... Född: Juli 2007 ... 2

Meja har vart helt ljuvlig om jag får säga det själv. Hon var lite "svår" i början med att inte vara nöjd någonstans än i famnen men då var ju hon nyfödd så jag tänker att det var helt normalt. Men annars är hon nästan alltid glad och nöjd med livet. Har temprament och visar det bara när det är någor som går emot henne. Sover bra i sin säng och har alltid gjort det. Nu sover hon från 20 och vaknar mellan 9 och kvart över 10! Underbart!
Men måste säga att hon nyps och kan bitas ibland med. Men inte i ilska utan lite mer för att kolla hur vi reagerar. Och vi säger till och så kan hon bara skratta.
Började med tidigt tänka på att skaffa en till efter Meja.
Om jag blir gravid nu så blir det min 4:e och familjens 5 barn. Har alltid velat ha en stor familj och 5 barn. Så nu blir ju det så. Men vi har våra dörrar öppna för kaaaaaaanske ev ett till nångång i framtiden. Men men det får tiden utvisa.

Här har det åxå varit mycket vaken nätter med skrik och mat.
Det var nog först i feb/mar som dom började att sova bättre och dra ut på mattiderna under natten. Innan åt de var 3:e tim(och sov de skulle de väckas, de var så små då de kom så dom skulle matas så ofta) eller i bästa fall kunde det gå 3½ timme(efter att vi kunde sluta väcka dom).
Dom har haft mcyket magknip så vi har varit tvugna att vara jättenoga med att rapa dom riktigt. De kunde få vrålont ändå och skrek i timmar. Många gånger var Minifom räddningen.

Nä godnatt på er! (tvivlar att jag kan slita mig från fl )

Adam var en sån där bebis som alla sa de ville ha. Han var alltid glad och var inte det minsta blyg mot nån, inte ens i nån mindre period. Han älskade att äta, lekte för sig själv, nöjd med det mesta osv. Flera av mina kompisar "klagade" på att han inte var något jobbig alls, he he. Jag sa en gång till en kompis att nu på kvällen är han som jobbigast, när vi var där och hälsade på på kvällen, och hon svarade att vi kunde byta barn (hon hade kolikbarn). adam skrek inte ens, han bara grymtade lite när han var missnöjd, ha ha. Självklart fanns det saker och stunder som var jobbiga med honom också.

Nu när han är 3 år är han fortfarande ganska lätt men, MEN!! 3års trots är inte att leka med

Så jag blev INTE förvånad när Isabel inte ville vara för sig själv i babysittern, fick kolik, inte skulle sova på dagtid osv. Men nu så har faktiskt det mesta blivit väldigt lättsamt med henne med. Hon har en rejäl egen vilja. Hon ska leka med samma saker som Adam och får hon inte för honom skriker hon och drar och sliter i Adams kläder så han ska flytta på sig, haha. ganska kul att se på faktiskt (elaka jag). Och hon är mycket mer reserverad mot främmande än Adam. Adam kan än idag gå med vem som helst, han kan sova borta hos främmande utan oss (inte för att han får det). Isabel gillar inte när någong tar i henne som hon inte känner väl. men håller jag i henne då charmar hon alla.

Jag har en oförskämt lättsam bebis. Glad och nöjd jämt typ. Lättsam. Kräver inte mycket. Närhet vill han ha mycket av men han tankar och sen går han iväg och roar sig själv.

Han kan utan problem leka och roa sig själv i iallafall 1,5 timme i sträck utan att klaga.

Kan inte komma på något som varit jobbigt med honom... förrutom hans två öroninflammationer då *s* NU är han mer som typ Victor var.

Victor har alltid varit extreeemt jobbig. Man har inte kunnat ta bort blicken från honom i en sekund ens för då har han klättrat upp i gardinen eller något.

Han kan inte leka själv och har aldrig någonsin kunnat. Inte kunnat roa sig själv 5 minuter ens...jo när han blev större. Med böcker eller TV-spel. Film har funkar hyfsat också men annars har det varit full rulle, vild och farlig och uppmärksamhetskrävande till max.

Ja inte längre TACK OCH LOV är den tiden förbi. Nu är han myyyycket lugnare och går att ha i möblerade rum utan problem

Så visst är barn olika. Väääldigt. Jag hoppas Victor får en liten Victor när han blir vuxen  för jag fick ju faktiskt en Victor och har varit en sådan själv

H e l e n a skrev 2008-06-25 21:44:06 följande: