Vad betyder konsekvent?

lilla hand. Ok. Vi har inte så många sådana regler. Jag tror att behovet att vara konsekvent försvinner om man är tydlig med varför något inte är ok.

Hej,
har inte läst hela tråden så det kanske blir en upprepning.
En del av att var konsekvent tycker jag innebär att båda föräldrarna håller sig till samma regler. Att föräldrarna pratar ihop sig innan situationen uppstår, så det inte blir en diskussion framför barnet. Men det beror ju också på barnets ålder vad det innebär att vara konsekvent. Ett äldre barn kan man ju förklara för vad som är rätt och fel och då öka förståelsen. Små barn behöver bara ramarna, ingen förklaring varför.
Detta är mina tankar runt ordet konsekvent.

Man an ju vara konsekvent utan att för den saken skull ha massor med regler. Att vara rigid för mig betyder att man är helt helt styrd i hur man bestämt sig för hur det bör vara om allt. Konsekvent mer att man håller fast vid de motton man satt upp och barnet vet vad som gäller. (dock inte sagt att barnet inte bryter mot dem ändå).

Några regler hos oss är tex att Vilmer inte får cykla iväg ut mot gatan utan att jag är bredvid. Även om jag ser att det inte kommer någon bil så låter jag ju honom itne det ändå, utan säger "Vilmer, du måste alltid vänta på mig, jag blir orolig annars" typ.

Man får aldrig slåss. Jag kan förstå att Vilmer knuffar Noria som tar hans saker, men kan ju inte acceptera det. då säger jag tex "Jag såg att hon tog den och du blev nog arg, men du får aldrig slå henne ändå"

Vi har inte satt upp regler som är svåra att hålla utan att bli rigid. Alltså inte så mycket om tex mat. Kommer mormor efter jobbet kan man väl ta en glass. Dock inte sagt att man får ta en varje eftermiddag för det. Då kan man ju försöka förklara utan att dra in en massa förbud i det. Mer att "vad kul att mormor kom, det firar vi med en glass" och ska han ha en nästa dag också säger jag "det är inte bra med för mycket glass, idag tar vi ett äpple så kan vi ta en glass imorgon när Nn kommer och leker"

vissa saker gör man bara. Borstar tänder osv. Då är det en regel som jag är fast vid. Inga undantag. Börjar man ge sig där så är det bara svårare att komma tillbaka till regerln sedan. Ett litet barn kan ju inte få styra det själv, då blir ju aldrig tänderna borstade eller medicinen tagen.

lilla hand, vi har inte samma regler jämt eftersom förutsättningarna ändras och så är det ju i verkliga världen också (även för vuxna). T.ex kan vi gå baklänges till lekparken när vi har gott om tid, men inte till dagis när det är bråttom. Och man får lägga fötterna på soffbordet hemma när vi ensamma, men inte när vi har gäster och inte när man är borta.

Det funkar bra tycker jag, trots att dottern inte är 3 år ännu. Hon har vanligtvis bra koll på vad hon får och inte får, och när hon "busar" och gör något som hon vet att hon inte får så kollar hon hela tiden på mig eller pappa för att se när vi upptäcker henne och då slutar hon.

Men jag skulle ju så gärna vilja säga att jag är konsekvent för det låter så bra Mest tycker jag väl att det är viktigt vid tjat, alltså att inte ge upp för t.ex. glasstjat om man har sagt nej en gång, men det förutsätter ju att man tänker igenom sitt svar första gången så att man inte alltid säger nej av gammal vana.

Sudd: Det där med att tänka innan tjat känner jag igen. När vilmer ber om något som jag känner att det kan bli tjat om, så brukar jag alltid säga att jag måste fundera innan jag svarar. Han är ofta duktig på att fråga först, inte bara göra och det vill man ju uppmuntra.

lilla hand: "Hur är du tydlig, ge gärna ett exempel!"

Jag tycker att det är STOR skillnad på att säga/visa "Du får inte klättra på bordet" och t.ex. "Jag vill inte att du klättrar på bordet nu när vi äter". Det första blir en absolut regel som innebär ett behov av konsekvens eller förtydling (gäller det alla bord, alla situationer, alla människor, även om man ska sätta i en glödlampa i taket?) medan det andra är väldigt enkelt: JAG vill inte att du gör så JUST NU. I andra sammanhang och med andra människor kan det vara nåt annat som gäller.

Konsekvent är för mig att man har en grundprincip som gäller för en viss situation. Exempelvis att man faktiskt ALLTID ska städa upp efter sig när man dragit fram saker. Behöver man ifrångå sina rutiner och det man bestämt ska man tala om varför. Exempelvis om vi får brått och inte hinner plocka undan är man noga med att göra det när man kommer hem. Eller om man hjälper varandra så talar man om att man gott kan hjälpa varandra ibland. 

Barn behöver ju också lära sig att argumentera för sin sak och vi har ju inte alltid rätt. Så jag tycker - att om barn har en annan åsikt så kan man diskutera det.

Barn behöver rutiner (alla barn är givetvis olika) och struktur. De ska inte känna att de ansvarar för mycket när de är för små. Det blir så mycket ansvar och val när de blir äldre. Men man kan gott föra diskussioner med dem så de lär sig att diskutera och argumentera.