Psykisk misshandel i hemmet

Du är urstark!! Du tog steget!

Det är förstås inte ditt fel, det vet du. Han har helt och hållet ansvar för sina handlingar och hur han hanterar sina problem. Har soc ingen utbildning i detta?? Kan inte kvinnojouren vittna för dig om hur barn drabbas av sånt våld?

Stå på dig! Försök strunta i de som inte tror dig. De är inget att ha ändå, eller hur? Mina fd svärföräldrar har blivit galna, hotar och trakasserar mig, tom inför barnen. Jag anmäler, vad mer kan man göra? Det är svårt, men kom ihåg att det är deras problem och har inget med dig att göra. Du kan inte ha gjort något annorlunda.

I veckan ska jag till socialkontoret på möte då jag kräver att sonen bör ha med sig en kontaktperson första gångerna han träffar pappa igen. Detta för att han var så skakad av den senaste tiden hemma att han var rädd för alla män och började gråta direkt då någon höjde rösten. Jag vet inte hur han reagerar då han träffar pappa.
Jag måste alltså träffa dessa människor från soc och försöka övertyga dem om situationen. De har pratat med pappan men sa till mig i telefon att "du har nog ingenting att vara rädd för han verkar så redig och trevlig"...WHAT? Hur kan de höra det på ett telefonsamtal. Och han kan minsann konsten att charma folk.

Vid första kontakten med honom verkar han nästan övertrevlig... det var så jag blev kär i honom... det var för bra för att vara sant.

Jag har bett en tjej från Kvinnojouren följa med mig på mötet så att jag åtminstonet har någon där som förstår vad det hanlar om.

Får de inte utbildning för sånt' här, de som jobbar på socialkontoret?

Tyvärr är kunskapen om misshandel inte alltid så bra hos de enskilda handläggarna på soc

Det är bra att du har kontakt med kvinnojouren som kan hjälpa dig att få fram det du vill

Tycker du är så himla stark och fantastisk som gjort och gör det du gör! Ville bara säga det så du vet (att lämna är svårt, enormt svårt har sett det alltför väl på nära håll)

Lycka till!!

Jag känner så väl igen det där.
Det är typsika "tecken" om jag nu får lov att säga så utan att känna din karl. Men det är så det börjar och det blir inte bättre utav sig själv. Förr eller senare vågar han höja handen mot dig eller eran son.

Har själv levt med en sådan. Det finns hopp, om mannen i frågan kan se sig själv gå på familjeterapi, men oftast anser det inte att de har något problem och blir bara mer arga.

Gudskelov att du inte är kvar hos honom.

Anonym (Ledsen) skrev 2008-05-02 12:26:57 följande:

Ts: Jag har levt i ett annat förhållande fyllt av psykisk missahndel.
Hon var min styvmamma och när allting började var jag 6 år fyllda. Jag bodde i helvetet till jag var 13, flyttade till farmor. Den förnedring som hon hållt på med bakom min fars rygg fortsatte dock upp till min vuxna ålder!
Jag vete xakt vad du menar med att du skulle få en annan slags förståelse om du blev slagen fysisk.
Så var det för mej med, alla såg att något pågick, en del visste vad det var mer exakt...men ingen gjorde nått för jag blev ju ej "slagen".

När jag sedan levde ihop med en "man" som misshandlade mig på båda sätt så kände jag bara "ja...men slag kan jag ju ta...det är ju lättare än ord..."
Omgivningen fattade exakt mina vinkar om varför jag drog osv...
men jag bord eha gått vid första ordet... Liksom. Men det var man ju van med och vem skulle kunna förstå varför man drog?

Jag skickar en massa massa kramar till dig

Haha! Min fd svärmor har skällt ut mina föräldrar också! Har de någon hemlig klubb, typ "Hur man gör en skilsmässa värre"? Vissa människor borde låsas in.

Nej, hon känner inte sin son. Hennes son är minsann perfekt och allt är ditt fel. Han är inte vuxen i hennes ögon och hon måste reda upp hans problem åt honom eftersom han inte klarar av det. Förresten har du snott hennes älskling ifrån henne så hon är j-ligt lack... Suck, det finns ingen självinsikt hos dessa människor. Hon har ju uppfostrat honom, så vad kan man förvänta sig?

Mina fd svärisar talade om för mig att jag minsann aldrig skulle hitta en sån omtänksam kille som deras son. Jo, tjena... De är glada över skilsmässan, men säger samtidigt att jag är självisk som drar, måste tänka på barnen (vilket är precis vad jag gör).

När jag krävde att mitt ex skulle ta itu med sina egna föräldrar och säga åt de att hålla sig utanför och borta från mig, vet du vad han sa? "De är ditt problem, inte mitt." ?!?!

Så sostanterna vet bättre än du har han är genom ett telefonsamtal?? Ringer inga varningsklockor?? Jag trodde detta var basic?

Kram på dig och stå på dig. Hur länge sedan lämnade du?

tyvärr så verkar dom växa på träd. lever själv under psykisk misshandel min son på sex år får sig ett slag över huvet då å då eller ett hårt tag i armarna om han är för FEG eller inte äter det pappa lagat till middag,själv duger jag inte till nåt kan precis som du inte sköta kvinnosysslorna i hemmet som alla andras kärringar gör,min dotter på 8 år är pappas lilla ängel vilket han åxo kan säga högt i samma mening som han säger att han inte tycker om sonen,hon kommer undan med allt i stort sett,jag kan inte för mitt liv begripa hur man kan tycka mer om det ena barnet än det andra,jag ÄLSKARmina barn presic lika mycket,han måste ju förstå hur mitt hjärta slits sönder mar å mer för varje kränkning han gör,mår så illa å vet att jag måste ta steget nu men efter ett liv tillsammans i 10år så är det steget hur stort som helst

Åh, snälla lämna för din lille sons skull. Han förjänar ett liv där han blir älskad och uppskattad för den han är. Känner sorg i hjärtat när jag läser ditt inlägg.

Anonym (trädväxt) skrev 2008-05-06 13:34:43 följande: