Vita tråden del 8

Den kommer att plockas bort pga att det säljs saker i någon av alla bloggarna (kanske flera). Se inlägg i bloggtråden ikväll.Gissar att det är någon som gjort en anmälan om det.

Jag känner att jag har tillfälligt flyttat fokus från själva inredningen till själva delarna i inredningen - pysslet, hantverket och själva funktionen i dem. Det känns skönt som omväxling faktiskt och har gjort att jag nästan fått lite "inredningssemester" nu när jag istället syr och pysslar ett tag. Fast...en del saker fyndar jag ju i alla fall. Jag kan inte låta bli! Idag fyndade jag en fin skål från Gefle (från 1922?), en STOR flätad korg för tvätt eller dynorna på altanen, en väska från Dior (? - står även Dior inuti fodret, men who knows om det är äkta, men de spelar ingen roll, den var fin ändå, två stycken tyger(ett vitt med Pippi för att sy fler saker till barnen), en jättesöt liten bakform. 145 kronor gick kalaset på. Och så har jag köpt ett litet karottunderlägg i silver. Jag kunde inte motstå! Och en brödspade och en vackert broderad duk inköpta vid olika tillfällen. Jag bygger sakta men säkert upp ett hem med små medel som faktiskt känns personligt OCH vackert på samma gång. Jag inser att jag aldrig har möjligt eller kanske ens "viljan" att lägga pengar på dyra saker...jag tänker VIPPhinkar, möbler från Elviras värld, dyra köksmaskiner från Kitchen Aid, Smegkylskåp, Howardsoffor eller dyra, designade kranar. Det är bara så. Nu känns det som om jag ändå har kommit så långt att det känns JAG, utan att bara känna saknad över allt jag inte har. Jag kan komma att acceptera saker jag redan har på ett annat sätt, just eftersom de börjar bli DELAR i en helhet jag har börjat se skymten av. (Och jag menar INTE att det på något sätt är FEL att lägga pengar på ovanstående dyrgripar, men det är bara inte MINA prioriteringar. På något sätt kändes det som om jag inte hade ett "fint" hem i andras ögon...eller i mina egna, om den inte belamrades med Smeg, KA, Elviras och good knows what. Jag lurade mig själv att tro att mitt hem inte var komplett utan dem. Det kändes så livsnödvändigt, jag blev förblindad. Frånvaron härifrån ett tag (avgiftningen...hihi) fick mig att börja landa i MITT hem, istället för att önska mig till andras och det har varit så nyttigt. Klart jag inte skulle tacka NEJ om jag fick något av det jag beskriver ovan, men jag känner nog att jag kan leva ett fullgott inredningsliv UTAN dem. Jag sjunger min egen inredningsmelodi nu och det känns ovanligt, men samtidigt som något av en förälskelse. Låter snurrigt och knasigt...jag vet...Jag vet samtidigt att jag kommer FORTSÄTTA att inspireras, avundas och sakna, men förhoppningsvis samtidigt använda mig av det som faktiskt är nåbart och realistiskt rent ekonomiskt sett. Inredningstrådar/bloggar är bra - men distans och självkännedom är också bra, jag känner att jag börjat få lite av båda på senaste tiden och jag känner mig betydligt mindre stressad över mitt hem än vad jag varit. Det är ju tur - för jag LEVER ju faktiskt här...varje trött vardag. Det är vårt hem, inte bara en hållplats på väg mot DRÖMHEMMET! Knasinlägg...nåväl. När jag skrivit så här mycket orkar jag inte radera...hihi...och ni väljer ju som vanligt om ni vill läsa mina långa inlägg eller inte.

God kväll!Har sytt lite nya kuddar till utemöblerna!www.etthusivitt.blogspot.com

Har du lust att fixa en ny? Den försvinner på lördag.