Vi som är "tysta"
Det finns människor som pratar oavbrutet, det finns de som pratar "lagom" mycket (lyckos dem) och så finns det de som är "tysta". Jag tillhör alltså den senast nämnda kategorin. Dessutom är jag snäll. Snällhet är något som jag tycker är underskattat men det verkar jag vara ensam om att tycka... Jag är så trött på att vara "tyst", är sjukligt trött på det, så trött att jag funderar på att välja bort att vara med i alla sociala sammanhang. Jag har fått höra i hela mitt liv hur tyst jag är och det känns inte som att tysthet är accepterat någonstans. Jag har verkligen försökt att jobba med att ändra mig, att försöka prata mer och jag har medvetet gått in i alla möjliga sociala sammanhang för att bättra mig. Men det är JÄTTESVÅRT. Det verkar som att ni pratglada människor tror att tysthet är något man väljer men det är det INTE.
Jag är så trött och ledsen. Känner mig missförstådd och icke omtyckt av alla... 
Finns det någon enstaka som känner igen sig eller möjligtvis någon pratglad som har något att säga om saken?
.
