Vi som är "tysta"

Det är väl ändå att dra alla över en kam.

Bara för att just du tycker det betyder inte det att alla människor tänker så.

Nej, självklart tänker inte alla så. Men många.

Jag och min sambo hälsade på en gemensam vän på sin födelsedag för några veckor sedan. Kompisens nya flickvän var en typisk sådan som inte sa ett ljud. Jag tror hon sa "ja" vid ett tillfälle. Hon var väl blyg, sa vi. Vi försökte verkligen få henne att delta, ställde frågor osv men det gick bara inte. Vi kände oss illa till mods, stackars den här tjejen som inte vågar ta för sig!

Ge människan lite tid, det var första gången ni träffades?

Ja många kanske tycker det, främst tror jag "pratare" blir obehagliga till mods eftersom man inte vet vart man har en tyst människa om du förstår hur jag menar...
Jag vet inte, jag är medveten om att jag är tyst ändå och har gjort stora framsteg bara för det, tänker man på det är det lättare att ändra sig. Och som nån annan sa att försätta sig i situationer där man måste prata som föredrag osv hjälper.

Jag tillhör också den tysta skaran. Jag skulle verkligen vilja vara framåt å ta för mej mer. Men det "låser sej" för mej. Är det flera stycken som sitter å pratar är jag den som blir sittande tyst. Å det har verkligen varit ett problem genom livet, och är det fortfarande. Men ibland känns det som man har en stor skylt över sej eller nåt. Där det står "jag är tyst å blyg". För kommer man på en fest eller nåt så är det nån där med en gång som säger: Men gud vad tyst du var då!

Im Fabulous skrev 2008-04-24 10:46:09 följande:

Tvärtom så ser jag faktiskt lite tysta människor som eftertänksamma! Att de har den säkerhet som behövs att inte hojta ut sina åsikter jämt och samt. Tysta människor lyssnar, de behöver inte prata.

Så känner jag med. Pestigt med fester med mingel... När man ska gå runt och småprata med människor man inte känner. Jag har blivit bättre på att småprata om ditten och datten, men det är verkligen SVÅRT för mig. Är det fler än jag som även har en "tyst familj"?

Jag är en såndär person som är tyst och jag avskyr det
mycket beror på min osräkerhet och att jag är blyg och rädd att göra bort mig.
Vet ofta inte vad jag ska säga till folk får tunghäfta och då sitter man bara tys inte så vidare kul. kan ibland känna och folk tittar på en eller granskar en och då blir  jag ännu osäkrare

Försöker att jobba med det här men när jag väl lär känna folk och kan känan mig trygg så brukar jag kunna släppa loss mer annans är dte precis som man har en spärr som sitter.

Såklart att hon får tid! Man förstår ju att det är svårt att komma in ny i en grupp osv, men man tycker ändå att "shit, stackars tjej som inte vågar ta för sig mer! Den här kvällen måste varit skitjobbig för henne".

gud vad jag känner igen mig det du skriver

just i stora sammahng så blir det oftas jobbigare eller fester då ska man  vara social

har många gånger har inte jag  fått höra  Men gud vad det var tyst här då har du inget att säga.

Oj det det blev visst fel det jag som skrev  ovan