val och ett beslut som bara du själv kan ta.
Fundera igenom det noga och väg fördelar mot nackdelar och känn efter vad du kan orka och vad du känner är bäst för dig.

Du ska inte göra en abort därför att någon annan tvingar dig till det. Det är nästan aldrig en bra utgångspunkt.
Däremot behöver du inte oroa dig för att bli steril eller för att det ska bli skador på livmodern som leder till framtida missfall- så den oron kan du lägga åt sidan.
Utan gör ett val utifrån vad du känner är bäst för dig och det barn du har idag.
Hur du än gör så önskar jag dig lycka till.

Det bästa du kan göra är att följa ditt hjärta. Gör som du vill.

Din kille borde ju veta att man kan bli gravid av sex eller? även om man skydar sig.

Har man sex får man ta konsekvenserna,inget mer med det.

Lycka till

Precis, jag tror inte det kan göra dig steril. Jag fick höra att man får föda fram barnet just för att det ger minst risk för framtida komplikationer vid graviditet. Jag blev gravid igen och är nu i vecka 37, och har inte fått något missfall.

Jag har nyligen gjort en två stegs abort.
Eller ja den 30/3 är det två månader sen jag gjorde den. Jag var nästan i v15. Pga att jag gick så långt var för att jag inte visste hur jag skulle göra. Det var långa nätter, med gråt, och massa tjafs med min mamma. Som bara ville vara snäll och hjälpa till. Men jag tog det på ett annat sätt. Eftersom jag ville så gärna behålla barnet.
Och jag ångrar det otroligt mycket nu. Ifs är jag bara 18år, och killen är snart 20år, och jag vet att vi skulle ha klarat av det.
Men det var mycket annat också som spelade in.

Som dom har sagt i tidigare inlägg, så är tvåstegs abort minst risk för framtida komplikationer.
Och man får ett piller, dag ett, sen dag tre, kommer man till sjukhuset får fyra slidtabletter, och två smärtstillande, sen sätter värkarna igång. Det är precis som en vanlig förlossning.
Så ont gör det juh. Men du har juh barn sen tidigare, så du vet juh :)

Men jag tycker att du ska lyssna på vad ditt hjärta säger, och gör inget du kommer ångra.
Och jag tror nog att din kille kommer tycka om det där barnet minst lika mycket som han tycker om det ni redan har.
Men lycka till, och gör som du själv känner. Jag vet själv att det är otroligt svårt. Men försök följ ditt hjärta!

keep the baby.......

Va??? Nej, det är inte precis som en vanlig förlossning...tyckte inte jag. Gjorde inte lika ont, och man krystar inte o värkarna var inte lika regelbundna.

Hejsan,jag har varit i din sits så jag förstår precis vad du går igenom,jag har en son på 18 månder,när han vara bara några månder blev jag gravid igen av ett misstag,jag ville göra abort för jag var för rädd,rädd för att kanske inte klara av två barn sammtidigt.min mamma hindrade mig från att göra aborten så nu har jag en dotter på 5 månader, de e tufft,j'tte tufft faktiskt,men varje gång jag ser min lilla teya tackar jag gud att jag aldrig tog bort henne,vad hade livet varit utan henne, jag känner ej dig men jag verkligen ber dig att tänka igenom detta ordentligt,jag får en stark kännsla av att detta e inget du vill,utan du funderar på att göra det mer som tryck o press från din sambo,snälla tänk noga på detta, gör det som känns rätt lyssna inte på nån för dom som e emot ditt beslut kommer inte att finns där för dig när du inser vilket misstag du gjort, jag trode att jag aldrig skulle klara min sits men det gör jag, min son tycker det e jätte kul med en lilla syster,visst min man o jag har det lite tufft men barnen växer snabbt och snart kommer man in i rutinen och allt blir bara ljusare och ljusare....lycka till med allt och stå på dig ,,,lyssna till den inre rösten, den vi nästan alltid iggnorera men som allltid vi bör lyssna till....mvh

Jaha. Jag var i vecka 15 och krystade inte alls...

Jag snarare knep igen. Var rädd. Sen kändes det som det "brakade till" sen var det ett foster i min blöja. (BM som tog hand om resten... )