Vad betyder konsekvent?

Att vara konsekvent utesluter ju inte att man ibland även kan vara flexibel! Till exempel så tycker jag inte att man sitter och äter framför TV:n och för det mesta sitter vi och äter tillsammans runt bordet. Men ibland har det varit ok att sitta framför TV:n och äta om det är speciellt program som barnen tex vill titta på. Barnen vet dock att detta är ngt som bara är ok ibland.

nja just det med att alltid göra samma hade inte jag heller haft om han inte beövde det men konsekvent på det sättet att jag inte ändrat mig om jag sagt nej först hade jag vart ändå. i min uppväxt så var mamma den konsekventa så henne vart det ingen ide att tjata på. Hade hon sagt nej om jag fråga om nåt så vart det nej ( men hon sa ofta ja också men inte om hon sagt nej först) men pappa visste man att det var bara att tjata lite så fick man det man ville så det var bättre att fråga honom sån förälder vill jag inte vara. Man ska inte alltid säga nej till saker utan huvudsaken är att man håller på det man sagt från början

Tycker inte ehller man ska låta barn tjata sig till något som man egentligen inte vill säga ja till. Däremot tycker jag visst att man kan ändra sitt nej till ett ja, ifall barnet kan argumentera för sin sak så att jag ändrar min åsikt. Ett nej ska iinte vara ett nej bara för att.

nja kanske inte, det beror på vad det gäller med. Och vilken ålder man har på barnet. Typ här är det mest aktuellt med godis i affären. Eller andra sånna småsaker... när han kommer upp i ålder och kan argumentera om sånt som han kan ha nytta av som jag inte insåg när jag sa nej, det kan va en annan sak. Tex nåt jag bara tycker är onödigt köp och han kan argumentera för vad det kan komma till nytta och att han kan lära sig nåt med detta då är det okej att ända sig men bara rent gnäll typ "maaaaaammaaaaa, aaaaag viiiiiiilllll haaaaa deeeet, då är det nej rakt av.

Gegga i min frukost är inte okej, då markerar jag det med ett tydligt "jag"-uttalande. Gegga i sin egen får han göra bäst han vill, det är ju han som ska äta den sedan

Kläder när det är bråttom, antingen tänker jag till före och ser till att lägga fram kläder som går fort att ta på, typ med resår i midjan och så *ler* eller också säger jag helt enkelt att "idag har vi jättebråttom, jag vet att du vill klä dig själv och att du är jätteduktig på det, du får X  minuter sedan hjälper jag dig med resten". Ibland funkar det ibland blir det liv och då tar jag på honom trots protester och sedan hoppas jag vi blir sams igen snabbt. Inte kul men man får försöka navigera så gott det går.

Jag är konsekvent och läcker.

Jag vill inte heller ändra mig för "jag vill jag vill jag vill", kan han däremot lugnt och sansat argumentera för sin sak så tycker jag att jag i demokratisk anda ska lyssna på arguementen och fundera en gång till, kanske ändrar jag mig kanske inte. Jag tror att man på det sättet uppmuntrar barnets vilja att lära sig kompromissa och förhandla och att det leder till färre "jag vill jag vill jag vill"-episoder eftersom barnet vet att det finns ett annat sätt som är bättre och som kanske leder till att h*n får det som h*n vill ha.

Ibland säger man nej reflexmässigt, då är det ju dumt att hålla fast vid det bara för att man ska vara konsekvent. (Fast ibland inser jag också att jag sitter och gör det, typ fast jag helt uppenbart misstajmat sonens läggning så envisas jag med att vi ska vara kvar i hans rum vilket leder till ilska och frustration för oss båda istället för att bara säga "jaha, mamma trodde du var trött men det var du inte" och gå ner igen det är svårt att lära gamla hundar sitta )

fast innan man säger nej med en gång kan man ju fundera en extra gång på svaret. Det brukar jag göra. Eller så kan jag säga att vi får prata om det. Om man pratar med barnet och förhandlar. Men de gånger jag säger nej så är det inga förhastade nej. Det kan vara att han frågar om vi ska gå ut och jag säger nej, vi ska börja med maten nu. Då är det inte förhandlingsbart att vi tar middag senare.

Fast eftersom maten oftast är varm om den ryker är det vad barn behöver veta som är små, varför krångla till det?

Kanske missförstår du, jag kan inte se att man måste leva helt inrutat bara för att man oftast väljer att göra likadant. Vi har t ex aldrig bestämt att man alltid lägger sig tidigt, bara att man oftast gör det. Så även om barnen får vara uppe sent

Hoppsan, råkade skicka men var inte klar. Jag skulle skriva att även om barnen är uppe sent är vi ju inte inkonsekventa eftersom vi aldrig bestämt att de _aldrig_ får vara uppe sent.

Jag förstår inte riktigt hur du kan jämföra ett litet barns sätt att reflektera, tänka och fatta beslut med en vuxens, tycker du att det inte finns någon skillnad?

Muminmy, menar du då även små barn i ett-treårsåldern? Barn som kan ha extra behov av struktur alltid eller periodvis?

Tja, nu är ju inte alla sådana jag tror att det är väldigt vanligt att man säger nej utan att ha tänkt först och sedan av rädsla för att vara inkonsekvent håller fast.

Min son skulle mycket väl i "gå ut situationen" ovan kunna gå till fönstret och kolla och se att grannen är ute och sedan föreslå att han får gå ut till dem. Alltså jag kan laga mat och han kan få gå ut. Han är en mästare på att hitta sådana win-win-situationer Så jag har lärt mig att vara ödmjuk inför "konsekvens" 

ja jag kan ju inte släppa ut han på egen hand men hade jag kunnat hade han kunnat va ute medans jag lagade mat

Ok, så du menar att om vi har "regeln" hemma att det ibland är ok att ha fötterna på bordet så är jag konsekvent när jag ibland tillåter det och ibland inte. Men om jag sagt att det aldrig är tillåtet och sen tillåter det en enstaka gång så är jag inte konsekvent? Det var ju faktiskt en smidig definition tycker jag Då kan jag ju vara både konsekvent och flexibel, precis om jag önskar.

Så ser jag på det och det funkar bra.

sudd: "Ok, så du menar att om vi har "regeln" hemma att det ibland är ok att ha fötterna på bordet så är jag konsekvent när jag ibland tillåter det och ibland inte."

Men det är väl ändå ingen regel?