• Mama85

    Hjälp med trotsig 2 åring!!!

    Jag behöver konkreta tips och råd på hur jag ska hantera min trotsiga 2 åring. Hon är verkligen hemsk just nu...för minsta lilla så skriker och bråkar hon. Det e konstat bråk från morgon till kväll känns det som. Om man säger emot henne så blir hon hysterisk och slänger sig på golvet och gapar och skriker, hitills har jag slängt in henne på rummet, efter ett tag kommer hon ut och säger förlåt men 5 min senare e det samma historia igen och jag håller på att bli tokig.

  • Svar på tråden Hjälp med trotsig 2 åring!!!
  • snillis

    Man får anpassa sin vardag.
    Tex så behöver man inte hamna i situationer där man vet att de har svårt att fixa det.
    Kan man gå och handla utan barnet är det ju det bästa tex.
    Eller strunta i att gå på stan eftersom de ändå inte uppskattar det.

    Sedan får man välja sina strider.
    Man får stanna upp och tänka - är det viktigt.
    Tex spelar det någon roll vilka kläder hon har på sig till dagis.
    Så länge hon inte fryser och såna saker så kanske det inte spelar så himla stor roll om det inte ser så snyggt ut.

    Sedan är det viktigt att själv behålla lugnet. Ibland går det inte av olika anledningar men det är det mest funktionella. Att inte gå ner på barnets nivå utan stå vuxen och stadig i stormen.
    Precis som lövet säger så är det ju barnet det är jobbigt för. Fatta att svepas med av sådana känslostormar. Det måste vara jätteskrämmande för det lilla barnet.
    Jag hade inte stängt in ett argt och ledset barn på rummet tex.

    OCh framför allt, inte se det som att barnet jävlas. För det gör dom inte.
    De testar var gränserna går och då är det upp till oss föräldrar att visa dem det, på ett vuxet och konstruktivt sätt.

    och slutligen, tänk på att det snart går över.
    Vår son är 2,5 och han är redan mycket lugnare än vad han var för några månade sedan.

    Så bit ihop och tänk - det är en fas, det är en fas, det är en fas

    Lycka till!

  • lövet2

    Det är en enorm skillnad mellan en 2-åring och en 3-åring i det där fallet, och skillnaden uppkommer någon gång under det året.
    En 2-åring kastar sig omkull och skriker för att han är arg (för att han inte får godis t ex). I det fallet tröstar jag. Någon gång på vägen mot 3 år börjar han kasta sig omkull och skrika för att få godiset. Den lilla skillnaden innebär att trotsåldern har börjat. Då undviker jag att ta med barnet på affären när det går. Ibland går det inte, och då står jag där med en unge som ligger på golvet och skriker. Då säger jag något i stil med "Nej, du får ändå inget godis. Men jag fortsätter att handla färdigt så länge, så kan du säga till när du har skrikit färdigt!". Det här funkar inget vidare på en stormarknad (*ryser*), men på en vanlig livsmedelsaffär kan jag göra så här utan att riskera att tappa bort barnet ...

  • Inka

    TS
    Jag läste här på fl igår om något som kallas 20-80. Man ska säga ifrån 20% och avleda 80% och jag hade det i bakhuvudet i morse när det kom ett utbrott och det funkade jättebra. Går säkert inte alltid att avleda men värt att tänka på!

  • Inka
    cicci85 skrev 2008-05-18 07:23:16 följande:
    Svar på #9Om jag hade det så skulle jag nog ta hjälp, prata med bvc så kan de nog rekommendera var du ska vända dig. Det låter jättejobbigt!de har kanske nån utbildning som den här i din kommun www.kometprogrammet.se/
    Hmm det där var ganska intressant! Ibland känns det verkligen som om man behöver konkreta råd och övningar,man kan bli så låst i sitt tänk när man är stressad
  • Inka

    Förresten TS
    Hur är din dotter tex på förskolan? (om hon nu går)
    Min son är oftast (inte jämt...) hellugn på förskolan och även när det är mkt människor runt, det är absolut värst när han är hemma med mig och sin pappa, nästan värre när vi är hemma båda med honom.

  • Babusjka
    Mama85 skrev 2008-05-15 10:17:07 följande:
    lövet2-Nej absolut inte! Det var värkligen inte så jag menade att försöka förbjuda mitt barn att visa och uttrycka sina känslor är inte det jag vill uppnå. Men att ligga på golvet i matutiken och sparka och skrika för att man inte får öppna en godis påse tycker jag dock inte är ok! Nån måtta får det va! hon får bli hur arg och sur hon vill men man måste ändå kunna lära sig att behärska sig och uppföra sig bland folk.
    Men det funkar inte så med små barn.
    Låt henne blir arg och skrika, även ute bland folk. Om du försöker "uppfostra" henne att inte blir arg så gör du saken värre.
    Hon kommer tids nog lära sig HUR hon ska hantera sina känslor.
    Att hon skriker och är förbannad är ingen fara. 
  • Mama85

    Ja, ni jag vet inte riktigt vad jag ska säga,självklart förstår jag att jag inte har en hund som det ska sättas "pli" på och det var ett dumt ordval av mig att använda ordet "pli".

    men jag kan tyvärr inte riktigt hålla med er om det ni säger ändå. Att jag inte ska gå å handla med min dotter elr inte gå ut på stan med henne för att hon inte kan uppföra sig låter ju helt fel! Jag är ändå hennes förälder och jag tycker det är min uppgift att lära henne uppföra sig bland folk, vem ska annars göra det? Och anser även att det är min uppgift som förälder att sätta gränser och visa vad som är rätt och fel, och att kasta sig på golvet och skrika och slåss för att man inte får som man vill i ex affär är absolut inte ok. Där tycker jag att man som vuxen måste kliva in och tala om att så här uppför man sig inte !

    Jag vet oxå att det här är en period som är övergående och att det e trotts och de bara testar gränser, men barn behöver oxå få se oss vuxna sätta dessa gränser, barn mår bra av gränser, det e ju det de söker.

    Jag ville bara ha lite tips på hur man kunde gå till väga på olika sätt.

  • Mama85

    moonie-min dotter går på förskolan och uppför sig jätte bra där, även när hon är hos ex farmor elr mormor men hemma och speciellt med mig så e det tjafs och bråk.

    Men det du sa om 20-80 tror jag verkligen kan funka bra, får försöka göra det när man är ute istället för att sitta inne men henne som vissa andra föreslår...

  • Babusjka
    Mama85 skrev 2008-05-19 09:56:52 följande:
    Ja, ni jag vet inte riktigt vad jag ska säga,självklart förstår jag att jag inte har en hund som det ska sättas "pli" på och det var ett dumt ordval av mig att använda ordet "pli". men jag kan tyvärr inte riktigt hålla med er om det ni säger ändå. Att jag inte ska gå å handla med min dotter elr inte gå ut på stan med henne för att hon inte kan uppföra sig låter ju helt fel! Jag är ändå hennes förälder och jag tycker det är min uppgift att lära henne uppföra sig bland folk, vem ska annars göra det? Och anser även att det är min uppgift som förälder att sätta gränser och visa vad som är rätt och fel, och att kasta sig på golvet och skrika och slåss för att man inte får som man vill i ex affär är absolut inte ok. Där tycker jag att man som vuxen måste kliva in och tala om att så här uppför man sig inte !Jag vet oxå att det här är en period som är övergående och att det e trotts och de bara testar gränser, men barn behöver oxå få se oss vuxna sätta dessa gränser, barn mår bra av gränser, det e ju det de söker.Jag ville bara ha lite tips på hur man kunde gå till väga på olika sätt.
    Ja, men det är ju det vi försöker förklara, att hon lägger sig och skriker för att hon inte kan hantera sina känslor, inte för att jävlas.
    Om du skäller på henne när hon är arg så är det ju för henne som att du säger till henne att det är fel av henne att bli arg, och det är det inte.

    Du måste inse och acceptera att just nu är hon alldeles för liten för att kunna hantera dessa känslor. Det är såhär hon visar dem. Punkt.
    Det DU kan göra är att visa dig trygg och konsekvent i situationer där du sagt nej.
    Visa för henne att det är okej att bli förbannad, och föregå med gott exempel. Det vinner du på i längden. Om du är lugn i dig själv och inte rasar på henne när hon blir förbannad så kommer hon att lugna sig själv med tiden och bli mer konstruktiv i sitt sätt att bemöta besvikelser.
    För en tvååring är det här och nu som gäller. Allt eller inget.
  • Katt77

    Ts
    sträck på dig och var stolt. Barnet trotsar i regel bara den som står den närmast och är tryggast med,därför får föräldrarna ta det mesta=)
    Välj stirder och försök behålla ditt lugn,det är svårt jag är mitt i det nu själv. Vissa saker måste man ta strid med,men att hela tiden avleda är heller inte bra,man måste säga ifrån när man måste,för barnen behöver lära sig att handskas med konflikter och man kan inte få allt så funkar det inte för oss vuxna heller.
    Jag rekomenderar att läsa trotsboken där står det mycket bra om varför barnet trotsar i olika åldrar.
    Lycka tillSkrattande

Svar på tråden Hjälp med trotsig 2 åring!!!