Vi som är "tysta"

Jag är mest tyst för att jag inte tycker om att PRATA. Jag tycker det är jobbigt att prata, prata, prata. Och det är inget jag valt heller.

här är en till som har svårt för att prata. Jag försöker verkligen men känner mig helt slutkörd väl när folk gått hem. Sen beror det nog också mycket på att ingen visar intresse för att föra ett samtal heller om samtalet råkar röra sig om nått om mig. Men jag ska tydligen finnas till för att lyssna....detta rör sig i största allmänhet om min egna mamma och min mans syskon. Skittrist.

Känner igen mig.

Mest irriterande är väl att folk kommenterar hur tyst man är, det gör gör ju inte saken bättre.

Umgåd hellre med tysta än med folk som pratar oavbrutet utan att ha något att säga eftersom de tror att det visar på "social kompetens".

Jag med! Fast det beror lite på sammanhang. Vissa människor är lätta att prata med. De flesta är svåra. I grupper är jag tyst, vill prata med hittar inget att säga. Lär jag känna en grupp kan jag prata. På mitt jobb tog det typ ett halvår innan jag pratade nääästan lika mycket som andra.

Först tänker jag att detta är ett besvär. Jag är inte ett dugg social och har svårt för att låtsas vara social. Sen tänker jag att folk ska ta mig som jag är, annars vill jag inte ha dem i min närhet ändå. Men det är svårt.

För många år sedan var jag som du beskriver dig själv. Jag ville inte vara så. Många uppfattade mig som mesig och blyg men i själva verket var jag bara en tystlåten person. Tycker inte att det är fel med det. Jag behövde tid att bli den jag är idag. Idag är jag pratkvarnen nummer ett
Jag kan inte vara tyst, även om jag ibland skulle behöva
Jag gillar att vara bland folk, har med åren blivit enormt social.

Vem vet? Du kanske bara behöver lite tid..?
Och varför ska alla vara pratiga?

Jag har en väninna som är ganska tystlåten av sig men jag gillar hennes närvaro av just den anledningen. Man kan bara vara...som även jag behöver ibland

Förstår att det är jobbigt, man är ju den man är liksom. Men jag förstår också de som tycker det är svårt att umgås med tysta människor. Jag tycker själv det är jättesvårt eftersom man får stå för allt själv.

En sak som jag tror är viktig är att vara intresserad av andra människor. Det är superbra att kunna vara tyst och lyssna och det är superbra att inte prata och prata för mycket om sig själv och om andra. Mellantinget som brukar fungera för mig är att fråga saker. Det är ju också rätt enkelt att öva upp sig på, skriv ner en massa frågor och ha i bakhuvudet. Ofta leder det till konversationer man inte trodde. Och skapar intresse, både hos dig och hos andra.

Det är dessutom ett jättebra sätt att få människor att må bra, det bekräftar dem. Så ladda upp med frågor - och följdfrågor - och när det blir tyst så fråga något. Och fråga saker du kan tänka dig att svara på själv så blir det lättare att prata.

Fast jag är inte tyst om någon pratar med mig, alltså pratar! Men oftast glöms man bort om man är tyst i grupp. Alla sitter o pratar o tjatar o själv är man tyst. Sen kanske man är i smågrupper och där kan jag prata men ingen pratar med mig. Jag har svårt för att börja, men kan hålla kvar ett samtal om det är en lätt person. Men en del är svåra personer och de blir minst lika tysta som jag, och då är det ju inte bara mitt fel att det är tyst heller.

Åh vad jag känner igen mig! Över nätet kan jag yttra mina åsikter, men IRL är det hur svårt som helst! Bland folk jag känner går det jättebra och de flesta förstår inte alls att jag har problem med det, men så fort jag är bld människor jag inte är bekväm med/inte känner så låser det sig. Just nu är jag med i diverse styrelser och det är superjobbigt för alla dom är bundis men jag har inte lyckats komma in i gemenskapen och tänker hoppa av nu pga av det.

Tack för era svar! Då är jag inte ensam i alla fall...

Jag är en storpratare som tar plats när jag börjar pladdra. Men eftersom jag är medveten om det så brukar jag alltid försöka få med de lite mer tystlåtna i samtal genom att ställa frågor till dem, o be om deras åsikter etc etc.. Jag lärde mig det när jag insåg att jag omedvetet avbröt o körde över folk..