*GAAAH*
Har borjat fa varldens panikattacker o angest igen. Trots medicinerna. Och pa torsdag MASTE vi aka till hans j*vla foraldrar pa lunch. Bara tanken pa att aka i bil i 40 min (panik over att aka langt hemmifran) till hans familj gor mig kallsvettig. Bara kommentarer, pikar o de ska hela tiden halla Ida. Fy F******N. Borjar grata nu ocksa. Vill inte vill inte vill inte.
Vill inte vara sa har. Vill ingenting just nu.
Kanner mig hjalplos, desperat, trott, ledsen o har panik o angest. Onskar att ngn raddande angel kunde komma till mig. Men det ar ju det som ar grejen. Det ar JAG som maste vara min egen angel.