Efter Galloperation!!!

Jag opererades 20/12-06 och jag mådde bra direkt. En vecka senare jobbade jag och det var inga problem.

Jag mådde väll rätt bra efteråt. Vart kanske orörlig i kroppen, inte så smidig alltså dom första dagarna. Hade lite ont vid förflyttningar som tex från liggandes till sittandes. Vart sjukskriven i två veckor efter pga fysiskt arbete.

Hade ni inga problem med maten? kunde ni äta som vanligt direkt? Även det ni inte klarat av innan operation?

Man laddar ju inte på med det man reagerat på innan operationen på ett bra tag efter operationen... Jag saknar t.ex. äpple så jag håller på att gå åt men jag tänker inte chansa och få ett anfall igen än på ett tag... Äter som vanligt, undviker fet mat och lite sånt men det mår man ju bara bra av...

Jag kan fortfarande få lite ont om ja äter riktigt fet mat som typ pizza och grädde. Annars så klarar ja av att äta allt.
Va ca 5 år sedan ja opererade bort min.

Jag kunde inte äta helt som tidigare -före gallproblemen altså- direkt, utan det var en invänjningsperiod, men jag fick tillbaka mitt liv efter operationen måste jag säga. Till sist klarade jag överkokt ris och vatten, samt hel slanggurka, det var det enda, pg graviditet och amning fick jag inte något annat än voltaren och kunde ha toppkramper på 20-30-timmar med bukspottskörtelkänningar och feber efteråt; innan jag väl fick min operation.

Den allra första tiden kunde jag få känningar av "tyngd" kring bukspottskörteln, som efter ett långvarigt gallstensanfall ungefär, men inte med kramper och toppsmärtor, men visst, det kunde kännas rätt så bra, även om jag kunde fungera under tiden, kunde göra saker, gå upprätt etc.

Jag kunde till en början ibland få gallköringar så det stod härliga till. Jag fick inte så mycket förklaring till vad gallblåsan egentligen var till för mer än att den var "behållare" för gallan och att den signalerade till hjärnan när det var dags att sluta överproducera galla, om det är så vet jag inte men det stämde rätt så bra med mina gallkörningsperioder vid extra olämplig kost (pizza var rena döden ett par timmar senare i några år efter operationen), dvs, det fanns ingen signal till hjärnan att sluta producera galla så mellan varven kunde jag i princip för att tala ren svenska, skita taggtråd någon dag eller så. Men nu var det länge sedan jag hade det så, och utan problem äter jag pizza, äpplen, ägg, kiwi, citron mm idag. .

Min son opererades för galla för några år sedan, och han har haft ungefär samma efterförlopp som jag hade; han kan äta vad som helst men får skylla sig själv när han gör det. Men anfall och kramper får vi inte, och vi behöver inte längre styra in våra liv till att fortgå i närheten av en säng för att vi behöver dra oss tillbaka pg anfall etc.

Eftersom jag helammade vid tidpunkten för operationen, så valde jag att inte ta något smärtstillande efteråt. Det gjorde att jag hade fruktansvärt ont de första dagarna, och ingen vidare aptit heller.
Efter en vecka sisådär kunde jag börja äta normalt, och då åt jag allt! Tyvärr visste jag inte att gallopererade lätt kan få magkatarr/magsår, så jag åt mig glatt till en kronisk magkatarr. Den har jag levt med i snart 13 år.

Ja, det har varit väldigtdålig information efter operationen om hur man ska äta, vad man ska undvika och vilka komplikationer man kan få. I katrineholm sa de ingenting, mer än att jag skulle klara äta pizza efter typ en vecka.....

Jag opererades i Piteå och fick ingen information alls. Min svägerska opererades i Uppsala några år efter mig, och hon fick massor av råd och info. Hon fick bl a en dietlista att följa och förebyggande magsårsmedicin den första tiden. Hennes läkare berättade att det är mycket vanligt med kronisk magkatarr efter en galloperation ...

Jag opererades i mars i år, en vecka efter operation började jag prova att äta sånt jag inte kunde äta innan, det fungerade hur bra som helst och jag kan nu äta allt! Himla skönt :) Däremot har jag varit dålig i magen ända sen operationen och det vill inte ge sig.. Vet inte om det har med operationen att göra men jag har hört flera som det blivit så för.. Men hellre det än gallstensanfall iaf, usch usch d va de värsta jag varit med om..!