Världens mest otacksamma roll!

Anonym (2 bonusar) skrev 2008-06-18 07:01:57 följande:

Så bra skrivet. Precis sdär kände jag mig.gjorde allt där hemmaför att det skulle behaga min sambos söner. Men deras regler skulle ja fanemej inte va med å bestäma. jag tyckte vi skulle äta tillsammans å inte att dom skulle äta på sina rum. att dom ska plocka bort sin tallrik. att jag inte tycker det är sunt att dom sitter vid datan ständigt å aldrig går ut.
Det här är några få grejer som jag räknar upp som jag tycker är självklara, men min sambo ansåg mig vara den elaka styvmodern.
Men bonus sönerna tydde sig till mig när dom ville prata. Det va tryggt med regler. Sen slutade jag med allt med en stor tagg i hjärtat. Vi har nu separerat för jag stod inte ut.

Jag ÄR den elaka styvmodern.!!!!

Inte så att jag är elak mot barnen, men jag är inte heller snäll eftersom vi knappt träffas.

Konstigt nog reagerar inte min sambo ett skvatt på att jag struntar i hans ungar. Och varför skulle han göra det? Han bryr ju sig inte om min dotter heller.

Blir så illa till mods när jag läser. Mina barn lever i styvfamilj, där pappan träffat en ny kvinna & de bor tillsammans med mina 3 barn & hennes 4 (!). Det här med att man inte får va delaktig i barnen, inte va med på bild, inte blir tillfrågad osv - det handlar ju om bioförälderns ansvar i det hela. Hon/han får ju säga ifrån, stå upp för dej/er! Istället går det ut över barnen som redan är drabbade - i och med att deras föräldrar valt att gå skilda vägar.

Man skiter ju i så fall i barnen & allt som rör dom (packa matsäck osv osv) för att det ska gå ut över bioföräldern, för det är ju i själva verket HONOM du retar dej på. Jag kan lätt sätta mej in i situationen - att det var MINA barn som deras bonusmamma inte ville ta något som helst ansvar för - och jag blir illa berörd. Ledsen för barnens skull.

Det ÄR inte lätt att leva i styvfamilj, har själv gjort det i 4 år. Men jag tror tyvärr inte förhållandet klarar att där inte finns något som helst gemensamt ansvar för barnen, även om dom inte är gemensamma. Vårt gjode det inte & jag vill aldrig göra om samma misstag igen!!

Jag har också bonusbarn och tycker att den rollen är väldigt otacksam! Skulle vara skönt o inte bry sig, men jag klarar det inte. För mig handlar det inte om att barnen är otacksamma, det är ju så barn är.. iallafall när dom är små. DOm vänder sig ju till den vuxen som står närmast (oftast).
Vad jag irriterar mig på är pappan. Jag tycker att HAN skulle uppskatta det arbetet jag gör för hans barn. Jag tycker att HAN skulle inkludera mig mer.. jag förstår mig inte på vissa bioföräldrar (dvs dom man bor med).
Dom verkar vilja ha en kärnfamilj, dom har inte förståelse för att man inte älskar barnen som dom gör utan behöver konstant bekräftelse och uppskattning för det man gör, samtidigt som dom vill att man ska vara en familj så har man ingen bestämmanderätt över barnen och uppfostran FAST de bor under samma tak. Hur kan de tro att relationen ska fungera smärtfritt om man inte har något att säga till om?
Värre blir det ju om man har ett gemensammt barn.. då förväntas man uppfostra det barnet på samma sätt som "det alltid gjorts" med de andra barnen.. bara ställa sig i ledet liksom, anpassa sig. USCH

Men jag har svårt att inte byr mig. Jag önskar att jag klarade av det. Men när hans små barn ser på mig med sina stora tindrande ögon och är så där goa o glada som de faktiskt kan vara ibland, då bara måste jag hjälpa till. Jag gör de för DOM, för att jag tycker om DOM. Men som sagt...det hade inte skadat med lite uppskattning från bioföräldrarna...

Det är ju faktist så att man måste sammarbeta för att en familj skall fungera och må bra, biologiska band eller inte. Är man en familj så är man!
Det är ju inte barnen som skall komma i kläm när ni egentligen skall ta det med era män, om de diskuterar saker med sina ex så kan de ju säga " Jag skall bara kolla med X så att det kan fungera,,,"
För i många familjer verkar det som om biomamman och bonusmamman kanske inte kan samtala då måste pappan markera att hos han är det två vuxna som fattar beslut, men förslag är välkommna.
Sen finns det ju saker som mamman måste vara med och bestämma, hon är ju mamma även om barnet är hos er.
Men man kan ju även undra hur det blev så att ni bonusmammor gör allt???? Tog ni på er det själva så får ni ju skylla er själva! Pappan måste ju ha klarat av vardagen innan ni fanns med i bilden, varför tog ni det ansvaret av honom???
Det är inte bara ens fel att det blir så här, ni är ju lika inblandade som de andra vuxna!

Här är det så att de biologiska föräldrarna inte kan samarbeta. Så i flera år var jag länken mellan biomamman och vårt hem. Vilket också resulterade i att det var JAG som fick ta emot all skit som hon spydde ur sig.

Vad jag inte förstår är varför biomamman tror att HENNES regler måste gälla hemma hos oss också. Som när barnen ska lägga sig, vad dom ska äta till middag o s v..

Det senaste nu är att om min sambo "lyder" så slipper han betala underhåll. (!?!?!?)

Oftast har barnen fått gjort som dom har velat, inga regler ingen struktur, så var det för min sambo och hans barn. Men dom flyttade till mig och mina barn, så dom regler som fanns för mina barn, fick också hans barn följa. Men efter mycket om och men så bryr jag mig inte längre om styvsonen bara styvdottern. Efter en incident som hände, där pappan inte markerade att detta var fel för sonen. Så när styvsonen är här så är det pappans ansvar,grabben är 16 år. Och jag har fullt upp med mina barn + vårat gemensamma + styvdottern. Så min ork räcker till det, har ingen lust med en massa konflikter som det blir när styvsonen kommer. Men både hans mamma och hans pappa tycker så synd om honom och gör allt för honom. Så tyvärr orkar jag inte mer..

Elak javisst om ni vill se det så..

Bra gjort:) Så gjorde jag med,efter otacksamhet osv.
Ett exempel...köpte jag kläder till bonusdottern,så klippte hon i sönder dom!
Jag slutade med att hämta henne(min man jobbar) och slutade att lämna henne.
Slutade med att ta hennes tvätt( alltid nerbajsad här hos oss)
Allt detta började när vi gifte oss,innan dess var allt lugnt.
Vi fick barn,och då trappades det upp....
Ska tillägga att hon var 6 år när detta började och idag är hon 14,och är knappt här längre.

Jag struntar också idagsläget helt och hållet i att vara en passupp inte så att pappan sitter och spelar osv så jag har allt jobbet MEN mamman tror att hennes ord är lag. Glöm det säger jag. Vårt hem våra regler. TYVÄRR är det barnen som lätt hamnar ikläm när dom har korkade föräldar....